Torsdag

Jag åkte aldrig till pappa. Jag åkte ingenstans igår, faktiskt. Istället var jag hemma och mådde dåligt (över pendlande , stress och så). På tisdags kvällen satt jag med mamma - som då precis kommit hem från Polen - och gnällde över livet. Jag tyckte mycket synd om mig själv, och hon också, och att hon gjorde det fick mig att börja gråta. Nästan, i alla fall. Jag tvingade mig själv att hålla tillbaka tårarna, det kändes så löjligt att sitta där vid köksbordet och gråta. Men huvudvärken var kvar, och utökades dessutom med ont i hela kroppen. Och det sitter i även nu (tigerbalsam på hela knäna). Således rasade jag i säng - utan att borsta tänderna, utan att tvätta bort smink. Det var ett under att jag orkade slänga av mig morgonrocken.
Nästa dag, alltså igår, onsdag, vaknade jag och mådde fortfarande inte riktigt bra. Jag steg ändå upp en sisådär kvart i åtta och kokade min gröt och mitt te och åt min rågsiktsbulle med russin i och rökt skinka på. Hela förmiddagen var seg och hemsk. Jag bakade lite mer. Jag satte i mina nya pastellfärgade örhängen från Polen. Jag diskade. Jag satt ute och läste - en kvart kanske, sedan blev det för kallt och jag flyttade in till soffan istället. Jag lagade carbonara till lunch, fast inte med bacon, utan med tonfisk. Och lite kantareller. Det smakade förträffligt. När mamma kom hem drack jag te och åt digestivekex med hallonmarmelad, som också den kommer från Polen.
Eftermiddagen fortsatte med en promenad, och på kvällen såg vi på "Leila bakar". Lustigt nog gjorde hon munkar, något jag velat göra sedan i söndags, någon gång. Kanske jag gör några idag? Men de är ju hemskt onyttiga, förstås...
Nej, nu är det dags att avsluta och gå till bussen.

Huvudvärk och kantarellpizza

Jag sitter framför en dator i skolan med en molande huvudvärk. Om en kvart tar jag bussen hem, hem till Sätra, där jag inte längre har en dator att tillgå. Den dog i fredags, vilket är något jag sörjer djupt. Inte för att jag på något vis är beroende av den, det är bara det att alla mina bilder finns där. Jag sparade de aldrig någonstans, och det trots att pappa alltid tjatade om Telias onlinelagring. Jag ångrar mig bittert.
Nå, alltså - jag åker snart hem. Där kommer jag äta sista biten av den läckra pizza jag lagade till mig och Ville i lördagskväll. Det blev faktiskt den bästa pizzan jag någonsin gjort. Botten var perfekt, precis som jag ville ha den, det vill säga tjock och knaprig. Ovanpå la jag egentillverkad tomatsås, rökt skinka, enrisrökt korv, kantareller och riven Ålands edamer. Avslutade med några skivor mozzarella. Ljuvligt, helt enkelt ljuvligt. Jag ska dessutom passa på att köpa fransk lemonad på Önskebrunnen i Sala. De ska slå igen, och denna vecka är sista veckan de håller öppet, och det är 50% rabbatt på allt. Det känns sorgligt att bara ha 71kr då, men vad gör man.
Imorgon åker jag till pappa efter skolan, då uppdaterar jag med bilder.

The winter left her blanket here this morning

Vaknar och tittar ut. Och tror inte mina ögon. Vart har våren tagit vägen? Marken har fått ett decimeter djupt täcke av snö. Snö virvlar runt i blåsten - snö överallt! Jag vill bara krypa ner under täcket och gömma mig igen. Ja, snart är det maj. Och jag som påstod att säsongen för varm choklad är över... Jag har visst fel.

Jag bakar

Börja med att smälta smöret. 50g ska det vara. Jag använder en vedspis, för det är coolt.

Sen häller man i 5 dl mjölk, och värmer det till 37 grader, alltså fingervarmt.

Smula ner 50g jäst i en bunke. Sen häller du över vätskan. Är det varmare än 37 grader, då dör jästen, och då blir det inget bröd. Och det är ju synd, så var noga.

Nu ska du hälla i 1-2 tsk salt. Och sen fortsätter du med 6 dl rågsikt, och sen ungefär 7 dl vetemjöl.

Nu är degen klar, och vi ska låta den jäsa i ungefär 30 minuter. Täck den med en bakduk.

När man väntar på degen kan man dricka lite vin och äta vindruvor, för det är ju trevligt.

Kolla, nu är degen klar! Då kan vi ta och knåda den lite, innan vi delar den i runt 28 lika stora bitar. Forma dem till runda bollar. När du lägger dem på plåten så plattar du till de lite.

Nu ska bullarna jäsa en gång till. Lika länge. Sätt ugnen på 250 grader efter ungefär en kvart. Det beror på hur lång tid det tar för din ugn att bli varm. Min tar väldigt lång tid på sig.

Grädda bullarna mitt i ugnen i ungefär 10 minuter. Då bör de se ut såhär. Färdiga! Låt de svalna på galler under bakduk. Det är viktigt att de kallnat helt innan du lägger dem i en påse. Annars bildas fukt däri, och då möglar brödet. Inte bra!

Nu är det bara provsmakning som återstår. Man måste prova medan brödet ännu är varmt, då är det bäst. Och ost och marmelad är godast. Jag dricker earl grey te till, med massor av honung i, eftersom jag har ont i halsen. Läser ut "Flykten" också.

Receptet kommer från baksidan av påsen med rågsikt från ICA.

Auf den Ästen in den Gräben

Frukost är det bästa målet på dagen. Idag avnjöt jag den i Västerås i min ensamhet, eftersom Ville var på arbetsförmedlingen. Jag skulle förstås egentligen varit i skolan, men en föreläsning om antivåld är ingenting för mig. Särskilt inte om den pågår från 08.30 till 12.20. Och jag är ju en elak kvinna, våld är min vän.

Fast... den här boken jag läser nu, den ger en verkligen insikt i onödigt våld. SS-soldaterna kunde fått en antivåldsföresläsning istället för mig. Skicka dit Himmler, kanske? I alla fall - boken är väldigt bra. Den är skriven av en man som överlevde i, och lyckades fly från Auschwitz. Den är hemsk. Men ytterligt fascinerande. Då och då ryser jag, eller känner mig lätt vimmelkantig åt allt det vidriga som judarna tvingades utföra. Till exempel att stå nedsjunkna till knäna i förruttnade kroppar i otaliga massgravar och gräva fram dessa med bara händerna. SS-männen som övervakade arbetet fick varsin flaska sprit varje dag för att stå ut med stanken. Av 1400 judar som arbetade i gravarna med tusentals döda var bara 300 vid liv efter arbetsdagens slut. Resten var ihjälskjutna av fulla tyskar.
Som sagt - hemskt. Ändå sträckläser man boken, jag lovar. Läs den.

Isolation is not good for me

För ovanlighetens skull är jag berusad. Det var faktiskt ett tag sedan, närapå två veckor. Mamma och jag köpte ett farligt gott vin idag, det går inte att sluta dricka det, för det är så mjukt och lent och snällt. Men så heter det "Gosa" också. Spanskt. Trots att min bror är så bra på spanska så vet han inte vad det betyder. Nåväl, det är väl inte världens undergång.

Jag skulle egentligen åka till pappa idag, men hade varken lust eller ork till det, så jag nöjde mig med att åka med mamma in till Sala och handla. Vet inte om jag skrivit det tidigare, men min mamma får tydligen ångest av att handla mat och så själv, vilket förser mig med ett rejält dåligt samvete om jag inte följer med. Att jag sedan tycker att det är kul är en annan sak. Plockade i massor av grejer i kundvagnen, trots att vi är lite fattiga för tillfället. Polens fel. Mamma och Andreas åker på torsdag, om nu inte det där askmolnet sabbar allt. Hoppas de kommer iväg, jag ser nämligen fram emot att vara själv i hushållet - allt kommer att ske på mina villkor. Jag har haft en veckomeny klar i över en månad. Det får inte skita sig nu!
I afton äter jag och mamma ädelostfylld lövbiff med ugnsrostad potatis och kokt sparris. Sparris är en av mina absoluta favoritgrönsaker. Min nya grej är sötpotatis - Leila (alltså Leila Lindholm; "Leila bakar",ni vet) använde det i ett recept på tv igår, och då mindes jag hur väldigt gott det är med sötpotatis i ugn, så vi köpte det. Och det var godare än jag mindes. Det godaste någonsin! Det överträffade sparris, det överträffade avocado (en annan grönsaksfavorit), och det var i största allmänhet helt underbart. Ska alltid köra med det från och med nu.

Nej, det är dags att hämta vinglaset ur vardagsrummet, slänga en inpackning i håret, och slå sig ner någonstans och läsa. Mm, mysigt. Ser fram emot det.

"What is it about love that makes us so stupid?"

Till middag äter jag en sån här:


Det är bär och vaniljyoghurt och müsli (hemgjord, förstås), lite snyggt varvat i ett glas.
När jag ätit upp alltihopa håller jag på att frysa ihjäl - jag sitter nämligen i vardagsrummet (där är det kallt) och kollar på "Miss Marple" - så jag går ut i köket och gör roligt kaffe efter ett recept ur senaste Buffé. Man ska ha i apelsinjuice (eller någon slags sprit, men jag har bara vin, så det blir alkoholfritt) och skummad mjöl och rivet apelsinskal och lite muscovadosocker. Det må låta lite konstigt, men det är jätte gott! Definitivt något jag kommer göra igen.
Till lunch fick jag inte lika "lyxig" mat, bara blodpudding. Fast det tycker ju jag himla mycket om, så jag klagar inte. En finfin morots- och apelsinsallad blev det till, och så farmors hemgjorda lingonsylt.

Jag har tråkigt idag. Ville åker redan med 10.10 bussen eftersom han ska till arbetsförmedlingen. Jag följer honom till busshållplatsen och kysser honom hej då och säger "lycka till", och sedan tar jag en promenad. Det är ganska tråkigt. Men skönt. Jag diskar när jag kommer hem, sedan ser jag på film; "Under Toscanas sol". Och av någon för mig okänd anledning gråter jag floder. Jag känner mig mycket konstig. Lyckligast i världen och självmordsbenägen på en och samma gång. När jag lugnat mig och filmen är slut sköljer jag ansiktet med iskallt vatten och blir en ny människa. Och så går jag ut och hämtar posten.
Efter min enkla husmanskostlunch har jag extra tråkigt. Så jag badar. I en timme ligger jag och läser "Vattenmelonen" och blir ångkokt. Har gjort en bodyscrub bestående av ½ dl socker, ½ msk olivolja och 1½ msk mjölk. Okej, det kanske låter äckligt att kladda in sig i det, men resultatet..! Mm, mjuk och len hud. Helt fantastiskt. Springer runt utan strumpbyxor ett tag, bara för att kunna känna på mina ben.

Igår fick jag massor av nya kläder. Mamma kom hem med ett paket från H&M, och det innehöll följande: ett stycke rosarandig, långärmad tröja, två identiska kjolar (inte bara identiska med varandra, utan också i princip exakt likadana som mina andra tre kjolar), ett par ballerinaskor medelst öppen tå, samt en cardigan med puffiga ärmar, som jag väntat på i flera månader. De två sistnämnda artiklarna skall å det snaraste sändas tillbaka. Samt eventuellt bytas ut mot något annat. Skorna var förstora, och jag gillade inte puffärmarna, de fick mig att känna mig bredaxlad och klumpig. Inte okej. Den randiga tröjan däremot, den var underbar, och den (samt - såklart - en bh och ett par svarta spetstrosor från Gina Tricot) var det jag sprang runt i när mor och bror kom hem. Då fikade vi alla, och sedan skruvade jag äntligen upp gardinstänger i mitt rum. Jag har bott här sedan juni 2009, och först idag har jag lyckats få upp gardiner. Resultatet var häpnadsväckande. Från otrevligt och tomt "hej-jag-flyttade-in-igår"-känsla till mysigt och ombonat bara sådär. Det är nästan skrämmande. Vita spetsgardiner är det. Matchar mitt överkast. Jag känner mig lite som en gammal pryd ungmö på omkring 78 år. Tänk lite miss Marple. Ungefär så.

Och, just ja, jag har skolkat från "Story tell" (lär dig berätta sagor istället för att åka till Skottland) hela veckan, och istället tillbringat all tid tillsammans med Ville. Vi har tex. ätit mjukglass i solen, tagit en kvällspromenad i hamnen och kollat på "Hem till Midgård". Jag har bjudit på Carbonnara och vin och han har gjort musik.

Yamaha Dragstar 1100

I skolan berättar ett par skottar en saga och sjunger sånger för oss - det är tråkigt, och jag anser det för att vara totalt slöseri med tid. Det är därför jag åker med 10.05 bussen, besöker stadsbiblioteket där jag lånar "Vattenmelonen" av Marian Keyes. Åker hem till pappa sedan. Vi sitter ute på terrassen (eller vad man nu ska kalla det - balkong, veranda? Det är varken eller, faktiskt) och läser, och sen gör vi lunch. Det blir bondomelett och sallad, och till efterrätt får vi jordgubbar (som jag köpte på gågatan) och mjölk eller grädde. Jordgubbarna är faktiskt ingen höjdare, de är hårda - det låter som om man knaprar på morötter när man tuggar, nästan. Inte smakar de mycket heller, men de få som gör det är himla goda.
Blir lite mer läsande där ute i vårsolen innan vi åker till Järlåsa för att där byta från bil till motorcykel. Det är dags för årets första tur! Åtminstone för min del, pappa startade redan förra veckan. Det är väldigt, väldigt varmt i skinnställ, trots att det inte är så varmt ännu (tänk er sommaren, hu!). Vi åker runt Östfora och Julmyra, och vägen är hemskt gropig, jag måste hålla i mig för att inte flyga all världens väg. Inte för att det gör så mycket, det är underbart att åka igen ändå! Jag njuter, det gör jag.

Hjärta

Frukost i Västerås.

Om du var vaken skulle jag ge dig allt det där jag aldrig ger dig

Håkan Hellström sjunger vackert för mig, jag ler och är så kär att jag spricker. Det är vår och livet är underbart. Det är söndag och klockan är halv tolv. Pappa har cyklat till Johan för att hämta ägg, Ville sover uppe i min säng, jag bakar bröd till laxen.

Jesus passioner

Mamma ger mig ett påskägg fyllt med dyr mörk choklad. Det känns lyxigt och härligt, och det te som jag lagt i hennes ägg känns plötsligt fattigt och snålt. Ändå gillar hon det, och det gör mig en smula glad denna sorgesamma dag.
Jag hörde på radio att det är helt okej att gråta.