White Christmas?

Jag vaknar av att pappa öppnar dörren och går ut för att hämta tidningen. Jag halvsover, men hör i alla fall att han gör något där ute på trappan, jag förstår inte riktigt vad. Sedan kopplar det. Han skottar snö. Så det kom så pass mycket? Jag ler och gosar in mig i mitt täcke, och känner hur julstämningen just steg betydligt. Sedan sträcker jag mig efter min mobil för att kolla vad klockan är (06.48), och ser att jag mottagit ett sms under min skönhetssömn. Jag läser det, och leendet på mina läppar växer. Värmen sprids i mitt bröst, jag tycker att jag kan spricka av all lycka som plötsligt finns därinne. Jag vill kasta mig upp ur sängen, springa runt i huset och skrika och slå på något - för att jag är världens lyckligaste människa. Men jag ligger kvar i sängen och bara ler och ler. Du är det underbaraste.
Nu kommer pappa in igen, och säger att det är jätte mycket snö. Och nu flyger jag faktiskt upp ur sängen och fram till fönstret, och - Herregud! - det är otroligt mycket snö! 1 ½ dm måste det vara, lätt! Jag öppnar dörren och lägger händerna i snön. Lyfter upp litegrann, och går in igen.

Jag struntar i skolan idag, jag vill inte lyssna på något tråkigt föredrag med en gubbe från Kuba. Istället har jag bestämt mig för att följa med pappa till kyrkan och titta på något slags julspel. Jag går bakvägen upp dit - en liten väg omgiven av höga, snötyngda granar. Över min axel hänger kameran, så jag passar på att fota lite. Några bra bilder blir det också, faktiskt.
När jag kommer fram till kyrkan ser jag ut som en snögubbe. Och jag har inte gjort annat än gått. Jag har inte rullat mig i snön, fast det ser ut så. Nej, det är bara sådant som fallit från himlen som numera gör mina svarta kläder vita. Alltså: det snöar mycket. Borstar av mig så mycket det bara går innan jag träder in i Guds hus. Jag möts av en ljuvlig syn:

Mina ögon måste tindra och glittra, jag känner att de gör det! Åh, nu är det snart jul! Äntligen känner jag det!
Julspelet? Nja, jag såg inte mycket av det, eftersom kyrkan blev invaderad av 6-åringar. Gömde mig i sakristian och värmde mig på ett element istället för att titta. Och inte tror jag att jag missade något heller. Det var roligare backstage, tror jag allt. Vi smet tidigare, jag och pappa, och gick hem för att dricka kaffe istället.