Jag åkte aldrig till pappa. Jag åkte ingenstans igår, faktiskt. Istället var jag hemma och mådde dåligt (över pendlande , stress och så). På tisdags kvällen satt jag med mamma - som då precis kommit hem från Polen - och gnällde över livet. Jag tyckte mycket synd om mig själv, och hon också, och att hon gjorde det fick mig att börja gråta. Nästan, i alla fall. Jag tvingade mig själv att hålla tillbaka tårarna, det kändes så löjligt att sitta där vid köksbordet och gråta. Men huvudvärken var kvar, och utökades dessutom med ont i hela kroppen. Och det sitter i även nu (tigerbalsam på hela knäna). Således rasade jag i säng - utan att borsta tänderna, utan att tvätta bort smink. Det var ett under att jag orkade slänga av mig morgonrocken.
Nästa dag, alltså igår, onsdag, vaknade jag och mådde fortfarande inte riktigt bra. Jag steg ändå upp en sisådär kvart i åtta och kokade min gröt och mitt te och åt min rågsiktsbulle med russin i och rökt skinka på. Hela förmiddagen var seg och hemsk. Jag bakade lite mer. Jag satte i mina nya pastellfärgade örhängen från Polen. Jag diskade. Jag satt ute och läste - en kvart kanske, sedan blev det för kallt och jag flyttade in till soffan istället. Jag lagade carbonara till lunch, fast inte med bacon, utan med tonfisk. Och lite kantareller. Det smakade förträffligt. När mamma kom hem drack jag te och åt digestivekex med hallonmarmelad, som också den kommer från Polen.
Eftermiddagen fortsatte med en promenad, och på kvällen såg vi på "Leila bakar". Lustigt nog gjorde hon munkar, något jag velat göra sedan i söndags, någon gång. Kanske jag gör några idag? Men de är ju hemskt onyttiga, förstås...
Nej, nu är det dags att avsluta och gå till bussen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar