Från ca 22.00, så var det underbart. Jag kunde inte haft det bättre, åh, mitt liv, min jul!
lördag 26 december 2009
onsdag 23 december 2009
tisdag 22 december 2009
Sent i december och luften är klar
Nu på kvällen har jag tagit in min gran. Det blev så att jag insåg att jag helt enkelt måste ha en egen gran för att överleva, och när nu mammas man hade tagit två, så... Den minsta står numera i mitt hörn mellan sängen och garderoben, där den lyser så fint. Den är full med röda kulor och glitter.
När jag klädde den lyssnade jag på EMD's julskiva och drack vinglögg. Och jag har upptäckt att om man doppar pepparkaka i vinglöggen och sen äter den, så smakar det jätte mycket alkohol. Ifall någon var intresserad av att veta. Kan vara viktig information.
Jag är glad och lycklig och älskar mitt liv just nu! Det enda som saknas är du.
När jag klädde den lyssnade jag på EMD's julskiva och drack vinglögg. Och jag har upptäckt att om man doppar pepparkaka i vinglöggen och sen äter den, så smakar det jätte mycket alkohol. Ifall någon var intresserad av att veta. Kan vara viktig information.
Jag är glad och lycklig och älskar mitt liv just nu! Det enda som saknas är du.
söndag 20 december 2009
you know that I need you
I helgen har jag bara varit hemma (!). Känns ovanligt och lite ensamt, men det har varit mysigt också. Lite chill, liksom. I fredags råkade det bli lite väl mycket vin, men igår och idag har det inte blivit något alls istället. En julcider igår. Med glitter i! Det var roligt, och gott. Och jag som älskar glitter.
I lördags var jag och mamma in till Sala för att handla lite julklappar och mat. Jag köpte bara saker till mig själv (för lånade pengar...). Fast bara småsaker; en concealer, badsalt som är bra om man har ont i musklerna (jag hade fruktansvärt ont i knäna) och tigerbalsam (fast jag har önskat mig det i julklapp, men det gjorde så ont att jag knappt kunde gå).
Jag var matansvarig på kvällen. Lagade till en finsk morotslåda och trillade köttbullar. De där goda med nejlika och kanel igen. Blev lika gott nu med! Och morotslådan var förträfflig. Fast lite för söt för min smak, egentligen.
Idag har jag pysslat lite med julkort, tagit en promenad och legat i badkaret i en timme. Kände mig som en kokt kräfta sen, ska jag be att få tala om, och det trots att jag duschade iskallt efteråt.
I lördags var jag och mamma in till Sala för att handla lite julklappar och mat. Jag köpte bara saker till mig själv (för lånade pengar...). Fast bara småsaker; en concealer, badsalt som är bra om man har ont i musklerna (jag hade fruktansvärt ont i knäna) och tigerbalsam (fast jag har önskat mig det i julklapp, men det gjorde så ont att jag knappt kunde gå).
Jag var matansvarig på kvällen. Lagade till en finsk morotslåda och trillade köttbullar. De där goda med nejlika och kanel igen. Blev lika gott nu med! Och morotslådan var förträfflig. Fast lite för söt för min smak, egentligen.
Idag har jag pysslat lite med julkort, tagit en promenad och legat i badkaret i en timme. Kände mig som en kokt kräfta sen, ska jag be att få tala om, och det trots att jag duschade iskallt efteråt.
tisdag 15 december 2009
White Christmas?
Jag vaknar av att pappa öppnar dörren och går ut för att hämta tidningen. Jag halvsover, men hör i alla fall att han gör något där ute på trappan, jag förstår inte riktigt vad. Sedan kopplar det. Han skottar snö. Så det kom så pass mycket? Jag ler och gosar in mig i mitt täcke, och känner hur julstämningen just steg betydligt. Sedan sträcker jag mig efter min mobil för att kolla vad klockan är (06.48), och ser att jag mottagit ett sms under min skönhetssömn. Jag läser det, och leendet på mina läppar växer. Värmen sprids i mitt bröst, jag tycker att jag kan spricka av all lycka som plötsligt finns därinne. Jag vill kasta mig upp ur sängen, springa runt i huset och skrika och slå på något - för att jag är världens lyckligaste människa. Men jag ligger kvar i sängen och bara ler och ler. Du är det underbaraste.
Nu kommer pappa in igen, och säger att det är jätte mycket snö. Och nu flyger jag faktiskt upp ur sängen och fram till fönstret, och - Herregud! - det är otroligt mycket snö! 1 ½ dm måste det vara, lätt! Jag öppnar dörren och lägger händerna i snön. Lyfter upp litegrann, och går in igen.
Jag struntar i skolan idag, jag vill inte lyssna på något tråkigt föredrag med en gubbe från Kuba. Istället har jag bestämt mig för att följa med pappa till kyrkan och titta på något slags julspel. Jag går bakvägen upp dit - en liten väg omgiven av höga, snötyngda granar. Över min axel hänger kameran, så jag passar på att fota lite. Några bra bilder blir det också, faktiskt.
När jag kommer fram till kyrkan ser jag ut som en snögubbe. Och jag har inte gjort annat än gått. Jag har inte rullat mig i snön, fast det ser ut så. Nej, det är bara sådant som fallit från himlen som numera gör mina svarta kläder vita. Alltså: det snöar mycket. Borstar av mig så mycket det bara går innan jag träder in i Guds hus. Jag möts av en ljuvlig syn:
Nu kommer pappa in igen, och säger att det är jätte mycket snö. Och nu flyger jag faktiskt upp ur sängen och fram till fönstret, och - Herregud! - det är otroligt mycket snö! 1 ½ dm måste det vara, lätt! Jag öppnar dörren och lägger händerna i snön. Lyfter upp litegrann, och går in igen.
Jag struntar i skolan idag, jag vill inte lyssna på något tråkigt föredrag med en gubbe från Kuba. Istället har jag bestämt mig för att följa med pappa till kyrkan och titta på något slags julspel. Jag går bakvägen upp dit - en liten väg omgiven av höga, snötyngda granar. Över min axel hänger kameran, så jag passar på att fota lite. Några bra bilder blir det också, faktiskt.
När jag kommer fram till kyrkan ser jag ut som en snögubbe. Och jag har inte gjort annat än gått. Jag har inte rullat mig i snön, fast det ser ut så. Nej, det är bara sådant som fallit från himlen som numera gör mina svarta kläder vita. Alltså: det snöar mycket. Borstar av mig så mycket det bara går innan jag träder in i Guds hus. Jag möts av en ljuvlig syn:
Mina ögon måste tindra och glittra, jag känner att de gör det! Åh, nu är det snart jul! Äntligen känner jag det!
Julspelet? Nja, jag såg inte mycket av det, eftersom kyrkan blev invaderad av 6-åringar. Gömde mig i sakristian och värmde mig på ett element istället för att titta. Och inte tror jag att jag missade något heller. Det var roligare backstage, tror jag allt. Vi smet tidigare, jag och pappa, och gick hem för att dricka kaffe istället.
Julspelet? Nja, jag såg inte mycket av det, eftersom kyrkan blev invaderad av 6-åringar. Gömde mig i sakristian och värmde mig på ett element istället för att titta. Och inte tror jag att jag missade något heller. Det var roligare backstage, tror jag allt. Vi smet tidigare, jag och pappa, och gick hem för att dricka kaffe istället.
måndag 14 december 2009
Jag lekte med elden ikväll
Jag har denna dag av idag:
- Tagit en ca 1 timme lång rask promenad + vandrat 3km hem från bussen
- Bakat en gammeldags rågbulle
- Druckit två glas vin och en irish coffee
- Sett "Flickan som lekte med elden" (jag anser den såsom varande otroligt överskattad, märkte ingen som helst skillnad mot Wallander eller Beck, förrutom att det var en lesbisk alternativ brud som någon slags huvudperson)
+ lite random andra saker, som läst och lyssnat på Elvis' julskiva och diskat och sådant.
Och så vill jag säga: JAG ÄLSKAR DIG. Även om jag betedde mig som skit i söndags, det var ju inte meningen...
- Tagit en ca 1 timme lång rask promenad + vandrat 3km hem från bussen
- Bakat en gammeldags rågbulle
- Druckit två glas vin och en irish coffee
- Sett "Flickan som lekte med elden" (jag anser den såsom varande otroligt överskattad, märkte ingen som helst skillnad mot Wallander eller Beck, förrutom att det var en lesbisk alternativ brud som någon slags huvudperson)
+ lite random andra saker, som läst och lyssnat på Elvis' julskiva och diskat och sådant.
Och så vill jag säga: JAG ÄLSKAR DIG. Även om jag betedde mig som skit i söndags, det var ju inte meningen...
"Could there be another thousand stories like you and me?"
fredag 11 december 2009
Untold was the pain
Aggressiv, till följd utav min störda försvarsmekanism, som förhindrar mig från att känna jobbiga saker, såhär på morgonkvisten. "Du hatade allt och ville dö", som Markus Krunegård hade sagt.
Lyssnar på Cradle of Filth och eldar rökelse. Opium. Mammas kattfan försöker komma in genom fönstrena, men jag hatar den och är förberedd med en blomspruta nästa gång han försöker.
Egentligen känner jag inte för att förtälja humoristiska saker, men jag måste bara berätta om en grej som hände i Stockholm igår, som var rolig.
Gick in på Beyond Retro och glodde lite. Och så ser jag helt plötsligt Martin Timell på en stol i ett hörn! "Wow, en kändis", tänkte jag, och låtsades som ingenting. Hängde massa pälsar därinne, som jag glodde på. Orkade inte hitta ett provrum, så jag prövade framför spegeln som hängde där, bara pang på. Och då sa Martin Timell att jag borde ha en äkta päls, från små djur i bur som hade plågats. Sedan sa han att han hade varit i en affär för att köpa ägg, och det var bara från massa frigående höns, och han ville ha ägg från hönor som plågats i små burar, samt frågat om det. Personalen hade tittat lite konstigt på honom... Det gjorde min dag. Ironin dryper således om Martin Timell, jag tycker mycket bättre om honom nu! Rolig människa!
Lyssnar på Cradle of Filth och eldar rökelse. Opium. Mammas kattfan försöker komma in genom fönstrena, men jag hatar den och är förberedd med en blomspruta nästa gång han försöker.
Egentligen känner jag inte för att förtälja humoristiska saker, men jag måste bara berätta om en grej som hände i Stockholm igår, som var rolig.
Gick in på Beyond Retro och glodde lite. Och så ser jag helt plötsligt Martin Timell på en stol i ett hörn! "Wow, en kändis", tänkte jag, och låtsades som ingenting. Hängde massa pälsar därinne, som jag glodde på. Orkade inte hitta ett provrum, så jag prövade framför spegeln som hängde där, bara pang på. Och då sa Martin Timell att jag borde ha en äkta päls, från små djur i bur som hade plågats. Sedan sa han att han hade varit i en affär för att köpa ägg, och det var bara från massa frigående höns, och han ville ha ägg från hönor som plågats i små burar, samt frågat om det. Personalen hade tittat lite konstigt på honom... Det gjorde min dag. Ironin dryper således om Martin Timell, jag tycker mycket bättre om honom nu! Rolig människa!
onsdag 9 december 2009
Why would you want me
Inget är en dans på rosor, och allt är en smula privat.
Jag åker bergochdalbana.
Grät i en timme, dansade och sjöng en stund senare.
Tack Gud, för mobil med abonnemang, mamma och sms.
Men du Gud, något tack för hur du skapat mig får du inte, för jag är sjuk i huvudet.
"Fel på hjärnan", som Markus Krunegård hade sagt.
Mamma säger att det är normalt.
Bergochdalbana, alltså.
Jag säger att det är helvete.
Jag har ont i halsen.
Mitt ansikte känns fortfarande stelt, mina ögon ser fortfarande för gröna ut.
Mina läppar ser botox ut.
Jag överlever inte utan sömntabletter inatt.
Varför är jag en sådan fullblods idiot?
Mitt högra öga är rödsprängt.
Jag har druckit två gin & tonic, en mugg varm och kall och lite ren gin.
Jag är inte full, bara ledsen.
Inget.
Hjälper.
Bara en sak.
Jag åker bergochdalbana.
Grät i en timme, dansade och sjöng en stund senare.
Tack Gud, för mobil med abonnemang, mamma och sms.
Men du Gud, något tack för hur du skapat mig får du inte, för jag är sjuk i huvudet.
"Fel på hjärnan", som Markus Krunegård hade sagt.
Mamma säger att det är normalt.
Bergochdalbana, alltså.
Jag säger att det är helvete.
Jag har ont i halsen.
Mitt ansikte känns fortfarande stelt, mina ögon ser fortfarande för gröna ut.
Mina läppar ser botox ut.
Jag överlever inte utan sömntabletter inatt.
Varför är jag en sådan fullblods idiot?
Mitt högra öga är rödsprängt.
Jag har druckit två gin & tonic, en mugg varm och kall och lite ren gin.
Jag är inte full, bara ledsen.
Inget.
Hjälper.
Bara en sak.
söndag 6 december 2009
Köks-Hitler svävar på moln
Åh, snart är det måndag, jag är så lycklig i mitt hjärta och min själ!
Denna dag idag har jag tillbringat eftermiddagen hos pappas kusin Pelle, och hjälpt honom och Sigrid (någon slags dambekant) att baka lussebullar. Pappa var naturligtvis också med. Vi var där i sisådär fem timmar, och han med att baka två satser lussebullar och en köpt pepparkaksdeg (och jag försågs med en ny titel; "Köks-Hitler"). Dessutom bjöds vi på middag - vegetarisk lasagne (Sigrid är vegetarian), som innehöll spenat, fetaost och soltorkade tomater. Smakade mycket bra! Fast inte som riktig lasagne, förstås...
Halv tio var vi hemma igen, och då bakade jag vörtbröd, och pappa kokade risgrynsgröt till frukost. Drack mer glögg, nu spetsad med vodka. Överlät gräddningen av brödet till min far, och ställde mig i duschen sen, för mitt hår var verkligen inpyrt med pepparkaksdoft. Okej, det luktar gott, men inte i mitt hår... Dessutom har jag bäddat min säng med rena lakan.
Hamnade vid datorn efter duschen, och tackade Gud för msn. Sitter här än, men ett glas Jäger bredvid mig. Lyssnar på E Nomine och har ont i knäna.
Denna dag idag har jag tillbringat eftermiddagen hos pappas kusin Pelle, och hjälpt honom och Sigrid (någon slags dambekant) att baka lussebullar. Pappa var naturligtvis också med. Vi var där i sisådär fem timmar, och han med att baka två satser lussebullar och en köpt pepparkaksdeg (och jag försågs med en ny titel; "Köks-Hitler"). Dessutom bjöds vi på middag - vegetarisk lasagne (Sigrid är vegetarian), som innehöll spenat, fetaost och soltorkade tomater. Smakade mycket bra! Fast inte som riktig lasagne, förstås...
Halv tio var vi hemma igen, och då bakade jag vörtbröd, och pappa kokade risgrynsgröt till frukost. Drack mer glögg, nu spetsad med vodka. Överlät gräddningen av brödet till min far, och ställde mig i duschen sen, för mitt hår var verkligen inpyrt med pepparkaksdoft. Okej, det luktar gott, men inte i mitt hår... Dessutom har jag bäddat min säng med rena lakan.
Hamnade vid datorn efter duschen, och tackade Gud för msn. Sitter här än, men ett glas Jäger bredvid mig. Lyssnar på E Nomine och har ont i knäna.
fredag 4 december 2009
"Blablabla - armeeeen!"
Sanna följde med mig hem, och vi har bakat lussebullar - det är tufft. Tunga grejer, ni vet. Fast - av någon för mig okänd anledning - så glömde vi att ha i socker, så det är bara en tesked socker i, men det gjorde ingenting, för det blev gott i alla fall.
När vi bakat klart så åt vi upp våra bokstäver, drack glögg och kollade på "Sunes jul". Finns ingen bättre julkalender än den, vilket bevisar att 1991 var ett bra år.
Och nu då. Nu är jag själv, eller ja - pappa och Sussi är ju hör, förstås. Och nu kollar de på "Sunes jul". Själv glor jag på alla snygga bilder som jag och Sanna tog. Och dricker alkoholhaltiga drycker, förstås.
onsdag 2 december 2009
Shopaholic
Jag sitter hemma hos pappa och dricker mitt dyra pepparkakskryddade kaffe. Det smakar fantastiskt, det var värt vartenda öre! Köp det på Théhörnan.
I mitt rum eldar jag rökelse, och doften av kanel blandar sig med kaffeångorna. Jag lyssnar på EMD's julskiva och myser. Ja, för den är faktiskt väldigt bra, hur töntigt bandet än må vara. De kan ju faktiskt sjunga. Faktiskt så har det snabbt utvecklat sig till en av mina favoriter bland alla julskivor jag äger och har tillgång till.
Jag missade bussen imorse, vilket gjorde hela dagen helt konstig. Kom in till Uppsala halv tio, och då tyckte jag inte att det var någon idé att åka till skolan för 10 minuter svenska, och sedan var det ju rast och matte, och då kunde jag vänta en halvtimme på stan tills affärerna öppnade istället, tyckte jag. Så det gjorde jag. Dödade tid inne på ICA i S:t Per, där jag lyssnade på någon låt med Tristania som Micke gav mig sist jag var i replokalen. Den var deppig, jag blev deppig, så jag stängde av. Och vad spelade de på radion? Jo, Wham's "Last Christmas"... Då log jag för mig själv och blev gladare.
Åkte ner till Myrrha och läste lite innan de öppnade. Handlade lite. Vet inte riktigt vad som hände sedan, men jag skulle bara leta efter en tröja. Men tiden gick så himla fort! Och det fanns så mycket affärer! Och alla såg så trevliga ut! De sa "kom in och handlahandlahandla", och jag kikade in. Ibland följde jag deras uppmaning, men för det mesta var jag förnuftig och sparsam (läs snål). Ja, och som sagt, tiden gick fort. Jag täntke först åka till skolan för att vara med på i alla fall bilden och dansen, men sedan kom jag på att det skulle se dumt ut om jag kom dit med alla mina shoppingkassar och sa "hej, förlåt att jag är sen, jag missade bussen". Så jag bestämde mig för att åka hem istället.
Jag gick och gick och gick upp till pappa, det var tråkigt, som vanligt. Men som tur var så blev jag fruktansvärt varm under min shoppingrunda, så det var bara skönt att vara ute. Fotade till och med lite när jag lämnat in mina saker.
När jag satt med min första omgång kaffe så ringde Ville från Finland, så jag blev glad i båda ögonen.
I mitt rum eldar jag rökelse, och doften av kanel blandar sig med kaffeångorna. Jag lyssnar på EMD's julskiva och myser. Ja, för den är faktiskt väldigt bra, hur töntigt bandet än må vara. De kan ju faktiskt sjunga. Faktiskt så har det snabbt utvecklat sig till en av mina favoriter bland alla julskivor jag äger och har tillgång till.
Jag missade bussen imorse, vilket gjorde hela dagen helt konstig. Kom in till Uppsala halv tio, och då tyckte jag inte att det var någon idé att åka till skolan för 10 minuter svenska, och sedan var det ju rast och matte, och då kunde jag vänta en halvtimme på stan tills affärerna öppnade istället, tyckte jag. Så det gjorde jag. Dödade tid inne på ICA i S:t Per, där jag lyssnade på någon låt med Tristania som Micke gav mig sist jag var i replokalen. Den var deppig, jag blev deppig, så jag stängde av. Och vad spelade de på radion? Jo, Wham's "Last Christmas"... Då log jag för mig själv och blev gladare.
Åkte ner till Myrrha och läste lite innan de öppnade. Handlade lite. Vet inte riktigt vad som hände sedan, men jag skulle bara leta efter en tröja. Men tiden gick så himla fort! Och det fanns så mycket affärer! Och alla såg så trevliga ut! De sa "kom in och handlahandlahandla", och jag kikade in. Ibland följde jag deras uppmaning, men för det mesta var jag förnuftig och sparsam (läs snål). Ja, och som sagt, tiden gick fort. Jag täntke först åka till skolan för att vara med på i alla fall bilden och dansen, men sedan kom jag på att det skulle se dumt ut om jag kom dit med alla mina shoppingkassar och sa "hej, förlåt att jag är sen, jag missade bussen". Så jag bestämde mig för att åka hem istället.
Jag gick och gick och gick upp till pappa, det var tråkigt, som vanligt. Men som tur var så blev jag fruktansvärt varm under min shoppingrunda, så det var bara skönt att vara ute. Fotade till och med lite när jag lämnat in mina saker.
När jag satt med min första omgång kaffe så ringde Ville från Finland, så jag blev glad i båda ögonen.
Jaha ja, det här är då dagens inköp;
- Vit långärmad tröja, H&M - 149 kr
- Blingbling-bokstav, Myrrha - 5 kr
- Hårspännen, H&M - 19,50 kr
- Rött läppglans, H&M - 29,50 kr
- Pepparkaksform, Stjärnfall, HouseHold - 12 kr
- Blackhead eliminating scrub, Kicks - 65 kr
- Diadem, Kicks - 49,90 kr
- Julklappspapper, Myrrha - 8 kr
- "Lack"leggings, Gina Tricot - 149 kr
Det är ju trevligt med nya saker, men jag fick ångest tusen gånger om, eftersom jag egentligen inte har råd att handla. Men skitsamma, jag var ledsen! Ensam kvinna i Sverige, liksom! Bara 5 dagar kvar...
söndag 29 november 2009
måndag 23 november 2009
Black Christmas
Jag. Har. Färgat. Håret. Svart!
Jag gör som jag själv vill (jag själv och ingen annan!) med mitt hår! Mitt hår, jag bestämmer. Ska inte få dåligt samvete eller ångest eller något.
Okej, sen blev det ju inte så himla bra, för på ett par fläckar ser det vinrött ut... I luggen! Jag menar, hur lyckades jag med det? Men jag fixar det imorgon kväll.
Imorgon dag ska jag till Västerås. Har inte sagt att jag färgat håret, det kan bli spännande. Ska bli roligt att se mammas reaktion sen när jag kommer hem också. Ha.
Annars så lyssnar jag på julmusik och längtar, längtar, längtar.
Jag gör som jag själv vill (jag själv och ingen annan!) med mitt hår! Mitt hår, jag bestämmer. Ska inte få dåligt samvete eller ångest eller något.
Okej, sen blev det ju inte så himla bra, för på ett par fläckar ser det vinrött ut... I luggen! Jag menar, hur lyckades jag med det? Men jag fixar det imorgon kväll.
Imorgon dag ska jag till Västerås. Har inte sagt att jag färgat håret, det kan bli spännande. Ska bli roligt att se mammas reaktion sen när jag kommer hem också. Ha.
Annars så lyssnar jag på julmusik och längtar, längtar, längtar.
söndag 22 november 2009
Mitternacht
Det började bra. Som en middagsbjudning ska. Förberedelser redan vid 15.30, nästan. Kött som marinerats sedan dagen innan skulle nu skäras upp och fräsas, slängas i en gryta och stå på spisen och puttra i flera timmar. Ja, det började bra. Pappa fixade med köttet, jag sprang runt och städade lite där jag tyckte att det behövdes, satt vid msn, sminkade mig och blötlade svamp. Allt på en gång, precis som jag brukar. Dessutom var jag musikansvarig. Dvs, med jämna mellanrum så gick jag och bläddrade fram och tillbaka mellan Kents "Töntarna" och "Mitternacht"-låten jag tiggt till mig av Micke.
17.30 började det hända lite mer intressanta saker; det var dags att blanda drinkar. Dagen till ära (eller något), så blev det Dry Martini fast en mer metal version, med svarta oliver, haha. Jag vet inte riktigt om jag gillar det eller inte, men den slank ju ner, förstås. Olivern också.
Det var väldigt trevligt att bara se Sussi igen, även fast det går så lång tid mellan gångerna att jag hinner bli jätteblygkvinna.com under tiden som vi inte ses. Då kan det vara bra med en drink, faktiskt...
Vår älggryta var suberb - det var den verkligen. Och vinet - Casillero del Diablo - smakade utmärkt, vilket var trevligt, eftersom jag velat smaka det så länge. Men sen - ja, kanske man kan säga att Djävulen flög i de där vuxna människorna? Mest pappa, kanske han är mera mottaglig för Den Ondes lockord? Hursomhelst - det blev gräl. Och ett rejält sådant. Jag satt vid köksbordet (Hannes hade tidigare förflyttat sig in i vardagsrummet) och klamrade mig fast vid mitt vinglas och försökte vara osynlig, döv och ickeexisterande så gott det gick. Det gick inte. Något som däremot gick alldeles förskräckligt bra, det var att gråta, så då gjorde jag det. En hel del. Störtfloder var det, som rann ur mina ögon. Jag vet inte riktigt i vilken ordning och vid vilken tid allt hände sedan, men jag var vid två tillfällen inlåst inne på toa med fläkten igång. Låg på mattan och grät och grät, fortfarande fast förankrad i mitt vinglas. Då och då reste jag mig upp och vandrade runt, runt och såg in i mina rödgråtna, illgröna ögon i spegeln. Någon gång blev jag utlockad från min ensamma vistelseort, och vi skulle ta en promenad, jag och Sussi. Vi kom inte så långt. Utanför dörren tog det stopp. Där stod vi och grät. Sedan ringde Ville, och promenaden blev inte av. Jag satte mig på marken med ryggen mot en tall och pratade. Efter ett tag hörde jag att Sussi gick in igen. Efter telefonsamtalet gjorde jag detsamma. Jag möttes av tårar. Jag slängde av mig kläderna, flydde in på toa. Grät. Senare blev läget en smula lugnare, och jag beställde fotografier. Och där någonstans tog det fyr igen på det där grälet. Väldigt berusad, ledsen och trött dråsade jag i säng. Stängde bara in mig i mitt rum och kände att jag inte orkade höra på längre. Det var tur att jag druckit så mycket, jag slocknade direkt och slapp lyssna.
Nu - dagen efter - är folk lugna och mänskliga. Djävulen är utdriven, och vi hade en sådan där mysig frukost igen. Tända ljus i Jesus-lyktorna, mannagrynsgröt, kaffe och rostat bröd. Och jag gick ut i bara t-shirt och strumpbyxor för att hämta tidningen. Det var riktigt skönt.
Jag måste vara ganska felkonstruerad - jag blir inte bakis som alla andra. Istället för huvudvärk så får jag alldeles förskräckligt ont i knäna. De gör nästan vansinnigt ont (med det menar jag inte att det gör så ont så man dör, utan jag menar att det är en dov, malande smärta i hela knäna - fullt uthärdlig - som är omåttligt irriterande, och därför kan göra en vansinnig, eftersom den aldrig vill gå över), och det är inte alls kul.
17.30 började det hända lite mer intressanta saker; det var dags att blanda drinkar. Dagen till ära (eller något), så blev det Dry Martini fast en mer metal version, med svarta oliver, haha. Jag vet inte riktigt om jag gillar det eller inte, men den slank ju ner, förstås. Olivern också.
Det var väldigt trevligt att bara se Sussi igen, även fast det går så lång tid mellan gångerna att jag hinner bli jätteblygkvinna.com under tiden som vi inte ses. Då kan det vara bra med en drink, faktiskt...
Vår älggryta var suberb - det var den verkligen. Och vinet - Casillero del Diablo - smakade utmärkt, vilket var trevligt, eftersom jag velat smaka det så länge. Men sen - ja, kanske man kan säga att Djävulen flög i de där vuxna människorna? Mest pappa, kanske han är mera mottaglig för Den Ondes lockord? Hursomhelst - det blev gräl. Och ett rejält sådant. Jag satt vid köksbordet (Hannes hade tidigare förflyttat sig in i vardagsrummet) och klamrade mig fast vid mitt vinglas och försökte vara osynlig, döv och ickeexisterande så gott det gick. Det gick inte. Något som däremot gick alldeles förskräckligt bra, det var att gråta, så då gjorde jag det. En hel del. Störtfloder var det, som rann ur mina ögon. Jag vet inte riktigt i vilken ordning och vid vilken tid allt hände sedan, men jag var vid två tillfällen inlåst inne på toa med fläkten igång. Låg på mattan och grät och grät, fortfarande fast förankrad i mitt vinglas. Då och då reste jag mig upp och vandrade runt, runt och såg in i mina rödgråtna, illgröna ögon i spegeln. Någon gång blev jag utlockad från min ensamma vistelseort, och vi skulle ta en promenad, jag och Sussi. Vi kom inte så långt. Utanför dörren tog det stopp. Där stod vi och grät. Sedan ringde Ville, och promenaden blev inte av. Jag satte mig på marken med ryggen mot en tall och pratade. Efter ett tag hörde jag att Sussi gick in igen. Efter telefonsamtalet gjorde jag detsamma. Jag möttes av tårar. Jag slängde av mig kläderna, flydde in på toa. Grät. Senare blev läget en smula lugnare, och jag beställde fotografier. Och där någonstans tog det fyr igen på det där grälet. Väldigt berusad, ledsen och trött dråsade jag i säng. Stängde bara in mig i mitt rum och kände att jag inte orkade höra på längre. Det var tur att jag druckit så mycket, jag slocknade direkt och slapp lyssna.
Nu - dagen efter - är folk lugna och mänskliga. Djävulen är utdriven, och vi hade en sådan där mysig frukost igen. Tända ljus i Jesus-lyktorna, mannagrynsgröt, kaffe och rostat bröd. Och jag gick ut i bara t-shirt och strumpbyxor för att hämta tidningen. Det var riktigt skönt.
Jag måste vara ganska felkonstruerad - jag blir inte bakis som alla andra. Istället för huvudvärk så får jag alldeles förskräckligt ont i knäna. De gör nästan vansinnigt ont (med det menar jag inte att det gör så ont så man dör, utan jag menar att det är en dov, malande smärta i hela knäna - fullt uthärdlig - som är omåttligt irriterande, och därför kan göra en vansinnig, eftersom den aldrig vill gå över), och det är inte alls kul.
onsdag 18 november 2009
Rich rose
Färgade håret inför spelningen igår kväll. Först blev det åt helvete, vilket tydligt visar att man absolut inte ska frångå sina principer. Jag köpte nämligen Viva, fast jag i fyra års tid aldrig någonsin köpt det, samt ansett att det är värdelöst. Men jag tyckte färgen såg fin ut, och det var relativt billigt, så jag tänkte "äh, vad fan", och köpte. Men min stackars kalufs blev rödbrun (och mest brun), och inte så härligt intensivt jätte rött som på bilden. Men paniken dansande någon galen krigsdans inombords, så sprang jag runt och skrek och bryggde te. Okej, jag kanske inte skrek, men jag beklagade mig. Ganska högt. I alla fall så högt som man kan när ens hals känns som om man fastnat i en mangel med en gitarrsträng hårt åtdragen någonstans i trakterna av halsgropen. Med detta vill jag alltså ha sagt: jag har ont i halsen. Kanske inte så farligt just nu, men igår kväll var det rätt hemskt. Faktiskt. Jag lät som en hel karl när jag pratade. Så idag måste jag köpa halstabletter, trots att bara tanken på kalorierna får mig att vilja gömma mig i garderoben och inte komma ut förrän om ett par veckor (dvs runt advent).
Nå, med mitt mer eller mindre bruna hår gick jag och lade mig i min säng som luktade gott och slocknade som ett ljus runt halv tolv. Under natten måste min hjärna ha gått på högvarv, för när jag vaknade visste jag precis vad jag skulle göra för att rädda situationen med håret; slänga i en inpackning i en timme. Hjälpte i somras, tänkte jag, så efter gröten kladdade jag i en rejäl klick hårinpackning i skallen. Sedan drack jag te, och sedan igen, så sköljdej ag ur håret. Och - prisad vare Gud och Satan i gatan och Djävlar i havet - det blev bättre! Lite rött toningsschampoo också, och nu är det riktigt anständigt. Jag ska få det godkännt senare. Hoppas jag i alla fall, annars måste jag köpa mer färg, och det har jag egentligen inte riktigt råd med. Men allt för bandet! Ha.
Precis just nu sitter jag och är värsta pop-prinsessa och lyssnar på Markus Krunegård och Kent, iförd min "Jag är en vampyr"-tröja och med tuperat hår. Jag bara kände för det, liksom. Egentligen borde jag raka armarna, komma på vad jag ska ha på mig imorgon (!!), limma lösnaglar, sminka mig, osv. Men, argh! Jag vet verkligen inte vad jag ska iföra mig imorgon kväll... Det kommer sluta med att jag dyker upp i mjukisbyxor och tidigare nämnda tröja.
Nå, med mitt mer eller mindre bruna hår gick jag och lade mig i min säng som luktade gott och slocknade som ett ljus runt halv tolv. Under natten måste min hjärna ha gått på högvarv, för när jag vaknade visste jag precis vad jag skulle göra för att rädda situationen med håret; slänga i en inpackning i en timme. Hjälpte i somras, tänkte jag, så efter gröten kladdade jag i en rejäl klick hårinpackning i skallen. Sedan drack jag te, och sedan igen, så sköljdej ag ur håret. Och - prisad vare Gud och Satan i gatan och Djävlar i havet - det blev bättre! Lite rött toningsschampoo också, och nu är det riktigt anständigt. Jag ska få det godkännt senare. Hoppas jag i alla fall, annars måste jag köpa mer färg, och det har jag egentligen inte riktigt råd med. Men allt för bandet! Ha.
Precis just nu sitter jag och är värsta pop-prinsessa och lyssnar på Markus Krunegård och Kent, iförd min "Jag är en vampyr"-tröja och med tuperat hår. Jag bara kände för det, liksom. Egentligen borde jag raka armarna, komma på vad jag ska ha på mig imorgon (!!), limma lösnaglar, sminka mig, osv. Men, argh! Jag vet verkligen inte vad jag ska iföra mig imorgon kväll... Det kommer sluta med att jag dyker upp i mjukisbyxor och tidigare nämnda tröja.
måndag 16 november 2009
Stjärnfallet
Jag är hos pappa, och har inte varit här på länge, så det var trevligt att komma hit. Han har hunnit köpa ny bil (äntligen) sen sist, och - visade det sig - en bakmaskin! Den har jag naturligtvis invigt; slängde ihop ett par lin-och solrosfrölimpor.
När bröden jäste övade jag på låtarna - mest "Crazy", måste jag erkänna, trots att jag kan den bäst. Nåväl, man måste ha lite roligt också. Något som inte alls var särskilt roligt däremot, var att upptäcka att jag återigen har förskräckligt ont i halsen... Jag funderar allvarligt på att köpa halstabletter, trots att det är onödiga kalorier. Allt för bandet! Eller något. Verkar dock vettigare att investera i honung, så jag gör nog det istället.
Nå, eftersom halsen krånglade och jag lät som Dani Filth (kunde gjort om jag ansträngde mig, i alla fall), så struntade jag i sångövningarna och duschade istället. Schampoolöddret blev rosa, det var roligt. Jag stod och pratade finlandssvenska med mig själv, det var också roligt. Jag älskar
verkligen mig själv ibland.
En annan grej som jag är ganska sådär väldigt jätte förtjust i, är de trevliga saker som just nu händer i mitt liv. Av risk för att bli mördad och rädsla, osv, så nämner jag inga detaljer.
När bröden jäste övade jag på låtarna - mest "Crazy", måste jag erkänna, trots att jag kan den bäst. Nåväl, man måste ha lite roligt också. Något som inte alls var särskilt roligt däremot, var att upptäcka att jag återigen har förskräckligt ont i halsen... Jag funderar allvarligt på att köpa halstabletter, trots att det är onödiga kalorier. Allt för bandet! Eller något. Verkar dock vettigare att investera i honung, så jag gör nog det istället.
Nå, eftersom halsen krånglade och jag lät som Dani Filth (kunde gjort om jag ansträngde mig, i alla fall), så struntade jag i sångövningarna och duschade istället. Schampoolöddret blev rosa, det var roligt. Jag stod och pratade finlandssvenska med mig själv, det var också roligt. Jag älskar
verkligen mig själv ibland.
En annan grej som jag är ganska sådär väldigt jätte förtjust i, är de trevliga saker som just nu händer i mitt liv. Av risk för att bli mördad och rädsla, osv, så nämner jag inga detaljer.
tisdag 10 november 2009
onsdag 4 november 2009
Such a touch
Mina läppar är torra och absorberar rödlila färg från vinet - precis som vanligt. Det är inte alls charmigt, det är tur att belysningen är dålig.
Denna dag har jag befunnit mig i Västerås mellan 11.50-18.05. Det ser jätte länge ut när jag skriver upp det såhär, men det kändes inte så. Repat - det är vad jag har gjort. Det går inte alls bra, jag låter hemskt. Jag skäms över min sånginsats, men det är dåligt eftersom jag är osäker. Det känns så härligt att ha en tidspress! Till på måndag! Men, men. Jag knarkar låtarna just nu. Något borde ju fastna.
Jag är relativt frisk nu, i alla fall. Det känn skönt. Fast jag ska i alla fall inte till skolan imorgon, det blir Västerås igen, det känns viktigare. Och det är ovärt att åka till Uppsala för en lektion...
Denna dag har jag befunnit mig i Västerås mellan 11.50-18.05. Det ser jätte länge ut när jag skriver upp det såhär, men det kändes inte så. Repat - det är vad jag har gjort. Det går inte alls bra, jag låter hemskt. Jag skäms över min sånginsats, men det är dåligt eftersom jag är osäker. Det känns så härligt att ha en tidspress! Till på måndag! Men, men. Jag knarkar låtarna just nu. Något borde ju fastna.
Jag är relativt frisk nu, i alla fall. Det känn skönt. Fast jag ska i alla fall inte till skolan imorgon, det blir Västerås igen, det känns viktigare. Och det är ovärt att åka till Uppsala för en lektion...
söndag 1 november 2009
Sovtid
Mina ögon rinner, min näsa rinner och kliar, mitt huvud är tungt och bultar diskret, min rygg går av närsomhelst - ändå vill jag inte gå och lägga mig. Jag bävar för att lägga mig i sängen. Febern har kommit tillbaka, och jag tål inte tanken på att ligga där under täcket och koka och försöka sova. Jag är redan äckligt varm, men vad kan jag göra? Öppna fönstret vore ödesdigert för både mig och min enda levande stackars krukväxt. Alltså har jag bestämt mig för att vara uppe tills jag är så trött att jag somnar så fort jag lagt mitt rödhåriga huvud på kudden. Vi får väl se om det lyckas.
Det är min fjärde dag som sjuk. Det känns som en evighet. Ändå sov jag bort hela torsdagen och halva fredagen. Underligt det där. Jag är så slut. Jag känner det som om jag skulle gå sönder, jag får visioner av mig själv där jag ramlar ner på golvet i en livlös hög. Mitt hjärta skenar, jag hostar och hostar och hostar. Och jag är väldigt... Ja, mager, faktiskt. På bara fyra dagar har väldigt mycket Josefin försvunnit. Min mage har blivit konkav igen, kinderna urgröpta - ja, ni fattar poängen. Med svarta påsar under ögonen och matt, livlös blick så ser jag ganska bedrövlig ut. Fast jag tycker om mig själv i min magra bräcklighet.
Jag ser tydligen ut som en anorektiker. Matilda frågade Björne om jag har ätstörningar, för hon tyckte tydligen att jag "såg så smal ut". Gör jag verkligen det? Folk som ser mig på stan, tex., tänker de att "hon där måste ju ha anorexi"? Är det så?
Det är min fjärde dag som sjuk. Det känns som en evighet. Ändå sov jag bort hela torsdagen och halva fredagen. Underligt det där. Jag är så slut. Jag känner det som om jag skulle gå sönder, jag får visioner av mig själv där jag ramlar ner på golvet i en livlös hög. Mitt hjärta skenar, jag hostar och hostar och hostar. Och jag är väldigt... Ja, mager, faktiskt. På bara fyra dagar har väldigt mycket Josefin försvunnit. Min mage har blivit konkav igen, kinderna urgröpta - ja, ni fattar poängen. Med svarta påsar under ögonen och matt, livlös blick så ser jag ganska bedrövlig ut. Fast jag tycker om mig själv i min magra bräcklighet.
Jag ser tydligen ut som en anorektiker. Matilda frågade Björne om jag har ätstörningar, för hon tyckte tydligen att jag "såg så smal ut". Gör jag verkligen det? Folk som ser mig på stan, tex., tänker de att "hon där måste ju ha anorexi"? Är det så?
tisdag 20 oktober 2009
Funderingar
Jag sitter och läser inredningsbloggar, vilket för det första gör mig oerhört frustrerad, och för det andra förstärker min kniviga situation.
Frustrationen: jag vill också ha det så fint!
Knivig situation: inreda ett par rum med studiebidraget.
Ja. Det var det. Och med inreda så menar jag förstås slutfinishen; fylla upp med vackra saker, allt utplacerat på de mest utsökta vis. Detaljer, detaljer, detaljer!
I Sätra är det bara det där lilla extra som behövs. Inte för att det är så bara, det är väldigt svårt med så knappa resurser. Jag ska i alla fall slänga ut datorn ur mitt rum, för nu är jag trött på den! Jag vägrar att ha den här inne längre! Jag är mycket hellre utan internet (fast det är ju inte bara jag som använder mig av det, tyvärr, så jag kan inte bestämma sådant). Jag har dock lyckats komma på att med mobilt bredband så kan datorn flytta in till min bror. Och eftersom vi ju inte längre har tv genom bredbandet så borde det gå alldeles utmärkt att byta.
Annars så ska jag eventuellt byta plats på sängen och garderoben, eftersom dagens lektion i Naturgeografi fick mig att inse att min säng förmodligen är placerad på en sådan här linje, och att det är därför jag inte kan sova. Dessutom ska jag sätta upp min gunga, men det där med att köpa ett grimskaft tar sin lilla tid, efter vad det verkar. Nåja. Jag ska också tillverka ljuslyktor av gamla glasburkar under lovet. På fredag hade jag tänkt att jag skulle införskaffa material till det.
Rum nummer två.
Mitt blivande rum i Ramsjö, alltså. Ger mig lite problem. Min första idé gick åt skogen; man kan inte ha grova plank på längden i ett rum som redan är långt, och på höjden skulle det se dumt ut. Dock skulle jag behöva ha något randigt så att det ser högre ut i tak, för det är lågt. Så nu håller jag på att undra om jag kanske ska ha sådana tapeter som jag hade i Gillberga (vita och ljust beige, randiga), fast kanske en ytterst liten aning mörkare. Kanske ska jag ha ett nytt vitt paradis? Taket (kanske golvet, jag minns inte) kommer i varje fall att bli vitt. Så kanske.
Bloggarna jag läser ger mig så himla mycket inspiration, men jag skulle verkligen inte ha råd att förverkliga alla drömmar och idéer! Det är verkligen tur att varken pappa eller jag ska betala tapeter!
Det är inte bara inredningen som vållar mig en smula besvär just nu. Hårfärgen är också lite jobbig. Det röda har blivit väldigt urtvättat och skulle behöva färgas om. Men min utväxt är i mörkaste laget för att det ska kunna bli likadant, har jag en bestämd känsla av. Och bleka först verkar väldigt omständigt. Så hur ska jag göra? Jag får inte färga svart igen, men jag känner mig otroligt frestad, för det är ju så fint! Och jag passar i det. Se själva!
Det är en hyggligt gammal bild - två år - men ändå! Osminkad är jag också, titta noga!
Men jag får verkligen inte färga håret svart, det skulle vara så... jag vet inte, misslyckat? Och slöseri med väldigt mycket pengar. Fast jag känner mig onekligen frestad.
Nu måste jag bara tala om en sak till! Nu på kvällen så lagade jag köttbullar, och jag bestämde att vi skulle pröva ett annat slags kryddning på dem - julkryddning, dvs. kryddpeppar, nejlikor och kanel. Och det blev de godaste köttbullar jag ätit i hela mitt liv (förrutom farmors, förstås)! Åh, jag blev så nöjd!
Och just det, en sista grej. Min blogg... Jag funderar lite på den med. Jag känner ibland att jag borde skriva något vettigt istället. Som inredning eller matlagning eller bakning. Borde jag ha mer sådant? En speciell inriktning? Det undrar jag över...
Frustrationen: jag vill också ha det så fint!
Knivig situation: inreda ett par rum med studiebidraget.
Ja. Det var det. Och med inreda så menar jag förstås slutfinishen; fylla upp med vackra saker, allt utplacerat på de mest utsökta vis. Detaljer, detaljer, detaljer!
I Sätra är det bara det där lilla extra som behövs. Inte för att det är så bara, det är väldigt svårt med så knappa resurser. Jag ska i alla fall slänga ut datorn ur mitt rum, för nu är jag trött på den! Jag vägrar att ha den här inne längre! Jag är mycket hellre utan internet (fast det är ju inte bara jag som använder mig av det, tyvärr, så jag kan inte bestämma sådant). Jag har dock lyckats komma på att med mobilt bredband så kan datorn flytta in till min bror. Och eftersom vi ju inte längre har tv genom bredbandet så borde det gå alldeles utmärkt att byta.
Annars så ska jag eventuellt byta plats på sängen och garderoben, eftersom dagens lektion i Naturgeografi fick mig att inse att min säng förmodligen är placerad på en sådan här linje, och att det är därför jag inte kan sova. Dessutom ska jag sätta upp min gunga, men det där med att köpa ett grimskaft tar sin lilla tid, efter vad det verkar. Nåja. Jag ska också tillverka ljuslyktor av gamla glasburkar under lovet. På fredag hade jag tänkt att jag skulle införskaffa material till det.
Rum nummer två.
Mitt blivande rum i Ramsjö, alltså. Ger mig lite problem. Min första idé gick åt skogen; man kan inte ha grova plank på längden i ett rum som redan är långt, och på höjden skulle det se dumt ut. Dock skulle jag behöva ha något randigt så att det ser högre ut i tak, för det är lågt. Så nu håller jag på att undra om jag kanske ska ha sådana tapeter som jag hade i Gillberga (vita och ljust beige, randiga), fast kanske en ytterst liten aning mörkare. Kanske ska jag ha ett nytt vitt paradis? Taket (kanske golvet, jag minns inte) kommer i varje fall att bli vitt. Så kanske.
Bloggarna jag läser ger mig så himla mycket inspiration, men jag skulle verkligen inte ha råd att förverkliga alla drömmar och idéer! Det är verkligen tur att varken pappa eller jag ska betala tapeter!
Det är inte bara inredningen som vållar mig en smula besvär just nu. Hårfärgen är också lite jobbig. Det röda har blivit väldigt urtvättat och skulle behöva färgas om. Men min utväxt är i mörkaste laget för att det ska kunna bli likadant, har jag en bestämd känsla av. Och bleka först verkar väldigt omständigt. Så hur ska jag göra? Jag får inte färga svart igen, men jag känner mig otroligt frestad, för det är ju så fint! Och jag passar i det. Se själva!
Det är en hyggligt gammal bild - två år - men ändå! Osminkad är jag också, titta noga!
Men jag får verkligen inte färga håret svart, det skulle vara så... jag vet inte, misslyckat? Och slöseri med väldigt mycket pengar. Fast jag känner mig onekligen frestad.
Nu måste jag bara tala om en sak till! Nu på kvällen så lagade jag köttbullar, och jag bestämde att vi skulle pröva ett annat slags kryddning på dem - julkryddning, dvs. kryddpeppar, nejlikor och kanel. Och det blev de godaste köttbullar jag ätit i hela mitt liv (förrutom farmors, förstås)! Åh, jag blev så nöjd!
Och just det, en sista grej. Min blogg... Jag funderar lite på den med. Jag känner ibland att jag borde skriva något vettigt istället. Som inredning eller matlagning eller bakning. Borde jag ha mer sådant? En speciell inriktning? Det undrar jag över...
söndag 18 oktober 2009
Till häst
Följde med mamma och red idag. Det var nog det bästa jag kunde gjort, tror jag. Eller det beror kanske på hur man ser det, för nu har jag ju kommit på att jag måste börja rida igen, och det är ju dyrt, så det kan bli svårt. Nåväl. Jag har alltså stiftat bekantskap med en otroligt söt liten islandshäst idag. Dögun (stavas säkert annorlunda och isländskt, men så lät det), heter hon, vilket ju inte är vidare vackert, stackars häst. Hoppas att det betyder något fint, för det är hon värd! Trots att damen börjar närma sig de tjugo (visserligen ingen ålder på en islänning) så var hon alldeles väldigt pigg, och pinnade på långt innan Amina, fjordingen som mamma är medryttare på.
Jag kände mig hemma där på Dögun. Begravde mina iskalla fingrar i hennes tjocka man och päls. Hon har redan vinterpäls som man kan begrava händerna i! Jag njöt i fulla drag av ridturen i höstkylan. Till och med iskylan som strålade in i mina fötter från stigbyglarna, var trevlig! För man fryser aldrig om fötterna på samma sätt som då, det är en speciell rida-när-det-är-kallt-kyla. Knäna blir också kalla på ett särskilt sätt.
Från Döguns rygg fick jag uppleva en fin och naturnära eftermiddag. Vi red på en fin skogsväg bland alla höstlöv, och såg inte mindre än fem älgar, varav fyra var på riktigt nära håll. Hästarna brydde sig inte nämnvärt om dem.
Jag kan inte påstå att Dögun var den mest välutbildade häst jag ridit (men inte den minsta heller), när vi skulle trava blev det mest passgång, men det gjorde inte så mycket. Lättsits hade jag blivit rekommenderad, så det blev så. Tydligen hade de haft en medryttare till Dögun för länge sedan, som krävde mycket mer av henne änn hon kunde, och sedan blev hon väldigt nervös och så. När mamma berättade det så bestämde jag mig genast för att hon skulle få passa hur mycket hon ville, jag skulle inte begära något annat, och gjorde det inte heller. Och så traskade Dögun på med öronen riktade rakt fram hela tiden, och verkade så nöjd så.
På höstlovet har jag nästan blivit lovad att få rida mer, det känns bra. Karin, som äger Amina, trodde nog att det skulle gå bra. Det är hennes grannar som äger Dögun, och de har tydligen inte tid att rida så mycket, för de har får som ska tas om hand hela tiden. Då borde de ju bara bli glada om någon vill rida, tycker jag. Det är ju synd om hästen bara ska stå. Särskilt när jag finns!
Jag kände mig hemma där på Dögun. Begravde mina iskalla fingrar i hennes tjocka man och päls. Hon har redan vinterpäls som man kan begrava händerna i! Jag njöt i fulla drag av ridturen i höstkylan. Till och med iskylan som strålade in i mina fötter från stigbyglarna, var trevlig! För man fryser aldrig om fötterna på samma sätt som då, det är en speciell rida-när-det-är-kallt-kyla. Knäna blir också kalla på ett särskilt sätt.
Från Döguns rygg fick jag uppleva en fin och naturnära eftermiddag. Vi red på en fin skogsväg bland alla höstlöv, och såg inte mindre än fem älgar, varav fyra var på riktigt nära håll. Hästarna brydde sig inte nämnvärt om dem.
Jag kan inte påstå att Dögun var den mest välutbildade häst jag ridit (men inte den minsta heller), när vi skulle trava blev det mest passgång, men det gjorde inte så mycket. Lättsits hade jag blivit rekommenderad, så det blev så. Tydligen hade de haft en medryttare till Dögun för länge sedan, som krävde mycket mer av henne änn hon kunde, och sedan blev hon väldigt nervös och så. När mamma berättade det så bestämde jag mig genast för att hon skulle få passa hur mycket hon ville, jag skulle inte begära något annat, och gjorde det inte heller. Och så traskade Dögun på med öronen riktade rakt fram hela tiden, och verkade så nöjd så.
På höstlovet har jag nästan blivit lovad att få rida mer, det känns bra. Karin, som äger Amina, trodde nog att det skulle gå bra. Det är hennes grannar som äger Dögun, och de har tydligen inte tid att rida så mycket, för de har får som ska tas om hand hela tiden. Då borde de ju bara bli glada om någon vill rida, tycker jag. Det är ju synd om hästen bara ska stå. Särskilt när jag finns!
fredag 9 oktober 2009
Födelsedag
Jag är gammal!
Det känns bra!
Vilken dag!
Finfin!
I afton blir det restaurangbesök på Domtrappkällaren medelst min far.
Hoho.
Vinet skall flöda i rikliga mängder, haha.
Sedan blir det bio.
"Inglorious Basterds".
Nu ska jag få skumpa!
Ungersk och rosa.
Törley.
På bordet står det vita rosor. Stora. Som luktar gott.
Runt halsen har jag ett halsband i silver som min far har gjort. Där står mitt namn med runbokstäver.
I ett kuvert på bordet ligger ett biopresentkort som Sussi gett mig.
Tack Sussi, jag älskar dig!
Hemma i Sätra finns resten av mina presenter.
- 2 st vinglas
- 1 flaska vin
- Benvärmare
- 3 par strumpor
- Strumpbyxor
- Kokbok
- "En shopaholic får en syster"
- Nattlinne
- Skrivbok
- 2 badbomber
På söndag får jag pengar, hoppas jag.
Och någon annan dag med.
+ en ny berlock till mitt armband.
Nu ska jag köpa biobiljetter!
Det känns bra!
Vilken dag!
Finfin!
I afton blir det restaurangbesök på Domtrappkällaren medelst min far.
Hoho.
Vinet skall flöda i rikliga mängder, haha.
Sedan blir det bio.
"Inglorious Basterds".
Nu ska jag få skumpa!
Ungersk och rosa.
Törley.
På bordet står det vita rosor. Stora. Som luktar gott.
Runt halsen har jag ett halsband i silver som min far har gjort. Där står mitt namn med runbokstäver.
I ett kuvert på bordet ligger ett biopresentkort som Sussi gett mig.
Tack Sussi, jag älskar dig!
Hemma i Sätra finns resten av mina presenter.
- 2 st vinglas
- 1 flaska vin
- Benvärmare
- 3 par strumpor
- Strumpbyxor
- Kokbok
- "En shopaholic får en syster"
- Nattlinne
- Skrivbok
- 2 badbomber
På söndag får jag pengar, hoppas jag.
Och någon annan dag med.
+ en ny berlock till mitt armband.
Nu ska jag köpa biobiljetter!
fredag 2 oktober 2009
Liquid chocolate
Allt vad mitt hjärta ber om är jul. Med hela min kropp och själ försöker jag få dagarna att gå fortare. Och fortare och fortare. Jag läser gamla inredningstidningar med julreportage, absorberar julstämning, insuper tips och idéer. Planerna är klara, åtminstone vad beträffar julklappar, dock inte mina egna.
Och efter den där drömmen jag hade för ett par dagar sedan så fantiserar jag om ett liknande scenario; att jag ensam står upp och sjunger "Ave Maria". Jag är tämligen säker på att Jens skulle låta mig göra det, men skulle jag våga? Ack, det är frågan.
Egentligen hade jag inte tänkt skriva om min längtan efter julen, men det blev så ändå. Jag antar att det var på grund av Nox Arcana, som jag återupptagit min förtjusning för. Och "Winter's knight"... tja, det är ju en slags julskiva.
Mitt tåg blev över tjugo minuter försenat idag, men jag märkte ingenting. Som vanligt så var det stillastående i Morgongåva i väntan på tågmöte. Vi var kanske på stationen 13.05, det såg jag på klockan utanför fönstret. Jag var trött, och blundade därför en stund. Nästa sak jag blev medveten om var en röst i högtalarna som förkunnade att vi var försenade, och skulle resa vidare 13.25. Då var klockan 13.20, och jag hade sovit bort en kvarts irriterad väntan. Det kändes bra, för jag hade blivit arg om jag varit vaken.
Jag bakade bröd till mitt afternoon tea, och avnjöt det med St Dalfour's marmelad "Fyra frukter".
Och efter den där drömmen jag hade för ett par dagar sedan så fantiserar jag om ett liknande scenario; att jag ensam står upp och sjunger "Ave Maria". Jag är tämligen säker på att Jens skulle låta mig göra det, men skulle jag våga? Ack, det är frågan.
Egentligen hade jag inte tänkt skriva om min längtan efter julen, men det blev så ändå. Jag antar att det var på grund av Nox Arcana, som jag återupptagit min förtjusning för. Och "Winter's knight"... tja, det är ju en slags julskiva.
Mitt tåg blev över tjugo minuter försenat idag, men jag märkte ingenting. Som vanligt så var det stillastående i Morgongåva i väntan på tågmöte. Vi var kanske på stationen 13.05, det såg jag på klockan utanför fönstret. Jag var trött, och blundade därför en stund. Nästa sak jag blev medveten om var en röst i högtalarna som förkunnade att vi var försenade, och skulle resa vidare 13.25. Då var klockan 13.20, och jag hade sovit bort en kvarts irriterad väntan. Det kändes bra, för jag hade blivit arg om jag varit vaken.
Jag bakade bröd till mitt afternoon tea, och avnjöt det med St Dalfour's marmelad "Fyra frukter".
fredag 25 september 2009
måndag 21 september 2009
ODI ET AMO
Jag har haft min enda sorgedag. Nu får jag inte vara ledsen mer. Jag ska inte knäckas av det här. Så är det. Värre har jag klarat mig genom, osv. Fast vad är felet? Egentligen? Varför duger jag aldrig?
Nåväl. Känslokall Isjungfru är mitt Nya Sanna Jag.
Nåväl. Känslokall Isjungfru är mitt Nya Sanna Jag.
fredag 18 september 2009
Blind date
Jag har dragit fram min lusekofta, så jag sitter och myser med den och en halsduk. Det var kanske inte den smartaste grejen i världen att klippa av håret nu när det går mot kallare tider. Nåväl! Jag älskar det ju. Vill man vara fin får man lida pin, som det heter.
Jaha, vad har jag gjort idag? Skola 1 ½ timme, sen slutade vi. Hem till pappa för att visa upp mig, åka till Sätra med mamma, rensa svamp. Blabla. Bara sånt, liksom. Har druckit Blind date. Inte min grej, för lite smak av gin, och ändå var min stark. Jag ska ju tröstsupa hela helgen, förstår ni, och jag började för en timme sen. Gulligt. Jag exploderar nog snart. Och så kan jag inte sova, det är väldigt roligt, tycker jag. Igår vaknade jag tjugo i tre, imorse kvart över fyra. Det är så härligt! Jag älskar mitt liv!
Jag har lånat en bärplockare och en regelsökare idag. Alltså regel som i reglar i väggarna. Ska äntligen få upp min hängstol i taket, så snart måste jag klättra på en stol. Imorgon ska jag få en taklampa, det blir också kul. Och så ska vi vandra runt på höstmarknaden i Sala. Jag hoppas lite på att hitta en väska. Och så ska vi glo i affärer, och köpa vin och mat. Roligt! Jag måste vara galen som älskar att handla på Ica! När jag har körkort och blir ivägskickad alldeles själv med en handelslapp och ett bankkort kommer jag vara hög på lycka! Och om en vecka får jag min vovve, och nu vill jag ha gin och tonic, så hej svejs!
Jaha, vad har jag gjort idag? Skola 1 ½ timme, sen slutade vi. Hem till pappa för att visa upp mig, åka till Sätra med mamma, rensa svamp. Blabla. Bara sånt, liksom. Har druckit Blind date. Inte min grej, för lite smak av gin, och ändå var min stark. Jag ska ju tröstsupa hela helgen, förstår ni, och jag började för en timme sen. Gulligt. Jag exploderar nog snart. Och så kan jag inte sova, det är väldigt roligt, tycker jag. Igår vaknade jag tjugo i tre, imorse kvart över fyra. Det är så härligt! Jag älskar mitt liv!
Jag har lånat en bärplockare och en regelsökare idag. Alltså regel som i reglar i väggarna. Ska äntligen få upp min hängstol i taket, så snart måste jag klättra på en stol. Imorgon ska jag få en taklampa, det blir också kul. Och så ska vi vandra runt på höstmarknaden i Sala. Jag hoppas lite på att hitta en väska. Och så ska vi glo i affärer, och köpa vin och mat. Roligt! Jag måste vara galen som älskar att handla på Ica! När jag har körkort och blir ivägskickad alldeles själv med en handelslapp och ett bankkort kommer jag vara hög på lycka! Och om en vecka får jag min vovve, och nu vill jag ha gin och tonic, så hej svejs!
söndag 13 september 2009
Ett tecken från Gud fader och Jesus och Maria
Jag såg den snabbt: urnan som det stod "ta ett bibelord" på. Den var full med små lappar i olika färger. Jag stack ner handen och vevade runt ett bra tag innan jag plockade upp en grön med följande text:
"Ett nytt bud ger jag er:
att ni skall älska varandra."
Joh 13:34
Jag hoppas alla förstår att jag är väldigt ironisk. Men det var ju lite roligt!
Nu när jag har genomlidit Kulturnatten och vår eldshow är jag faktiskt en tämligen lycklig kvinna, för nästa vecka händer roliga saker. Så det så!
tisdag 8 september 2009
Kris i huvudet
Åh, nej, åh, Gud, nej, vad i helvete är det som händer? Varför händer det? Varför gör jag såhär mot mig själv?
Du blir aldrig, aldrig frisk.
Jag joggade imorse, med Carl, i skolan. Uppvärmning. Jag, som kan jogga 50 meter innan jag är helt slut sprang på och sprang på. Det pep i mina lungor och jag råkade visst svälja glasbitar med frukosten. Men jag överlevde! Dock inte utan men, nu är min vad sönder, tror jag, och jag är helt mörbultad. Jag skulle behöva ett riktigt varmt bad med massor av tända ljus, rökelse och skum i mängder. Kanske ett glas vin. Eller nej, jag ska ju vara skötsam.
Jag kan glömma det badet; promenad och motion före allt. Mamma tycker inte att jag behöver/får gå mer, men jag säger bara; kul för henne då!
Jag förtvivlade i skolan och började nästan gråta (ja, på riktigt) mot Sannas axel. Jag orkar inte!
Jag tänker tillbaka lite, på förra året.
Förra året under Kulturnattsprojektet var jag svartklädd, svartsminkad och svarthårig. Och smal. Varje morgon gick jag upp 04.30 för att låtsas att jag ätit frukost och hälla i mig en mugg te. Jag slängde smörgåsar i en påse som jag gömde i mitt rum, efter ett par dagar tog jag med den där påsen in till stan och slängde den i en papperskorg. Ibland hällde jag lite fil i en skål och sköljde ur den i slasken, så att det skulle se ut som om jag ätit. Jag kunde inte ens äta frukt på morgonen, min mage fick inte se uppsvälld ut. I skolan kanske jag åt lite sallad, annars åt jag ingenting innan jag kom hem, och då blev det kanske ett äpple innan jag stack ut på en timmes promenad. Jag kom hem till en minimal middag.
Varje dag. Jag har faktiskt ingen aning om hur jag orkade, hur jag stod ut. Men ni vet, tillfredsställelsen när jag ställde mig på vågen en morgon och siffrorna 38.4 blinkade upp mot mig, det var värt allt. Men varför? Vad är det som har gått fel i mitt huvud, som gör att allt jag verkligen bryr mig om är hur pass mycket man ser av diverse ben i min kropp? Ibland önskar jag att jag aldrig beslutat mig för att "bli frisk". Ibland önskar jag att jag kunde släppa kontrollen och verkligen bli frisk. Men vad jag önskar mest av allt är att vara tillräckligt vacker. Och jag ser inte bra ut någonstans om jag kommer över 45.
Varför skriver jag all den här skiten?
Åh, haha, jag lyssnar på random musik i WMP, och just nu så satte Arcana igång, med "Cantar de Procella", och den får mig att minnas hur det var för två år sedan. Det var nästan ännu värre, fast jag aldrig kom ner till mindre än 42. Det räckte tydligen, en morgon svimmade jag nästan i köket. I alla fall, låten - jag lyssnade på den då, den hösten. Komvux-hösten, första Sjuk-hösten.
Nu ska jag ut och gå, ett par varv på spåret, skulle jag tro.
Du blir aldrig, aldrig frisk.
Jag joggade imorse, med Carl, i skolan. Uppvärmning. Jag, som kan jogga 50 meter innan jag är helt slut sprang på och sprang på. Det pep i mina lungor och jag råkade visst svälja glasbitar med frukosten. Men jag överlevde! Dock inte utan men, nu är min vad sönder, tror jag, och jag är helt mörbultad. Jag skulle behöva ett riktigt varmt bad med massor av tända ljus, rökelse och skum i mängder. Kanske ett glas vin. Eller nej, jag ska ju vara skötsam.
Jag kan glömma det badet; promenad och motion före allt. Mamma tycker inte att jag behöver/får gå mer, men jag säger bara; kul för henne då!
Jag förtvivlade i skolan och började nästan gråta (ja, på riktigt) mot Sannas axel. Jag orkar inte!
Jag tänker tillbaka lite, på förra året.
Förra året under Kulturnattsprojektet var jag svartklädd, svartsminkad och svarthårig. Och smal. Varje morgon gick jag upp 04.30 för att låtsas att jag ätit frukost och hälla i mig en mugg te. Jag slängde smörgåsar i en påse som jag gömde i mitt rum, efter ett par dagar tog jag med den där påsen in till stan och slängde den i en papperskorg. Ibland hällde jag lite fil i en skål och sköljde ur den i slasken, så att det skulle se ut som om jag ätit. Jag kunde inte ens äta frukt på morgonen, min mage fick inte se uppsvälld ut. I skolan kanske jag åt lite sallad, annars åt jag ingenting innan jag kom hem, och då blev det kanske ett äpple innan jag stack ut på en timmes promenad. Jag kom hem till en minimal middag.
Varför skriver jag all den här skiten?
Åh, haha, jag lyssnar på random musik i WMP, och just nu så satte Arcana igång, med "Cantar de Procella", och den får mig att minnas hur det var för två år sedan. Det var nästan ännu värre, fast jag aldrig kom ner till mindre än 42. Det räckte tydligen, en morgon svimmade jag nästan i köket. I alla fall, låten - jag lyssnade på den då, den hösten. Komvux-hösten, första Sjuk-hösten.
Nu ska jag ut och gå, ett par varv på spåret, skulle jag tro.
onsdag 2 september 2009
"Denna dagen inte ett liv" II
Det har inte varit en trevlig dag. Det enda positiva med den är att jag lyckades sova till nio! Och det bara tack vara en insomningstablett vid fem, ungefär. Det var skönt att sova, jag behövde det. En annan sak jag behöver är en gin & tonic, känner jag. Efter en sådan här hemsk och traumatisk dag så tycker jag att jag kan få det. Och jag har varit sugen så länge, en vecka nästan! Nu ska jag bara hoppas på att det fortfarande finns någon kolsyra kvar i indianvattnet.
Mina skulderblad min nya favoritkroppsdel, bara så alla vet. Fast de är svåra att fånga på bild.
torsdag 27 augusti 2009
"Denna dagen inte ett liv"
Jag har varit vaken i över en timme och kan inte somna om. Inte okej. Tur att jag redan bestämt mig för att stanna hemma, annars hade jag fått göra det ändå. Jag känner redan hur bra jag kommer må senare i höst. Kollaps på grund av bristande sömn + mat. Eller nej, stryk mat kanske. Jag ska ju bara skippa lunch, i princip.
Skolan dödar mig. Dock är jag numera rätt pepp för själva utförandet (jag ska sluka eld!), men resten! Övningen, lärarna (alla är jätte dåliga), eleverna... Utan Sanna och Jasse hade jag aldrig varit med, då hade jag lagt mig sjuk i tre veckor. Vilket jag för övrigt har lust att göra ändå.
Mamma och jag tog en promenad runt spåret igår eftermiddag/kväll och hittade 1 ½ liter kantareller. Inte illa. Fast jag måste rensa dem idag, och det är mindre kul. Jag ska leta efter lite mer också, när jag klarat av min morgonpromenad.
Skolan dödar mig. Dock är jag numera rätt pepp för själva utförandet (jag ska sluka eld!), men resten! Övningen, lärarna (alla är jätte dåliga), eleverna... Utan Sanna och Jasse hade jag aldrig varit med, då hade jag lagt mig sjuk i tre veckor. Vilket jag för övrigt har lust att göra ändå.
*
Mamma och jag tog en promenad runt spåret igår eftermiddag/kväll och hittade 1 ½ liter kantareller. Inte illa. Fast jag måste rensa dem idag, och det är mindre kul. Jag ska leta efter lite mer också, när jag klarat av min morgonpromenad.
söndag 23 augusti 2009
Graven är för djup
Lördag:
Shopping, bakning, matlagning, kräftskiva.
Kräftskiva:
Vin, bubbel, vin, vin, nubbe, vin, öl, te.
Söndag:
Ont i huvudet, "du ser helt död ut!", sova, chilla, läsa, sova.
Okej, i detalj.
Eftersom jag lider utav skavsår från varenda par skor jag har - undantaget ridskor och vinterskor - så förbarmade sig min käre far över mig och vi drog in till Uppsala för att inhandla nya skodon. På DinSko fanns ett par söta tygskor i svart men rosor på, i lite matta färger (antikrosa, bla.). Sedan kunde jag bara inte låta bli att dessutom låna lite pengar av papsi och köpa mig de där högklackade på H&M som jag glott på, och suktat efter så länge. Jag lämnade centrum som en lycklig kvinna. De högklackade åkte på redan i bilen.
Vi åkte ut mot Maxi och gick in på Systemet för att köpa vin - rosé - och öl. Snabbt avklarat. På vägen ut knyckte jag en gratistidning med lite recept i. Jag kommer drunkna i sådana snart, härligt värre! Vidare in på Maxi. Kilar runt, lite lätt stressade. När Västerbottenosten var slut blev det ett ögonblick av panik, men det löste sig med lite Krutrök (annan ost, alltså).
Hem till fil och förberedelser - som för övrigt började redan i fredags. Jag kastade mig direkt över brödbak (förstås) och min surdeg. Knäckebröd? Jag fixar! Pappa började trilla köttbullar, ljuvliga små skapelser med persilja som smaksättare. Knäckebrödet tog sin lilla tid (men det var mödan värt, ska jag be att få tala om! Med kryddost på blev det som himmelriket!), och när jag var färdig med det var det bara att fortsätta med en Västerbotten-/Krutrökspaj (en riktig med bara Västerbotten gjorde vi i fredags). När pajen var i ugnen kunde i alla fall jag andas ut i fem minuter. Min far däremot, for runt som ett skållat troll och bar bord och tog en sväng upp till församlingshemmet för att knycka bestick. Och jag fick diska tallrikar när mina fem minuter gått.
En skiva skulle brännas, det fungerade inte. Stressad som jag var så blev jag väldigt arg och frustrerad och ville bryta av datorn (laptop) på mitten. Jag besinnade mig, dock, och gick ut i köket där min far just hällde upp ett glas vin. Till tröst över datorns nidingsdåd tog jag också ett. Sen var det dags att göra sallad. Och jag kommer inte riktigt ihåg vad pappa gjorde, men han sprang runt och sa att han måste duscha innan gästerna började komma. Det gjorde han inte, bara massa annat, och sen kom Sussie och Hannes. Och Sussie var så vacker i röd klänning, med lite guldskimrande ögonskugga och röda läppar.
Nåja, min far hann duscha innan resten dök upp. Farmor med blomma, kantarellpaj, kräftor och morötter (till mig). Håkan och Pelle med finsk korv, öl och kött. Johan och Eva med barn, blomma och paj. När således alla dykt upp (och fått slänga in sina pajer i ugnen för uppvärmning) bjöds det på välkomstdrinkar. Illrött mousserande vin med smak av jordgubb - troligtvis hemskt sliskig i för stor mängd, men perfekt i liten dos. Efter en stund av mingel var det så dags för mat. Farmors paj var gudomlig, våran inte fy skam den heller. Och mer vin till mig, förstås! Öl och läsk delades ut till resten. Sen var det äntligen dags för kräftor! Och, Gud, så gott det var! Särskilt Sussies, men så var hon också den enda som köpt lite dyrare och finare, för, som hon sa, äter man kräftor en gång om året så ska de vara goda. Vi drack naturligtvis snaps och sjöng, det hör ju till.
Ja, under kvällens gång så saknade vi intet utav god mat och dricka och trevligt sällskap. När mörkret kom kravlade jag upp på bordet (i mina nya högklackade och ganska full) för att tända kräftlyktan. Jag lyckades - utan att vare sig elda upp den eller bränna mig.
Senare gick vi upp till kyrkan och klättrade runt på byggnadsställningarna (renovering pågår) och taket. Och det, det var grejer det! Riktigt roligt hade jag, dock inte i högklackat, utan de blommiga.
Arm i arm och mitt på vägen gick vi hemåt. Hannes bar Robert på ryggen, pappa, jag och Sussie satt ihop i de där armarna, och Pelle traskade på alldeles själv. Jag vet att just då fanns det väldigt, väldigt mycket kärlek i mig, och jag ville ge den till de där två som jag var sammanlänkad med.
Hemma drack vi kaffe och te, bjöd på morots-ochbanankaka, vindruvor och nötter. Och det är här någonstans som mitt minne tar slut ganska rejält. Det är ett glapp sen, fram till 23.45 - då satt vi i soffan framför tv'n, gästerna hade åkt, utom Sussie och Hannes (men ska de räknas som gäster på samma vis?) och vi skulle se på "Den onde, den gode och den fule". Det blev inte så mycket med det, alla sov i det närmaste, så filmen blev dissad och vi rasade i säng.
Idag har jag levt med en dov huvudvärk någonstans på båda sidor av huvudet. Den är fortfarande där, men är inte längre så ihärdig. Senare ska jag lägga mig i badkaret och läsa "Avgrunden", del tre i "Sagan om Isfolket" (som jag läst i hela dagen). Jag ska krydda mitt bad med lite enris - det gör de i sagda bok. Sedan ska jag krypa ner i soffan under min favoritfilt och kolla på Per Morberg. Om jag inte ska göra tvärtom. Alltså tv först och bad sen. Jag vet inte när Perkan tänker börja laga mat.
Frukosten imorse var mysig. Jag tänkte strunta i den först, för jag mådde så väldigt illa. Det gick över innan det var frukostdags, dock, och jag kunde vara med i mysigheten. Bordet var fortfarande prytt av rönnbör och guldkandelabern. Det var framdukat med Ostindia, köttbullarna stod framme, två sorters bröd, prickig korv, ost, marmelad, allt fanns. Gröten puttrade på spisen, Sussie plockade fram fil ur kylen. Åh, vilken frukost! Hannes hämtade tidningen, jag satt som en zombie med min enorma grötskål. Jag läste om andra världskriget i tidningen, och drack varm mjölk med honung.
Shopping, bakning, matlagning, kräftskiva.
Kräftskiva:
Vin, bubbel, vin, vin, nubbe, vin, öl, te.
Söndag:
Ont i huvudet, "du ser helt död ut!", sova, chilla, läsa, sova.
Okej, i detalj.
Eftersom jag lider utav skavsår från varenda par skor jag har - undantaget ridskor och vinterskor - så förbarmade sig min käre far över mig och vi drog in till Uppsala för att inhandla nya skodon. På DinSko fanns ett par söta tygskor i svart men rosor på, i lite matta färger (antikrosa, bla.). Sedan kunde jag bara inte låta bli att dessutom låna lite pengar av papsi och köpa mig de där högklackade på H&M som jag glott på, och suktat efter så länge. Jag lämnade centrum som en lycklig kvinna. De högklackade åkte på redan i bilen.
Vi åkte ut mot Maxi och gick in på Systemet för att köpa vin - rosé - och öl. Snabbt avklarat. På vägen ut knyckte jag en gratistidning med lite recept i. Jag kommer drunkna i sådana snart, härligt värre! Vidare in på Maxi. Kilar runt, lite lätt stressade. När Västerbottenosten var slut blev det ett ögonblick av panik, men det löste sig med lite Krutrök (annan ost, alltså).
Hem till fil och förberedelser - som för övrigt började redan i fredags. Jag kastade mig direkt över brödbak (förstås) och min surdeg. Knäckebröd? Jag fixar! Pappa började trilla köttbullar, ljuvliga små skapelser med persilja som smaksättare. Knäckebrödet tog sin lilla tid (men det var mödan värt, ska jag be att få tala om! Med kryddost på blev det som himmelriket!), och när jag var färdig med det var det bara att fortsätta med en Västerbotten-/Krutrökspaj (en riktig med bara Västerbotten gjorde vi i fredags). När pajen var i ugnen kunde i alla fall jag andas ut i fem minuter. Min far däremot, for runt som ett skållat troll och bar bord och tog en sväng upp till församlingshemmet för att knycka bestick. Och jag fick diska tallrikar när mina fem minuter gått.
En skiva skulle brännas, det fungerade inte. Stressad som jag var så blev jag väldigt arg och frustrerad och ville bryta av datorn (laptop) på mitten. Jag besinnade mig, dock, och gick ut i köket där min far just hällde upp ett glas vin. Till tröst över datorns nidingsdåd tog jag också ett. Sen var det dags att göra sallad. Och jag kommer inte riktigt ihåg vad pappa gjorde, men han sprang runt och sa att han måste duscha innan gästerna började komma. Det gjorde han inte, bara massa annat, och sen kom Sussie och Hannes. Och Sussie var så vacker i röd klänning, med lite guldskimrande ögonskugga och röda läppar.
Nåja, min far hann duscha innan resten dök upp. Farmor med blomma, kantarellpaj, kräftor och morötter (till mig). Håkan och Pelle med finsk korv, öl och kött. Johan och Eva med barn, blomma och paj. När således alla dykt upp (och fått slänga in sina pajer i ugnen för uppvärmning) bjöds det på välkomstdrinkar. Illrött mousserande vin med smak av jordgubb - troligtvis hemskt sliskig i för stor mängd, men perfekt i liten dos. Efter en stund av mingel var det så dags för mat. Farmors paj var gudomlig, våran inte fy skam den heller. Och mer vin till mig, förstås! Öl och läsk delades ut till resten. Sen var det äntligen dags för kräftor! Och, Gud, så gott det var! Särskilt Sussies, men så var hon också den enda som köpt lite dyrare och finare, för, som hon sa, äter man kräftor en gång om året så ska de vara goda. Vi drack naturligtvis snaps och sjöng, det hör ju till.
Ja, under kvällens gång så saknade vi intet utav god mat och dricka och trevligt sällskap. När mörkret kom kravlade jag upp på bordet (i mina nya högklackade och ganska full) för att tända kräftlyktan. Jag lyckades - utan att vare sig elda upp den eller bränna mig.
Senare gick vi upp till kyrkan och klättrade runt på byggnadsställningarna (renovering pågår) och taket. Och det, det var grejer det! Riktigt roligt hade jag, dock inte i högklackat, utan de blommiga.
Arm i arm och mitt på vägen gick vi hemåt. Hannes bar Robert på ryggen, pappa, jag och Sussie satt ihop i de där armarna, och Pelle traskade på alldeles själv. Jag vet att just då fanns det väldigt, väldigt mycket kärlek i mig, och jag ville ge den till de där två som jag var sammanlänkad med.
Hemma drack vi kaffe och te, bjöd på morots-ochbanankaka, vindruvor och nötter. Och det är här någonstans som mitt minne tar slut ganska rejält. Det är ett glapp sen, fram till 23.45 - då satt vi i soffan framför tv'n, gästerna hade åkt, utom Sussie och Hannes (men ska de räknas som gäster på samma vis?) och vi skulle se på "Den onde, den gode och den fule". Det blev inte så mycket med det, alla sov i det närmaste, så filmen blev dissad och vi rasade i säng.
Idag har jag levt med en dov huvudvärk någonstans på båda sidor av huvudet. Den är fortfarande där, men är inte längre så ihärdig. Senare ska jag lägga mig i badkaret och läsa "Avgrunden", del tre i "Sagan om Isfolket" (som jag läst i hela dagen). Jag ska krydda mitt bad med lite enris - det gör de i sagda bok. Sedan ska jag krypa ner i soffan under min favoritfilt och kolla på Per Morberg. Om jag inte ska göra tvärtom. Alltså tv först och bad sen. Jag vet inte när Perkan tänker börja laga mat.
Frukosten imorse var mysig. Jag tänkte strunta i den först, för jag mådde så väldigt illa. Det gick över innan det var frukostdags, dock, och jag kunde vara med i mysigheten. Bordet var fortfarande prytt av rönnbör och guldkandelabern. Det var framdukat med Ostindia, köttbullarna stod framme, två sorters bröd, prickig korv, ost, marmelad, allt fanns. Gröten puttrade på spisen, Sussie plockade fram fil ur kylen. Åh, vilken frukost! Hannes hämtade tidningen, jag satt som en zombie med min enorma grötskål. Jag läste om andra världskriget i tidningen, och drack varm mjölk med honung.
måndag 17 augusti 2009
Sista riktiga lovdagen
Jag härmar Jasse lite och gör ett "sista lovdagen"-inlägg. Inte för att jag har något intressant att säga i ämnet. Tror jag?
Vår skola, som jag avskyr och äcklas mer och mer över för var dag som går har fått en strålande idé och bestämt att vår klass + 12:an ska ut och paddla onsdag-fredag. Vad har de för hjärnfel!? Tälta och paddla nu!? Det är kallt, för helvete! Jag tänker absolut inte följa med. Ingenting skulle kunna få mig att ändra mig, ingenting, säger jag! Inte ens om min man skulle följa med av någon störd och okänd anledning! Inte ens för pengar! Om det inte var en jävla massa, förstås. Att stå ut med alla äckliga cp-människor i tre dagar!? NEJ! Fy fan, vad äckligt, säger jag bara. Det här är bland det dummaste de någonsin hittat på. Och jag skulle gå sönder av ångest om människorna såg mig äta tre mål mat, alltså skulle jag bli tvungen att hoppa över mat, och då skulle min kropp lägga av ännu snabbare. För jag skulle ju klara av att paddla ungefär tre meter, sen skulle jag inte ha någon kraft kvar. Jag menar, jag kan göra typ fem armhävningar innan jag dör, jag får kramp i slutskedet av mina brödbak, jag kan inte öppna dörrarna i skolan (Sanna vet!), osv. Så nej, ingen Josefin följer med. Hon stannar hemma och tar lite extra lov, festar på torsdag när mamma fyller år (haha) och förbereder sig inför helgens kräftskiva (som Sussie tycker att jag ska inbjuda min man till, hon är inte klok! <3). style="" size="1" face="Verdana">
Och de där skavsåren vållar mig bekymmer. Jag har bara två par skor hos pappa, och båda är lika hemska att gå i. Alltså kan jag inte gå ut och gå, alltså får jag ångest.
Jag har ätit så mycket mat i helgen, ångesten har malt i huvudet varje dag. Man ska inte äta två riktiga mål om dagen. Man ska ha en väldigt lätt lunch, åh, vad jag hatar det här! Och i torsdags var jag själv hemma, men jag åt lunch ändå, i ett ögonblick av galenskap. Och sen grillade vi på kvällen - fläskkarré - och åt potatis till. Inte okej! Fredag kunde jag ha skippat lunchen. Men jag sa "nej, jag har inte ätit" när jag kom hem till pappa, och bjöds på viltbiff med någon slags potatisstomp med västerbottenost. På kvällen kött - Entrecote -och potatis igen. INTE OKEJ!! Men lördagen var faktiskt helt okej. Fast igår var det de där jävla viltbiffarna och potatis igen. Och sen bjöd Sussie på lasagne innan kyrkan. Inte okej! Jag vill inte ha mat, jag dör! Jag hatar mitt liv just nu! Men nu är jag snart själv hemma igen. Ingen lunch, gå tusen mil i skor jag inte får skavsår av. Sen kommer det kännas bättre igen. Och när skolan börjar är det ju fritt fram att skippa lunchen. Lätt som en plätt.
Behöver jag säga att jag ser ut som en flodhäst? Ugly bitch.
Idag, sista lovdagen ska jag:
Vara invalid och bunden till detta lilla hus, amen. Jag har väldigt svårt att förstå hur det ska kunna vara möjligt för mig att ta mig till skolan när det gör så fruktansvärt ont när jag går... Och hur ska det gå sen då, när jag behöver döda tid tills två-bussen går? Kan det möjligen vara så att någon känner för att ta en fika? Annars kan jag förstås göra det själv, det är också mysigt, och det var ett tag sen.
Vår skola, som jag avskyr och äcklas mer och mer över för var dag som går har fått en strålande idé och bestämt att vår klass + 12:an ska ut och paddla onsdag-fredag. Vad har de för hjärnfel!? Tälta och paddla nu!? Det är kallt, för helvete! Jag tänker absolut inte följa med. Ingenting skulle kunna få mig att ändra mig, ingenting, säger jag! Inte ens om min man skulle följa med av någon störd och okänd anledning! Inte ens för pengar! Om det inte var en jävla massa, förstås. Att stå ut med alla äckliga cp-människor i tre dagar!? NEJ! Fy fan, vad äckligt, säger jag bara. Det här är bland det dummaste de någonsin hittat på. Och jag skulle gå sönder av ångest om människorna såg mig äta tre mål mat, alltså skulle jag bli tvungen att hoppa över mat, och då skulle min kropp lägga av ännu snabbare. För jag skulle ju klara av att paddla ungefär tre meter, sen skulle jag inte ha någon kraft kvar. Jag menar, jag kan göra typ fem armhävningar innan jag dör, jag får kramp i slutskedet av mina brödbak, jag kan inte öppna dörrarna i skolan (Sanna vet!), osv. Så nej, ingen Josefin följer med. Hon stannar hemma och tar lite extra lov, festar på torsdag när mamma fyller år (haha) och förbereder sig inför helgens kräftskiva (som Sussie tycker att jag ska inbjuda min man till, hon är inte klok! <3). style="" size="1" face="Verdana">
Och de där skavsåren vållar mig bekymmer. Jag har bara två par skor hos pappa, och båda är lika hemska att gå i. Alltså kan jag inte gå ut och gå, alltså får jag ångest.
Jag har ätit så mycket mat i helgen, ångesten har malt i huvudet varje dag. Man ska inte äta två riktiga mål om dagen. Man ska ha en väldigt lätt lunch, åh, vad jag hatar det här! Och i torsdags var jag själv hemma, men jag åt lunch ändå, i ett ögonblick av galenskap. Och sen grillade vi på kvällen - fläskkarré - och åt potatis till. Inte okej! Fredag kunde jag ha skippat lunchen. Men jag sa "nej, jag har inte ätit" när jag kom hem till pappa, och bjöds på viltbiff med någon slags potatisstomp med västerbottenost. På kvällen kött - Entrecote -och potatis igen. INTE OKEJ!! Men lördagen var faktiskt helt okej. Fast igår var det de där jävla viltbiffarna och potatis igen. Och sen bjöd Sussie på lasagne innan kyrkan. Inte okej! Jag vill inte ha mat, jag dör! Jag hatar mitt liv just nu! Men nu är jag snart själv hemma igen. Ingen lunch, gå tusen mil i skor jag inte får skavsår av. Sen kommer det kännas bättre igen. Och när skolan börjar är det ju fritt fram att skippa lunchen. Lätt som en plätt.
Behöver jag säga att jag ser ut som en flodhäst? Ugly bitch.
Idag, sista lovdagen ska jag:
Vara invalid och bunden till detta lilla hus, amen. Jag har väldigt svårt att förstå hur det ska kunna vara möjligt för mig att ta mig till skolan när det gör så fruktansvärt ont när jag går... Och hur ska det gå sen då, när jag behöver döda tid tills två-bussen går? Kan det möjligen vara så att någon känner för att ta en fika? Annars kan jag förstås göra det själv, det är också mysigt, och det var ett tag sen.
lördag 8 augusti 2009
Dandy clothes
F-u-l-l
Vem är förvånad? Nej, inte jag.
Björne, jag älskar dig. Jag och mamma har planerat vår framtid ihop i afton, haha. Och så har vi sett på Marie-Antionette och spytt på alla underbara kläder, osv.
Dessutom har vi anmält intresse för en vovve på hundarutanhem.se. Vilken kväll!
Puss mamma! Puss Trassel! Puss min man, och puss Björne!
Vem är förvånad? Nej, inte jag.
Björne, jag älskar dig. Jag och mamma har planerat vår framtid ihop i afton, haha. Och så har vi sett på Marie-Antionette och spytt på alla underbara kläder, osv.
Dessutom har vi anmält intresse för en vovve på hundarutanhem.se. Vilken kväll!
Puss mamma! Puss Trassel! Puss min man, och puss Björne!
Lammkött, herr bergmästare? Herr Mauritz?
Mina damer och herrar! Tillåt mig att eskortera Eder till Sala Silvergruva, år 1754.
Tillsammans med min moder vandrar jag längs vägen upp mot gruvområdet. Jag märker hur förbipasserande redan börjar kasta blickar efter mig. De första som utdelar varsin komplimang om mitt utseende är kvinnorna vid entrén. Jag ser dock förbi de båda, på den man som står i skuggan av ett träd några meter längre bort. Klädd i svart, med hög hatt över det långa håret - hopfästat i nacken medelst ett sidenband - och solfjäder i hand. Det är mitt sällskap, unge herr Björne. Vi hälsar i det närmaste med komplimanger, och spatserar tillsammans vidare längs vägen.
Redan vid drottning Christinas schakt stöter vi på bergmästare Daniel Bergenstierna, som hälsar oss välkomna, och även han lovprisar anblicken av oss. En kvinna närmar sig, som vi varnas för. Hon är pengagirig, och vi måste även hålla hårt i våra smycken. Bakom henne skymtar doktor Johannes Geraldius, en man som - tillsammans med denna kvinna, Brita Rolandsdotter - botar diverse sjukdomar och krämpor på både folk och fä.
Herr Bergenstierna låter oss veta att lite lammkött inte skulle vara helt fel, och inbjuder oss till middag i afton, samt manar oss att åse sprängningen senare. Vi tackar ja, och börjar sedan flanera runt i området.
Innan vi vet ordet av är det redan dags för sprängning, och vi följer herr bergmästare ned mot gruvhålen. Och där ser vi honom äntligen - herr Mauritz, den sköne herre på vilken jag kastar trånande blickar. Min uppmärksamhet var således inte enbart fästad vid sprängningen, även om den var spännande nog.
Efter ännu ett samtal med herr bergmästare (där han låter oss få veta att underhållningen i värdshuset börjar vid sjutiden, och att hans bord tyvärr redan är fullt, men att han skall besöka oss vid vårt om vi är där) en timme senare är det dags att bege sig hemåt.
Tillsammans med min moder vandrar jag längs vägen upp mot gruvområdet. Jag märker hur förbipasserande redan börjar kasta blickar efter mig. De första som utdelar varsin komplimang om mitt utseende är kvinnorna vid entrén. Jag ser dock förbi de båda, på den man som står i skuggan av ett träd några meter längre bort. Klädd i svart, med hög hatt över det långa håret - hopfästat i nacken medelst ett sidenband - och solfjäder i hand. Det är mitt sällskap, unge herr Björne. Vi hälsar i det närmaste med komplimanger, och spatserar tillsammans vidare längs vägen.
Redan vid drottning Christinas schakt stöter vi på bergmästare Daniel Bergenstierna, som hälsar oss välkomna, och även han lovprisar anblicken av oss. En kvinna närmar sig, som vi varnas för. Hon är pengagirig, och vi måste även hålla hårt i våra smycken. Bakom henne skymtar doktor Johannes Geraldius, en man som - tillsammans med denna kvinna, Brita Rolandsdotter - botar diverse sjukdomar och krämpor på både folk och fä.
Herr Bergenstierna låter oss veta att lite lammkött inte skulle vara helt fel, och inbjuder oss till middag i afton, samt manar oss att åse sprängningen senare. Vi tackar ja, och börjar sedan flanera runt i området.
Innan vi vet ordet av är det redan dags för sprängning, och vi följer herr bergmästare ned mot gruvhålen. Och där ser vi honom äntligen - herr Mauritz, den sköne herre på vilken jag kastar trånande blickar. Min uppmärksamhet var således inte enbart fästad vid sprängningen, även om den var spännande nog.
Efter ännu ett samtal med herr bergmästare (där han låter oss få veta att underhållningen i värdshuset börjar vid sjutiden, och att hans bord tyvärr redan är fullt, men att han skall besöka oss vid vårt om vi är där) en timme senare är det dags att bege sig hemåt.
fredag 7 augusti 2009
Man tager vad man haver
1. Separera äggulan från vitan och vispa var för sig. Vänd ihop och massera in i håret.
Yes, klart. Jaha, vänta i fem minuter. Då tar jag tio. Hm... Det luktar marräng? Gud, vad äckligt, det luktar marräng i mitt huvud! Jaja, det är ju bra för håret.
Men hur i helvete ska jag få ur marrängen ur skallen!? Om jag sköljer i tusen år borde det försvinna, och om något är kvar så gör det väl inget, jag ska ju ha i olivolja sen.
Nej, men, vad ser jag i kylskåpet! En avocado! Jaha, inte tjänlig som föda längre? Okej, den är min.
2. Gröp ur en halv avocado, mosa den och blanda med 3 msk olivolja. Massera in i håret och låt det sitta i en timme.
Fan heller, jag brukar ju sova med min olivolja, och det ska jag göra nu också! Oj, nu ramlar det små avocadobitar på golvet. Hoppas det inte försvann någon bit i badrumsmattan... På med Waldorf-mössan.
Nu: morgon och skölja ur allting. Det går segt. Vilket jävla kladd! Och stenhårt är det. Men mitt schampo är djuprengörande, det borde gå bra, det här. Nehe, det gjorde det alltså inte - en omgång till med schampo! HELVETE, HÅRET KÄNNS SOM SVINTO! Inpackning!
Nej, men sådär då. Som nytt! Eller inte. Luktar det fortfarande marräng? Nej, det är nog bara som jag inbillar mig. Eller?
Yes, klart. Jaha, vänta i fem minuter. Då tar jag tio. Hm... Det luktar marräng? Gud, vad äckligt, det luktar marräng i mitt huvud! Jaja, det är ju bra för håret.
Men hur i helvete ska jag få ur marrängen ur skallen!? Om jag sköljer i tusen år borde det försvinna, och om något är kvar så gör det väl inget, jag ska ju ha i olivolja sen.
Nej, men, vad ser jag i kylskåpet! En avocado! Jaha, inte tjänlig som föda längre? Okej, den är min.
2. Gröp ur en halv avocado, mosa den och blanda med 3 msk olivolja. Massera in i håret och låt det sitta i en timme.
Fan heller, jag brukar ju sova med min olivolja, och det ska jag göra nu också! Oj, nu ramlar det små avocadobitar på golvet. Hoppas det inte försvann någon bit i badrumsmattan... På med Waldorf-mössan.
Nu: morgon och skölja ur allting. Det går segt. Vilket jävla kladd! Och stenhårt är det. Men mitt schampo är djuprengörande, det borde gå bra, det här. Nehe, det gjorde det alltså inte - en omgång till med schampo! HELVETE, HÅRET KÄNNS SOM SVINTO! Inpackning!
Nej, men sådär då. Som nytt! Eller inte. Luktar det fortfarande marräng? Nej, det är nog bara som jag inbillar mig. Eller?
onsdag 5 augusti 2009
"Ta lite mera vin, Josefin"
Det är alltså nu jag ska skriva om min Finlands semester. Egentligen finns det inte så mycket att berätta om, för jag har inte gjort så mycket. Det gör man inte på Hitis. Latmasken sätter in, som Håkan brukar säga. Och ibland regnade det och ibland sken solen. Man kan ju inte göra något vettigt i någondera väder! När det regnade satt vi inne framför öppna spisen och läste, både jag och far. Och när solen sken måste man ju ta en båttur, eller bada, eller både och.
Varje kväll är det grillning i Bengts båthus. Det är höjdpunkten på dagen.
Det börjar runt 18.00, när man börjar känna sig hungrig. Då tar man en long drink, eller en whiskey, beror helt på vad man gillar. Sen smuttar man på det tills det är dags att koka potatis (eller skära den i bitar till grillning) eller göra sallad och plocka ihop vad man behöver ha med till båthuset. Väl där slänger man sina korvar på grillen, häller upp ett glas av Bengts vin (eller tar en öl) och väntar stilla medan man lyssnar på allt prat - som mestadels kommer från Håkan. Man sitter länge i båthuset även efter det att maten är slut. Man tar ett till glas vin (eller en till öl) och bara sitter där i godan ro.
I en vecka har jag mest bara levt på:
- Korv
- Potatis
- Sill
- Vin
- Gin long drinks
Fantastiskt! Eller inte. På lördagen fick jag ångest, men i onödan (tror jag). Jag ser ut som vanligt. Hoppas jag?
En dag åkte vi ut med båten. Det var en "solen glimmar blank och trind"-dag och det var så härligt så. Vi siktade på Hisskär, men hamnade på en äckligt klobb/kobb/stenhög där det bodde en hel drös med fåglar. Och luktade något infernaliskt av fågelskit. Men jag skuttade runt på ön i alla fall - med kameran i högsta hugg, förstås. Jag hittade några döda fåglar och tänkte "gud vad roligt, dem ska jag fota!". Sedan, när det dök upp ännu fler döda fåglar och jag var sisådär en meter ifrån dem fick jag panik och var helt stensäker på att de dött av fågelinfluensa. Jag flydde. Sedan hade jag dödsångest hela dagen.
Ja, som sagt, det har inte hänt så mycket. Men en hel del småsaker som betyder väldigt mycket för mig. Att gå upp tidigt på morgonen och kila ner till havet, att ta en kvällspromenad bort till sandstranden. Bastu och bad i skymningen, ett morgondopp i solens sken. Frukost ute på veranden, luftgevärsskytte hos Pelle. Sen suparkväll hos Håkan och naturligtvis grillkvällarna i båthuset. Motorcykeltur på morgonen, cykla upp till byn på en gammal, gammal damcykel utan några som helst växlar. Leta svamp och bär, gå och hämta vatten i källan. Jag älskar det, jag älskar mitt Hitis. Varje sommar i mitt liv ska jag dit, annars är livet värdelöst. Puss på Hitis!
Varje kväll är det grillning i Bengts båthus. Det är höjdpunkten på dagen.
Det börjar runt 18.00, när man börjar känna sig hungrig. Då tar man en long drink, eller en whiskey, beror helt på vad man gillar. Sen smuttar man på det tills det är dags att koka potatis (eller skära den i bitar till grillning) eller göra sallad och plocka ihop vad man behöver ha med till båthuset. Väl där slänger man sina korvar på grillen, häller upp ett glas av Bengts vin (eller tar en öl) och väntar stilla medan man lyssnar på allt prat - som mestadels kommer från Håkan. Man sitter länge i båthuset även efter det att maten är slut. Man tar ett till glas vin (eller en till öl) och bara sitter där i godan ro.
I en vecka har jag mest bara levt på:
- Korv
- Potatis
- Sill
- Vin
- Gin long drinks
Fantastiskt! Eller inte. På lördagen fick jag ångest, men i onödan (tror jag). Jag ser ut som vanligt. Hoppas jag?
En dag åkte vi ut med båten. Det var en "solen glimmar blank och trind"-dag och det var så härligt så. Vi siktade på Hisskär, men hamnade på en äckligt klobb/kobb/stenhög där det bodde en hel drös med fåglar. Och luktade något infernaliskt av fågelskit. Men jag skuttade runt på ön i alla fall - med kameran i högsta hugg, förstås. Jag hittade några döda fåglar och tänkte "gud vad roligt, dem ska jag fota!". Sedan, när det dök upp ännu fler döda fåglar och jag var sisådär en meter ifrån dem fick jag panik och var helt stensäker på att de dött av fågelinfluensa. Jag flydde. Sedan hade jag dödsångest hela dagen.
Ja, som sagt, det har inte hänt så mycket. Men en hel del småsaker som betyder väldigt mycket för mig. Att gå upp tidigt på morgonen och kila ner till havet, att ta en kvällspromenad bort till sandstranden. Bastu och bad i skymningen, ett morgondopp i solens sken. Frukost ute på veranden, luftgevärsskytte hos Pelle. Sen suparkväll hos Håkan och naturligtvis grillkvällarna i båthuset. Motorcykeltur på morgonen, cykla upp till byn på en gammal, gammal damcykel utan några som helst växlar. Leta svamp och bär, gå och hämta vatten i källan. Jag älskar det, jag älskar mitt Hitis. Varje sommar i mitt liv ska jag dit, annars är livet värdelöst. Puss på Hitis!
tisdag 28 juli 2009
Inför Suomiland
Jag är hos far och förbereder det sista inför resan. Om 30-40 minuter åker vi. Och regnet fullkomligt öser ner. För fem minuter sedan sken solen. Om det inte varit ett sådant schizo väder hade jag förtvivlat - för nu blir det ju säkert sol om fem minuter igen! Solen syns till och med mellan molnen! Fast tänk om det inte slutar regna! Det blir inte alls roligt, för jag har inget regnställ, då kanske mina skinnkläder blir förstörda, och jag har ju ingen olja i Finland, och inte kan man släpa med sig det heller. Och inte är det särskilt roligt att åka motorcykel när det regnar heller, för den delen. Jag har åtminstone fått en integralhjälm så jag slipper bli blöt i ansiktet. Alltid något.
Nu har det nästan slutat regna.
Nu har det slutat och solen skiner. Vädret in my heart idag!
Far har sin dator ute i hallen, där det finns en stor garderob med spegeldörrar. Jag sitter och glor på mig själv och tycker att jag är jätte snygg. Det är roligt. Jag är lika schizo som vädret. Sweet!
Solen skiner inte längre.
Jag hittade just 10 cent på skrivbordet.
Okej, alltså, jag är färdig med all packning, all rakning, all duschning, all sminkning, och blabla. Jag har tråkigt.
Mor och jag var på shoppingtur i Västerås igår. Jag fick ångest när jag handlade, för jag ska ju handla på båten! Men jag gjorde bara av med 200, så jag har 400 kvar. Och jävla Björne är skyldig mig 200 som jag aldrig får. Jag hatar dig just nu!
Nej, men shoppingen.
Jag köpte baskern jag hittade på H&M häromdagen och som jag bara måste ha till min Ellis de Vries-look. Och ett par strumpbyxor, sonm jag inte borde köpt, för jag vågar säkert inte använda dem, men de var faktiskt både roliga och billiga. Jag älskar att handla på barnavdelningen!
Ja, sen hittade jag faktiskt inget mer att köpa förrän vi kom till Akademibokhandeln. Och jag hade bestämt redan innan att jag måste ha ett kollegieblock, så det plockade jag åt mig. Sen hittade jag del 13 i "Häxmästaren" som jag försökt få tag i i två år, och den var på rea, så det gick ju för sig. Och så fanns det nästan alla böcker i "Legenden om Ljusets rike" också, och "tag 4 betala för 3" gällde även rea-pocket, så det var ju bara att handla. Och 70% rabbat är ju alltid 70% rabbat.
Solen skiner!
Nu bär det snart iväg, så nu ger jag mig. Lova att ni saknar mig, för jag ska sakna er!
Nu har det nästan slutat regna.
Nu har det slutat och solen skiner. Vädret in my heart idag!
Far har sin dator ute i hallen, där det finns en stor garderob med spegeldörrar. Jag sitter och glor på mig själv och tycker att jag är jätte snygg. Det är roligt. Jag är lika schizo som vädret. Sweet!
Solen skiner inte längre.
Jag hittade just 10 cent på skrivbordet.
Okej, alltså, jag är färdig med all packning, all rakning, all duschning, all sminkning, och blabla. Jag har tråkigt.
Mor och jag var på shoppingtur i Västerås igår. Jag fick ångest när jag handlade, för jag ska ju handla på båten! Men jag gjorde bara av med 200, så jag har 400 kvar. Och jävla Björne är skyldig mig 200 som jag aldrig får. Jag hatar dig just nu!
Nej, men shoppingen.
Jag köpte baskern jag hittade på H&M häromdagen och som jag bara måste ha till min Ellis de Vries-look. Och ett par strumpbyxor, sonm jag inte borde köpt, för jag vågar säkert inte använda dem, men de var faktiskt både roliga och billiga. Jag älskar att handla på barnavdelningen!
Ja, sen hittade jag faktiskt inget mer att köpa förrän vi kom till Akademibokhandeln. Och jag hade bestämt redan innan att jag måste ha ett kollegieblock, så det plockade jag åt mig. Sen hittade jag del 13 i "Häxmästaren" som jag försökt få tag i i två år, och den var på rea, så det gick ju för sig. Och så fanns det nästan alla böcker i "Legenden om Ljusets rike" också, och "tag 4 betala för 3" gällde även rea-pocket, så det var ju bara att handla. Och 70% rabbat är ju alltid 70% rabbat.
Solen skiner!
Nu bär det snart iväg, så nu ger jag mig. Lova att ni saknar mig, för jag ska sakna er!
söndag 26 juli 2009
Glimmande nymf
04.24
Vaknar. Kan inte somna om. Jag läser lite i min bok om Bellman. Inte blir jag tröttare för det. Jag funderar lite. Bleka håret? Nej, tänk om jag somnar, hur lyckat vore det? Okej, inte det alltså. Men... ut och cykla kanske? Nej, jag kanske är lite bakis, om jag känner efter riktigt ordentligt. Eller, fan, nej! Jag är inte ett dugg bakis! Jag ska ut och cykla! Jätte långt!
Alltså - kläderna på och ut tillsammans med en liten plasthink och dito påse. Upp på mormors gamla cykel. Jaha, det var visst dåligt med luft. Hämta cykelpumpen i bilen. Den funkar inte, jaja, det får gå ändå. Så jag cyklar iväg - och har kanske kommit en sisådär tusen meter när mina ben känns som spaghetti och gör jätte ont. Trots det så trampar jag tappert på.
När vägen tar slut i en vändplan framför ett hus mitt i skogen ungefär en kvart senare så vänder jag hemåt. Benmusklerna (eller åtminstone det som borde vara benmuskler) skriker, men jag ger mig inte. Och jag kommer ju hem till slut. Svettig och varm och helt färdig.
Jag plockar blåbär en stund, så jag får vara ute och kyla av mig ett tag. Och sedan går jag in och bleker håret. Resultatet? Eldkalufs. Eller morot, beroende på hur man ser det.
Min cykeltur har resulterat i en dag med knän som smärtar olidligt. Jag har nästan aldrig haft så ont tidigare! Inte roligt.
Vaknar. Kan inte somna om. Jag läser lite i min bok om Bellman. Inte blir jag tröttare för det. Jag funderar lite. Bleka håret? Nej, tänk om jag somnar, hur lyckat vore det? Okej, inte det alltså. Men... ut och cykla kanske? Nej, jag kanske är lite bakis, om jag känner efter riktigt ordentligt. Eller, fan, nej! Jag är inte ett dugg bakis! Jag ska ut och cykla! Jätte långt!
Alltså - kläderna på och ut tillsammans med en liten plasthink och dito påse. Upp på mormors gamla cykel. Jaha, det var visst dåligt med luft. Hämta cykelpumpen i bilen. Den funkar inte, jaja, det får gå ändå. Så jag cyklar iväg - och har kanske kommit en sisådär tusen meter när mina ben känns som spaghetti och gör jätte ont. Trots det så trampar jag tappert på.
När vägen tar slut i en vändplan framför ett hus mitt i skogen ungefär en kvart senare så vänder jag hemåt. Benmusklerna (eller åtminstone det som borde vara benmuskler) skriker, men jag ger mig inte. Och jag kommer ju hem till slut. Svettig och varm och helt färdig.
Jag plockar blåbär en stund, så jag får vara ute och kyla av mig ett tag. Och sedan går jag in och bleker håret. Resultatet? Eldkalufs. Eller morot, beroende på hur man ser det.
Min cykeltur har resulterat i en dag med knän som smärtar olidligt. Jag har nästan aldrig haft så ont tidigare! Inte roligt.
lördag 25 juli 2009
Face it, bitch!
Nu är jag full igen, haha.
Som vanligt.
Sweet!
Jag håller på att baka croissanter och lyssnar på Alexander Rybak. Och jag röker på lite. Opium.
Har varit i Uppsala och träffat Pärla idag. För första gången på länge, länge. Jag var jätte nervös, men det gick bra, tror jag. Fast jag pratade alldeles för mycket. För jag tänkte typ "omgnejdetblirtystpratapåpratapåpratapå!!!". Jag är väldigt duktig på att prata om mig själv. Stackars alla som måste umgås med mig!
Har köpt blekmedel. Imorgon ska jag ha roligt. Eller något åt det hållet. Egentligen har jag inte alls lust att vara redheaded woman, det var ju bara det att det inte sliter lika mycket på håret att färga svart till rött som svart till blont. Fast... jag vill verlkligen vara blond och permanentad och se ut som Elis från "Blackbook". Så, förlåt Sanna, men så är det.
Som vanligt.
Sweet!
Jag håller på att baka croissanter och lyssnar på Alexander Rybak. Och jag röker på lite. Opium.
Har varit i Uppsala och träffat Pärla idag. För första gången på länge, länge. Jag var jätte nervös, men det gick bra, tror jag. Fast jag pratade alldeles för mycket. För jag tänkte typ "omgnejdetblirtystpratapåpratapåpratapå!!!". Jag är väldigt duktig på att prata om mig själv. Stackars alla som måste umgås med mig!
Har köpt blekmedel. Imorgon ska jag ha roligt. Eller något åt det hållet. Egentligen har jag inte alls lust att vara redheaded woman, det var ju bara det att det inte sliter lika mycket på håret att färga svart till rött som svart till blont. Fast... jag vill verlkligen vara blond och permanentad och se ut som Elis från "Blackbook". Så, förlåt Sanna, men så är det.
måndag 20 juli 2009
Lonesome tonight
Iförd min allra käraste fars blårutiga flannelskjorta dansar jag runt i huset med ett glas vin i ena handen, och ett glas gin & fläder-drink i den andra. Jag dricker en klunk vin, och en klunk gin & fläder. Jag dansar till Elvis och glor en sväng på vädret på tv. Jag tänker på hennatatueringar, hus och Finland. Mestadels Finland. Far och jag övar inför Finland - med korv och bröd på grillen. Och alkohol varje dag. Det här är min tredje dag med fylla. Jag klagar inte. En liten del av mig tänker på kalorierna, men den största delen tänker "GOTT!".
fredag 17 juli 2009
Ravioli
Jag våldsgästade Thea igår, tillsammans med Sanna. Och så fick jag rida för första gången på ett år. Det var härligt! Fast Tahoe sprang in med mitt knä i en stolpe och lyckades ha av mig. Det skäms jag för, litegrann. Eller ganska mycket. Knäet gör jävligt ont nu. Hela jag gör jävligt ont faktiskt. Jag tror att jag kanske slog i revbenen på något vis när jag ramlade av. Jag gjorde en snygg volt.
I alla fall så tyckte jag om Tahoe ändå, och jag är väldigt glad över att jag fick rida. Tack Thea!
Och så skickade Thea faktiskt snällaste sms'et ever till Sannapanna med en hälsning till mig, så jag blev glad i ögat. Tack igen, Thea!
Och jag och Sanna invigde ju hennes nya poi också, vilket var mycket trevligt. Vi kunde dock inte hålla på så länge, eftersom myggen åt upp oss.
Såg på Harry Potter & the Half-blood prince med min bror ikväll. Den var bra, tyckte jag. Över förväntan, så att säga. Jag fällde några tårar, till och med. Fast jag hade nog tjutit som en mistlur om jag varit ensam...
I alla fall så tyckte jag om Tahoe ändå, och jag är väldigt glad över att jag fick rida. Tack Thea!
Och så skickade Thea faktiskt snällaste sms'et ever till Sannapanna med en hälsning till mig, så jag blev glad i ögat. Tack igen, Thea!
Och jag och Sanna invigde ju hennes nya poi också, vilket var mycket trevligt. Vi kunde dock inte hålla på så länge, eftersom myggen åt upp oss.
Såg på Harry Potter & the Half-blood prince med min bror ikväll. Den var bra, tyckte jag. Över förväntan, så att säga. Jag fällde några tårar, till och med. Fast jag hade nog tjutit som en mistlur om jag varit ensam...
söndag 12 juli 2009
Anständigt uppförande finnes ej hos öststatshoror
Bloggen uppför sig. Äntligen! Jag önskar jag kunde säga detsamma om mig själv. Jag uppför mig inte. Åtminstone inte passande. Igår kväll begick jag följande synd:
- Jag drack mig full
Något som uppför sig väl är mitt hår. Det uppför sig faktiskt mycket exemplariskt, och gör alldeles precis som jag vill! Ovanligt och nästan ett mirakel bara det. Jag trivs ypperligt med mitt orange öststashora-hår. Det är jätte fint! STOLT ÖSTSTATSHORA! ska jag tatuera i pannan.
Finns det någon som kan hjälpa mig med att fixa en snygg layout till min stackars blogg?
- Jag drack mig full
Något som uppför sig väl är mitt hår. Det uppför sig faktiskt mycket exemplariskt, och gör alldeles precis som jag vill! Ovanligt och nästan ett mirakel bara det. Jag trivs ypperligt med mitt orange öststashora-hår. Det är jätte fint! STOLT ÖSTSTATSHORA! ska jag tatuera i pannan.
Finns det någon som kan hjälpa mig med att fixa en snygg layout till min stackars blogg?
måndag 6 juli 2009
Hemmafrun strikes again
Jag har blivit skadad någonstans. Min nya passion är att plocka bär. Att samla allting som bara går och göra något nyttigt av det. Jag har ett par kilo rabarber i frysen, att brukas vist när säsongen är över. Jag har rabarbermarmelad i kylskåpet. På diskbänken står en liter blåbär jag varit ute och plockat nu på morgonen. De har också en framtid som marmelad att se fram emot. Och kanske ett par månaders vistelse i frysen för hälften. På diskbänken i en brun mugg finns det lite smultron också. Jag tror att de också ska bli marmelad. För jag älskar marmelad. Fast några burkar till all marmelad har jag inte. Det måste vara snygga gamla glasburkar också. Mycket viktigt.
Om några minuter, sisådär, ska jag ut i skogen med en korg och några burkar. Jag och mamma gick spåret igår, såg massa smultron och pantburkar. Bara att skörda!
Jag ser fram emot svampsäsongen. Snart är det dags, Hallelujah!
Det här är lär ha något att göra med min ambition att bli en perfekt hemmafru. Och att hemmagjort är så mycket nyttigare än köpt. Och roligare. Och godare. Och för att jag har så jävla tråkigt om dagarna.
Jag lider utav abstinens. Jag vill åka på medeltidsveckan! Visserligen hade ju jag och Jasse tänkt oss att rymma dit (haha<3), style="font-style: italic;">Gotland, får jag i alla fall komma till, i alla fall om pappa och Sussie menade allvar med hösten. Om inte annat så borde jag skickas iväg, för hösten kommer bli horribel och outhärdlig.
Jag har beslutat mig för att våga färga håret trots allt. Men fortfarande inte innan sommaren tar slut. Rödhårig får det bli. Naturlig röd, inte jätte röd. Det är fint. Och sen permanenta på det. Jag och mamma såg på "Parfymen" igår. Det var en störd film, men det var ett mycket sött kvinnfolk med rött hår med. Hon såg helt enkelt utsökt ut! Jag vill också vara utsökt och ljuv. Oemotståndlig, det ska jag bli när jag blir stor.
Om några minuter, sisådär, ska jag ut i skogen med en korg och några burkar. Jag och mamma gick spåret igår, såg massa smultron och pantburkar. Bara att skörda!
Jag ser fram emot svampsäsongen. Snart är det dags, Hallelujah!
Det här är lär ha något att göra med min ambition att bli en perfekt hemmafru. Och att hemmagjort är så mycket nyttigare än köpt. Och roligare. Och godare. Och för att jag har så jävla tråkigt om dagarna.
Jag lider utav abstinens. Jag vill åka på medeltidsveckan! Visserligen hade ju jag och Jasse tänkt oss att rymma dit (haha<3), style="font-style: italic;">Gotland, får jag i alla fall komma till, i alla fall om pappa och Sussie menade allvar med hösten. Om inte annat så borde jag skickas iväg, för hösten kommer bli horribel och outhärdlig.
Jag har beslutat mig för att våga färga håret trots allt. Men fortfarande inte innan sommaren tar slut. Rödhårig får det bli. Naturlig röd, inte jätte röd. Det är fint. Och sen permanenta på det. Jag och mamma såg på "Parfymen" igår. Det var en störd film, men det var ett mycket sött kvinnfolk med rött hår med. Hon såg helt enkelt utsökt ut! Jag vill också vara utsökt och ljuv. Oemotståndlig, det ska jag bli när jag blir stor.
torsdag 2 juli 2009
When dreaming ends
Alltså, nej, nu ger jag upp.
Allt hopp, optimism och positivt tänkande har flugit all världens väg.
Och det är min mammas fel.
Jag tycker inte om henne just nu, jag vill inte vara här, jag vill åka tillbaka till pappa, och Sussie ska vara där, och hon ska minsann vara jätte optimistisk, och vi ska grilla och supa och promenera, och allt ska vara roligt.
Men nu är ingenting roligt, och jag förbereder mig på att bli en gammal ogift ungmö. Mycket bitter och miserabel.
Allt hopp, optimism och positivt tänkande har flugit all världens väg.
Och det är min mammas fel.
Jag tycker inte om henne just nu, jag vill inte vara här, jag vill åka tillbaka till pappa, och Sussie ska vara där, och hon ska minsann vara jätte optimistisk, och vi ska grilla och supa och promenera, och allt ska vara roligt.
Men nu är ingenting roligt, och jag förbereder mig på att bli en gammal ogift ungmö. Mycket bitter och miserabel.
onsdag 1 juli 2009
Strapatser
Jag tog en promenad på förmiddagen och gick vilse. I Järlåsa. Eller vilse och vilse... Jag gick fel och hamnade långt bort åt helvete, så pappa fick komma och hämta mig. Nu har jag lite ont i fötterna. Och det var fruktansvärt varmt, och jag var ute i över en timme.
söndag 21 juni 2009
Böldpest från 1722
Jag har böldpest på armen. Det är inte så kul. Nåja, det var trevligt att lära känna er alla, puss och hej.
Okej, det är inte böldpest (hoppas jag), jag har bara blivit biten av någon jävla insekt så att halva armen är röd och svullen! Väldigt roligt. Nu har jag hällt alsolsprit på, för det är säkert bra mot böldpest.
Midsommar?
Nej, vi ska inte tala om midsommar, det var inte kul. Bara min höga mormor och Roger och co var roliga.
Jag har fortfarande inte internet i Sätra (jag är hos far nu) och inga pengar på mobilen. Vill ni något som ni måste ha svar på - RING.
Okej, det är inte böldpest (hoppas jag), jag har bara blivit biten av någon jävla insekt så att halva armen är röd och svullen! Väldigt roligt. Nu har jag hällt alsolsprit på, för det är säkert bra mot böldpest.
Midsommar?
Nej, vi ska inte tala om midsommar, det var inte kul. Bara min höga mormor och Roger och co var roliga.
Jag har fortfarande inte internet i Sätra (jag är hos far nu) och inga pengar på mobilen. Vill ni något som ni måste ha svar på - RING.
fredag 5 juni 2009
Bedöm: Josephine
Jag är faktiskt nöjd med mina omdömen. Det mesta var väl över förväntan, måste jag säga. Jag är väldigt stolt över mina lovord beträffande smide och Kulturnattsprojektet.
"...har uppnått en mycket god teknisk skicklighet som hon kan vara stolt över." (Kulturnatt)
"...har uppnått en mycket bra teknik och fina resultat. [...] Hon har dessutom smitt ett mycket fint trollkors med raka faser och snygga spetsar." (Smide, och jag älskar trollkorset)
Fast jag vill döda Annica Lundgren, för hon påstår att jag inte lämnade in något periodhäfte i Embryologi. Och det gjorde jag visst! Jag kommer ihåg det tillfället ytterst väl, så nu ska jag hemsöka Annica med en påle.
"...har uppnått en mycket god teknisk skicklighet som hon kan vara stolt över." (Kulturnatt)
"...har uppnått en mycket bra teknik och fina resultat. [...] Hon har dessutom smitt ett mycket fint trollkors med raka faser och snygga spetsar." (Smide, och jag älskar trollkorset)
Fast jag vill döda Annica Lundgren, för hon påstår att jag inte lämnade in något periodhäfte i Embryologi. Och det gjorde jag visst! Jag kommer ihåg det tillfället ytterst väl, så nu ska jag hemsöka Annica med en påle.
måndag 1 juni 2009
My winter storm
För exakt ett år sedan befann jag mig i Stockholm - på Tyrol - med mor, Danne och Renée. Vi skulle se Tarja, Tarja Turunen.
Jag minns...
Vi plockade med oss en oerhörd massa Gin Long Drinks.
Danne hade tolv i en väska, och jag vet inte hur många jag och mor knölade ner i våra. Och jag hade cider. Vi började dricka redan på bussen in till Uppsala.
På tåget provade jag Renées skor.
Jag tyckte inte om mina kläder, jag köpte nya på Rio. Renée köpte stayups.
Vi letade länge efter en restaurang, hittade en i Gamla stan. Danne och Renée åt plankstek, jag minns inte vad mor tog, och själv åt jag pasta, oxfilé och kantarellsås. Såsen var så stark så inget smakade någonting. Renée drack cider med rolig färg. Servitören var ganska snygg. På vårt bord stod en finsk flagga.
Vi tog båten över till Grönan, jag och Renée låtsades att det var ett travlopp och kommenterade hej vilt. Ett stort kryssningsfartyg åkte framför oss, det var favoriten.
Vi kom in gratis på Grönan, jag och Renée åkte bergochdalbana och knyckte ett gosedjur. Vi döpte honom till Kairo, eftersom jag sjöng "Kairos fjollor" hela eftermiddagen. Danne åkte Kvasten, mor höll i saker.
Konserten var mäktig. Den går inte att beskriva. Tarja är perfekt.
Efteråt lekte vi Titanic på båten.
Jag saknar dem.
Extra fine Virgine oil
Jag måste klippa håret och det ger mig ångest. Vill inte! Det har äntligen blivit ganska långt, och så måste jag klippa av kanske en hel decimeter! Jag antar att det är straffet för den misshandel jag utsatt min stackars kalufs för. Chris ska få äran/bli tvingad att utföra dådet. Sen ska jag tona en gång, och därefter ska jag hålla tassarna borta från skallen resten av sommaren (naturligtvis med undantag för tvätt och insmörjning med olivolja). Och jag ska klara det! Sen kommer jag få ännu mer att klaga på! Åh, vad jag ser fram emot det! Hallelujah!
Idag dissade jag skolan - det var tråkigt, jag var trött och mina knän gjorde ont. Tänkte åka hem och bygga ett scrapbookalbum av/med våra Gotlands-bilder, men det fanns inte så många som jag trodde så det blev inget med det. Framkalla foton, tack!
Idag dissade jag skolan - det var tråkigt, jag var trött och mina knän gjorde ont. Tänkte åka hem och bygga ett scrapbookalbum av/med våra Gotlands-bilder, men det fanns inte så många som jag trodde så det blev inget med det. Framkalla foton, tack!
tisdag 26 maj 2009
DIE RUSSEN KOMMEN!!
Min plånbok är borta. Jag har betalat för att komma till skolan. Vi har inte riktiga lektioner, bara fältmätning utan lärare. Till 14.30. GUD VAD KUL! Jag får inga nya busskort av den jävla fucking bajs skolan. För då måste jag betaaaala!
Jag hatar skolan. Väldigt mycket, Gud och Jesus amen.
Linda skällde på mig också. Jag vägde exakt lika mycket som för en månad sen. Alltså verkligen jätte exakt. Hekto och allt. Det tyckte jag var kul.
Och en normal portion är åtta köttbullar och tre potatisar. Haha, lol, vem äter så mycket?
Jag hatar skolan. Väldigt mycket, Gud och Jesus amen.
Linda skällde på mig också. Jag vägde exakt lika mycket som för en månad sen. Alltså verkligen jätte exakt. Hekto och allt. Det tyckte jag var kul.
Och en normal portion är åtta köttbullar och tre potatisar. Haha, lol, vem äter så mycket?
lördag 23 maj 2009
Klädd i baksmälla
Att börja dagen med en lätt baksmälla är inte så kul. Att börja dagen med att glo på utstickande höft- och revben är däremot väldigt kul. Att läsa tragiska böcker det första man gör på dagen är visserligen trevligt, men man blir lite gråtmild.
Nåväl.
Baksmällan drog iväg dit pepparn växer at once, och jag skissade på The Globe när boken (Boktjuven - Markus Zusak) var slut.
På förmiddagen upptäckte jag att min plånbok är borta. Eftersom jag antagligen tappade den i Morgongåva igår får jag väl aldrig tillbaka den. Vi spärrade bankkort och letade som galningar. Jag har haft ångest över min plånbok hela dagen. Där finns eventuellt en 20-lapp, samt alla mina kort. Jippie.
Larsson & Larsson Detektivbyrå AB var awesome.
Nåväl.
Baksmällan drog iväg dit pepparn växer at once, och jag skissade på The Globe när boken (Boktjuven - Markus Zusak) var slut.
På förmiddagen upptäckte jag att min plånbok är borta. Eftersom jag antagligen tappade den i Morgongåva igår får jag väl aldrig tillbaka den. Vi spärrade bankkort och letade som galningar. Jag har haft ångest över min plånbok hela dagen. Där finns eventuellt en 20-lapp, samt alla mina kort. Jippie.
Larsson & Larsson Detektivbyrå AB var awesome.
tisdag 19 maj 2009
Fröken Mycket Stark Ätstörning
Jag tänker inte berätta vad som orsakade Den stora Ångesten, men jag kan tala om konsekvenserna.
1. Mycket stark dödslängtan
2. Långt besök på Akademiska
Det långa besöket på Akademiska var synnerligen obehagligt. Åtminstone den delen av det när jag satt i soffan nere på avdelningen och väntade när det var brandövning. En medlem ur personalen satt och spelade kort med en patient. Jag fick en föraning om hur hemskt det skulle vara att tvingas vistas där under dagarna. Jag skulle smyga iväg till toaletten, mina förrädiska klackar avslöjade mig och jag hörde genast ett "Josefin, vart ska du ta vägen?" Samtidigt som jag blev uppäten från insidan och ut av ett stort ångestmonster så svarade jag käckt att "jag ska bara uppsöka toaletten".
Linda kom tillbaka efter att ha släckt bränder och vi såg på Grey's anatomy en stund innan läkaren dök upp. Vicky, tror jag hon hette, och jag hade inte tillåtelse ge mig av därifrån innan jag träffat henne. Linda fick helt enkelt inte släppa iväg mig utan att en läkare gjort sitt utlåtande om mig när jag mådde så dåligt. Vicky var snäll och inte lika läskig som de andra läkarna. Inte stöpt ur samma form, så att säga. Hon var alltså inte sådär hemskt jobbig. Ni vet, som läkare och annat sjukhusfolk har en tendens att vara.
Jag hade ingen lust att åka hem så tidigt sen, så jag drällde runt på stan. Besökte Stadsbiblioteket och ett otal affärer innan jag gick till bussen. Och den fullkomligt översvämmades av en skolklass med sexåringar. De satt runt omkring mig, överallt, och en hade till och med fräckheten att sätta sig bredvid mig! Ledsen och arg som jag var så tyckte jag att alla barn kunde dö redan från början. När de sedan satt och pratade med mig och störde mig i mitt läsande ville jag bara slita huvudena av dem. Allihop! Med mina bara händer. Jesus är mitt vittne, amen. Barnen pratade och pratade med mig, men jag ignorerade de. Det vill säga, tills jag inte stod ut längre och fräste "men kan ni sluta prata med mig!? Herregud!!" Barnet bredvid mig blev tyst och böt sedan diskret plats med barnet i sätet framför. Det var tyst en stund innan nästa unge började prata. När jag inte svarade började han låtsas att han också läste en bok. Han härmade alla mina rörelser tills jag slängde upp ett långfinger i ansiktet på honom. Jag vet inte ens om sådana små skitungar förstår innebörden av det, men han flydde i alla fall från min sida. Ett skadeglatt hånleende från min sida, jag lade tillbaka min väska, mitt paraply och min lånade bok på sätet bredvid mig - och försjönk i min bok. Äntligen ostörd.
Efter en sådan här traumatisk dag har ni väl överseende med att jag mår fruktansvärt dåligt?
1. Mycket stark dödslängtan
2. Långt besök på Akademiska
Det långa besöket på Akademiska var synnerligen obehagligt. Åtminstone den delen av det när jag satt i soffan nere på avdelningen och väntade när det var brandövning. En medlem ur personalen satt och spelade kort med en patient. Jag fick en föraning om hur hemskt det skulle vara att tvingas vistas där under dagarna. Jag skulle smyga iväg till toaletten, mina förrädiska klackar avslöjade mig och jag hörde genast ett "Josefin, vart ska du ta vägen?" Samtidigt som jag blev uppäten från insidan och ut av ett stort ångestmonster så svarade jag käckt att "jag ska bara uppsöka toaletten".
Linda kom tillbaka efter att ha släckt bränder och vi såg på Grey's anatomy en stund innan läkaren dök upp. Vicky, tror jag hon hette, och jag hade inte tillåtelse ge mig av därifrån innan jag träffat henne. Linda fick helt enkelt inte släppa iväg mig utan att en läkare gjort sitt utlåtande om mig när jag mådde så dåligt. Vicky var snäll och inte lika läskig som de andra läkarna. Inte stöpt ur samma form, så att säga. Hon var alltså inte sådär hemskt jobbig. Ni vet, som läkare och annat sjukhusfolk har en tendens att vara.
Jag hade ingen lust att åka hem så tidigt sen, så jag drällde runt på stan. Besökte Stadsbiblioteket och ett otal affärer innan jag gick till bussen. Och den fullkomligt översvämmades av en skolklass med sexåringar. De satt runt omkring mig, överallt, och en hade till och med fräckheten att sätta sig bredvid mig! Ledsen och arg som jag var så tyckte jag att alla barn kunde dö redan från början. När de sedan satt och pratade med mig och störde mig i mitt läsande ville jag bara slita huvudena av dem. Allihop! Med mina bara händer. Jesus är mitt vittne, amen. Barnen pratade och pratade med mig, men jag ignorerade de. Det vill säga, tills jag inte stod ut längre och fräste "men kan ni sluta prata med mig!? Herregud!!" Barnet bredvid mig blev tyst och böt sedan diskret plats med barnet i sätet framför. Det var tyst en stund innan nästa unge började prata. När jag inte svarade började han låtsas att han också läste en bok. Han härmade alla mina rörelser tills jag slängde upp ett långfinger i ansiktet på honom. Jag vet inte ens om sådana små skitungar förstår innebörden av det, men han flydde i alla fall från min sida. Ett skadeglatt hånleende från min sida, jag lade tillbaka min väska, mitt paraply och min lånade bok på sätet bredvid mig - och försjönk i min bok. Äntligen ostörd.
Efter en sådan här traumatisk dag har ni väl överseende med att jag mår fruktansvärt dåligt?
måndag 18 maj 2009
Anorexia nervosa will destroy your life
Nu hatar jag allt. Jag vill dö.
Jag hatar mig själv, mitt liv, allt, allt, allt.
Jag känner mig som en fucking flodhäst, jag fattar inte vad jag håller på med när jag fan sitter och äter. JÄVLA ÄCKEL, SLUTA!! Gud i himlen, jag orkar inte med det här.
Förnuftet säger en sak och känslorna en annan. Och jag vill låta känslorna ta över.
FÖR JAG ÄR JU ÄCKLIG! Min mage är ett jävla berg och låren flyter ut över varje stol och är bara fett och fett och fett, och min röv ska vi inte ens tala om!!
Och mina cp tabletter låter mig inte gråta, och jag vill ligga på mitt golv och gråta tills ögonen blöder just nu.
Snälla döda mig nu.
Jag hatar mig själv, mitt liv, allt, allt, allt.
Jag känner mig som en fucking flodhäst, jag fattar inte vad jag håller på med när jag fan sitter och äter. JÄVLA ÄCKEL, SLUTA!! Gud i himlen, jag orkar inte med det här.
Förnuftet säger en sak och känslorna en annan. Och jag vill låta känslorna ta över.
FÖR JAG ÄR JU ÄCKLIG! Min mage är ett jävla berg och låren flyter ut över varje stol och är bara fett och fett och fett, och min röv ska vi inte ens tala om!!
Och mina cp tabletter låter mig inte gråta, och jag vill ligga på mitt golv och gråta tills ögonen blöder just nu.
Snälla döda mig nu.
Mord i skolan - drama i tre akter
Världens dummaste dag. Jag är så arg! Och jag hatar mina tabletter av hela mitt hjärta och från det allra djupaste djupet av min själ! För jag kan inte gråta! Jag är låst i ett enda läge (om jag inte är arg eller trött) och idag vill jag bara gråta för att alla människor är så fruktansvärt äckliga och patetiska och störda! Jag blir så oerhört frustrerad! Det är inte roligt. Hela världen är inte så underbar just nu.
Och det här är skrattretande:
- 26/5 Akademiska
- 27/5 Tandläkaren
- 28/5 Röntgen
Och det här är skrattretande:
- 26/5 Akademiska
- 27/5 Tandläkaren
- 28/5 Röntgen
fredag 15 maj 2009
Yamaha Dragstar 1100
Motorcykeltur med far om aftonen. En tur i ballerinaskor och för lång spik i läppen, men även det funkar om turen inte är alltför lång. Trevligt var det, som vanligt. Ingen lång tur, som sagt, bara hem till farmor för att hämta upp öl och rabarber. Jag passade på att låna en bok när vi ändå var där.
Att åka motorcykel är bland det bästa jag vet. Det är så avslappnande. Ett tag stör man sig på hur dum man ser ut i spegelbilden i pappas hjälm, men det glömmer man efter en stund. Sedan är man bara koncentrerad på åkandet, på turen. På motorn och farten. Det är så härligt. Jag har en öppen hjälm och måste använda glasögon. Jag har mina solglasögon. De är inte så bra, det blåser in, men är ändå härligt, fast ögonen tåras och ögonbrynen suddas ut av dessa. Underbart!
Att åka motorcykel är bland det bästa jag vet. Det är så avslappnande. Ett tag stör man sig på hur dum man ser ut i spegelbilden i pappas hjälm, men det glömmer man efter en stund. Sedan är man bara koncentrerad på åkandet, på turen. På motorn och farten. Det är så härligt. Jag har en öppen hjälm och måste använda glasögon. Jag har mina solglasögon. De är inte så bra, det blåser in, men är ändå härligt, fast ögonen tåras och ögonbrynen suddas ut av dessa. Underbart!
söndag 10 maj 2009
Regn
Skuttar ut. Det regnar, är svalt. Jag andas in regndoften, vårdoften. Traskar ut på vägen. Hoppar iväg några meter, stannar och njuter.
Står på asfalten i regnet med min blommiga pyjamas.
Står på asfalten i regnet med min blommiga pyjamas.
torsdag 7 maj 2009
Home spirit
Efter minst sex år av smärta i knäna sökte jag igår hjälp. Dvs, jag åkte till vårdscentralen. "And there was much rejoice." Inte.
Träffade Ellinor, samma (under)läkare som min far träffat angående sina problem med öronen. Faktum är att han sa att han hoppades att jag inte skulle träffa henne, eftersom hon är så dålig. HALLELUJAH! Jo, hon var dålig och jobbig. Inga fel hittade hon, men hon skulle ändå skicka iväg en remiss så jag får röntga! För säkerhets skull, blabla. Hon tyckte också att jag skulle besöka en sjukgymnast och bygga upp muskler runt knäna, men det har jag inte alls lust med. Jag orkar inte anstränga mig, och dessutom är det säkert fruktansvärt tråkigt.
Ellinor skickade mig till lab också, för blodprov. När vi satt där och väntade, jag och mamma, kom Elisabeth Gårdenborg förbi, och det bev en liten pratstund.
Mamma och jag hade bestämt oss för att ha en mysig dag. Vi skulle åka till Alsta trädgårdar och fika på eftermiddagen, och direkt efter vårdscentralen skulle vi till Sala och leta tapeter. Och vi letade tapeter. Vi letade tapeter tills jag blev galen, tills det snurrade i huvudet av prickar och rutor och ränder. Men jag tror vi kom fram till något slags beslut.
Efter lunch bar det av till Alsta. Där var det jätte tråkigt, så vi struntade i fikat och åkte vidare till Örsundsbro. Fiket var stängt. Vi glodde i inredningsbutiker, och istället för fika så köpte vi nya tallrikar.
Idag har jag helt galet, sjukt, stört ont i halsen! Den känns som ett öppet sår! Och jag måste svälja hela tiden just nu (det känns som om tabletten sitter kvar i halsen), vilket gör det hela ännu värre.
Träffade Ellinor, samma (under)läkare som min far träffat angående sina problem med öronen. Faktum är att han sa att han hoppades att jag inte skulle träffa henne, eftersom hon är så dålig. HALLELUJAH! Jo, hon var dålig och jobbig. Inga fel hittade hon, men hon skulle ändå skicka iväg en remiss så jag får röntga! För säkerhets skull, blabla. Hon tyckte också att jag skulle besöka en sjukgymnast och bygga upp muskler runt knäna, men det har jag inte alls lust med. Jag orkar inte anstränga mig, och dessutom är det säkert fruktansvärt tråkigt.
Ellinor skickade mig till lab också, för blodprov. När vi satt där och väntade, jag och mamma, kom Elisabeth Gårdenborg förbi, och det bev en liten pratstund.
Mamma och jag hade bestämt oss för att ha en mysig dag. Vi skulle åka till Alsta trädgårdar och fika på eftermiddagen, och direkt efter vårdscentralen skulle vi till Sala och leta tapeter. Och vi letade tapeter. Vi letade tapeter tills jag blev galen, tills det snurrade i huvudet av prickar och rutor och ränder. Men jag tror vi kom fram till något slags beslut.
Efter lunch bar det av till Alsta. Där var det jätte tråkigt, så vi struntade i fikat och åkte vidare till Örsundsbro. Fiket var stängt. Vi glodde i inredningsbutiker, och istället för fika så köpte vi nya tallrikar.
Idag har jag helt galet, sjukt, stört ont i halsen! Den känns som ett öppet sår! Och jag måste svälja hela tiden just nu (det känns som om tabletten sitter kvar i halsen), vilket gör det hela ännu värre.
måndag 4 maj 2009
Anima Noir
Jag förstår inte varför jag aldrig riktigt gillat kombinationen svart och vitt. Det är jätte snyggt! Åtminstone mitt nyfärgade svarta hår mot min vita Pettsson-pyjamas... en vit rosett är kronan på verket!
Jag känner mig faktiskt jätte snygg just nu, tro det eller ej. Osminkad och allt. Rätt tufft.
Mitt hår blev alltså back to black idag. Resultatet är fantastiskt! Underbart! Nästa gång jag ens andas om att det finns andra hårfärger är det fritt fram att bestraffa mig på valfritt vis!
Jag känner mig faktiskt jätte snygg just nu, tro det eller ej. Osminkad och allt. Rätt tufft.
Mitt hår blev alltså back to black idag. Resultatet är fantastiskt! Underbart! Nästa gång jag ens andas om att det finns andra hårfärger är det fritt fram att bestraffa mig på valfritt vis!
måndag 20 april 2009
Järnspikar
Okej, det var smide idag. Totalt opepp först, men fy helvete vad roligt det var sen! Jag dör! Och jag blev löjligt stolt över den fula (SKITFINA!!) lilla spik jag lyckades åstadkomma. Började med en kapsylöppnare också. Den blir snyggast i världen, ungefär lika snygg som jag är i den blå smidesoverallen. Men bara ungefär.
Jag glömde min spik i fönstret i smedjan, nu har jag nästan ångest över det. Tänk om den är borta till imorgon?
Jag har ju då väldigt dålig blodcirkulation, så mina händer var iskalla fast jag stått i smedjan i två timmar och bankat på en varm järnbit. Blev inte varm förrän vi fick te på rasten. Gud, vad nice det var att sitta ute i solen och dricka te. Nu vill jag ha picknick! Snälla Gud, gör så att det slutar blåsa?
Jag glömde min spik i fönstret i smedjan, nu har jag nästan ångest över det. Tänk om den är borta till imorgon?
Jag har ju då väldigt dålig blodcirkulation, så mina händer var iskalla fast jag stått i smedjan i två timmar och bankat på en varm järnbit. Blev inte varm förrän vi fick te på rasten. Gud, vad nice det var att sitta ute i solen och dricka te. Nu vill jag ha picknick! Snälla Gud, gör så att det slutar blåsa?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)