MIN PLÅNBOK ÄR INTE BORTA LÄNGRE!! INGEN HAR STULIT DEN!!
tisdag 26 maj 2009
DIE RUSSEN KOMMEN!!
Min plånbok är borta. Jag har betalat för att komma till skolan. Vi har inte riktiga lektioner, bara fältmätning utan lärare. Till 14.30. GUD VAD KUL! Jag får inga nya busskort av den jävla fucking bajs skolan. För då måste jag betaaaala!
Jag hatar skolan. Väldigt mycket, Gud och Jesus amen.
Linda skällde på mig också. Jag vägde exakt lika mycket som för en månad sen. Alltså verkligen jätte exakt. Hekto och allt. Det tyckte jag var kul.
Och en normal portion är åtta köttbullar och tre potatisar. Haha, lol, vem äter så mycket?
Jag hatar skolan. Väldigt mycket, Gud och Jesus amen.
Linda skällde på mig också. Jag vägde exakt lika mycket som för en månad sen. Alltså verkligen jätte exakt. Hekto och allt. Det tyckte jag var kul.
Och en normal portion är åtta köttbullar och tre potatisar. Haha, lol, vem äter så mycket?
lördag 23 maj 2009
Klädd i baksmälla
Att börja dagen med en lätt baksmälla är inte så kul. Att börja dagen med att glo på utstickande höft- och revben är däremot väldigt kul. Att läsa tragiska böcker det första man gör på dagen är visserligen trevligt, men man blir lite gråtmild.
Nåväl.
Baksmällan drog iväg dit pepparn växer at once, och jag skissade på The Globe när boken (Boktjuven - Markus Zusak) var slut.
På förmiddagen upptäckte jag att min plånbok är borta. Eftersom jag antagligen tappade den i Morgongåva igår får jag väl aldrig tillbaka den. Vi spärrade bankkort och letade som galningar. Jag har haft ångest över min plånbok hela dagen. Där finns eventuellt en 20-lapp, samt alla mina kort. Jippie.
Larsson & Larsson Detektivbyrå AB var awesome.
Nåväl.
Baksmällan drog iväg dit pepparn växer at once, och jag skissade på The Globe när boken (Boktjuven - Markus Zusak) var slut.
På förmiddagen upptäckte jag att min plånbok är borta. Eftersom jag antagligen tappade den i Morgongåva igår får jag väl aldrig tillbaka den. Vi spärrade bankkort och letade som galningar. Jag har haft ångest över min plånbok hela dagen. Där finns eventuellt en 20-lapp, samt alla mina kort. Jippie.
Larsson & Larsson Detektivbyrå AB var awesome.
tisdag 19 maj 2009
Fröken Mycket Stark Ätstörning
Jag tänker inte berätta vad som orsakade Den stora Ångesten, men jag kan tala om konsekvenserna.
1. Mycket stark dödslängtan
2. Långt besök på Akademiska
Det långa besöket på Akademiska var synnerligen obehagligt. Åtminstone den delen av det när jag satt i soffan nere på avdelningen och väntade när det var brandövning. En medlem ur personalen satt och spelade kort med en patient. Jag fick en föraning om hur hemskt det skulle vara att tvingas vistas där under dagarna. Jag skulle smyga iväg till toaletten, mina förrädiska klackar avslöjade mig och jag hörde genast ett "Josefin, vart ska du ta vägen?" Samtidigt som jag blev uppäten från insidan och ut av ett stort ångestmonster så svarade jag käckt att "jag ska bara uppsöka toaletten".
Linda kom tillbaka efter att ha släckt bränder och vi såg på Grey's anatomy en stund innan läkaren dök upp. Vicky, tror jag hon hette, och jag hade inte tillåtelse ge mig av därifrån innan jag träffat henne. Linda fick helt enkelt inte släppa iväg mig utan att en läkare gjort sitt utlåtande om mig när jag mådde så dåligt. Vicky var snäll och inte lika läskig som de andra läkarna. Inte stöpt ur samma form, så att säga. Hon var alltså inte sådär hemskt jobbig. Ni vet, som läkare och annat sjukhusfolk har en tendens att vara.
Jag hade ingen lust att åka hem så tidigt sen, så jag drällde runt på stan. Besökte Stadsbiblioteket och ett otal affärer innan jag gick till bussen. Och den fullkomligt översvämmades av en skolklass med sexåringar. De satt runt omkring mig, överallt, och en hade till och med fräckheten att sätta sig bredvid mig! Ledsen och arg som jag var så tyckte jag att alla barn kunde dö redan från början. När de sedan satt och pratade med mig och störde mig i mitt läsande ville jag bara slita huvudena av dem. Allihop! Med mina bara händer. Jesus är mitt vittne, amen. Barnen pratade och pratade med mig, men jag ignorerade de. Det vill säga, tills jag inte stod ut längre och fräste "men kan ni sluta prata med mig!? Herregud!!" Barnet bredvid mig blev tyst och böt sedan diskret plats med barnet i sätet framför. Det var tyst en stund innan nästa unge började prata. När jag inte svarade började han låtsas att han också läste en bok. Han härmade alla mina rörelser tills jag slängde upp ett långfinger i ansiktet på honom. Jag vet inte ens om sådana små skitungar förstår innebörden av det, men han flydde i alla fall från min sida. Ett skadeglatt hånleende från min sida, jag lade tillbaka min väska, mitt paraply och min lånade bok på sätet bredvid mig - och försjönk i min bok. Äntligen ostörd.
Efter en sådan här traumatisk dag har ni väl överseende med att jag mår fruktansvärt dåligt?
1. Mycket stark dödslängtan
2. Långt besök på Akademiska
Det långa besöket på Akademiska var synnerligen obehagligt. Åtminstone den delen av det när jag satt i soffan nere på avdelningen och väntade när det var brandövning. En medlem ur personalen satt och spelade kort med en patient. Jag fick en föraning om hur hemskt det skulle vara att tvingas vistas där under dagarna. Jag skulle smyga iväg till toaletten, mina förrädiska klackar avslöjade mig och jag hörde genast ett "Josefin, vart ska du ta vägen?" Samtidigt som jag blev uppäten från insidan och ut av ett stort ångestmonster så svarade jag käckt att "jag ska bara uppsöka toaletten".
Linda kom tillbaka efter att ha släckt bränder och vi såg på Grey's anatomy en stund innan läkaren dök upp. Vicky, tror jag hon hette, och jag hade inte tillåtelse ge mig av därifrån innan jag träffat henne. Linda fick helt enkelt inte släppa iväg mig utan att en läkare gjort sitt utlåtande om mig när jag mådde så dåligt. Vicky var snäll och inte lika läskig som de andra läkarna. Inte stöpt ur samma form, så att säga. Hon var alltså inte sådär hemskt jobbig. Ni vet, som läkare och annat sjukhusfolk har en tendens att vara.
Jag hade ingen lust att åka hem så tidigt sen, så jag drällde runt på stan. Besökte Stadsbiblioteket och ett otal affärer innan jag gick till bussen. Och den fullkomligt översvämmades av en skolklass med sexåringar. De satt runt omkring mig, överallt, och en hade till och med fräckheten att sätta sig bredvid mig! Ledsen och arg som jag var så tyckte jag att alla barn kunde dö redan från början. När de sedan satt och pratade med mig och störde mig i mitt läsande ville jag bara slita huvudena av dem. Allihop! Med mina bara händer. Jesus är mitt vittne, amen. Barnen pratade och pratade med mig, men jag ignorerade de. Det vill säga, tills jag inte stod ut längre och fräste "men kan ni sluta prata med mig!? Herregud!!" Barnet bredvid mig blev tyst och böt sedan diskret plats med barnet i sätet framför. Det var tyst en stund innan nästa unge började prata. När jag inte svarade började han låtsas att han också läste en bok. Han härmade alla mina rörelser tills jag slängde upp ett långfinger i ansiktet på honom. Jag vet inte ens om sådana små skitungar förstår innebörden av det, men han flydde i alla fall från min sida. Ett skadeglatt hånleende från min sida, jag lade tillbaka min väska, mitt paraply och min lånade bok på sätet bredvid mig - och försjönk i min bok. Äntligen ostörd.
Efter en sådan här traumatisk dag har ni väl överseende med att jag mår fruktansvärt dåligt?
måndag 18 maj 2009
Anorexia nervosa will destroy your life
Nu hatar jag allt. Jag vill dö.
Jag hatar mig själv, mitt liv, allt, allt, allt.
Jag känner mig som en fucking flodhäst, jag fattar inte vad jag håller på med när jag fan sitter och äter. JÄVLA ÄCKEL, SLUTA!! Gud i himlen, jag orkar inte med det här.
Förnuftet säger en sak och känslorna en annan. Och jag vill låta känslorna ta över.
FÖR JAG ÄR JU ÄCKLIG! Min mage är ett jävla berg och låren flyter ut över varje stol och är bara fett och fett och fett, och min röv ska vi inte ens tala om!!
Och mina cp tabletter låter mig inte gråta, och jag vill ligga på mitt golv och gråta tills ögonen blöder just nu.
Snälla döda mig nu.
Jag hatar mig själv, mitt liv, allt, allt, allt.
Jag känner mig som en fucking flodhäst, jag fattar inte vad jag håller på med när jag fan sitter och äter. JÄVLA ÄCKEL, SLUTA!! Gud i himlen, jag orkar inte med det här.
Förnuftet säger en sak och känslorna en annan. Och jag vill låta känslorna ta över.
FÖR JAG ÄR JU ÄCKLIG! Min mage är ett jävla berg och låren flyter ut över varje stol och är bara fett och fett och fett, och min röv ska vi inte ens tala om!!
Och mina cp tabletter låter mig inte gråta, och jag vill ligga på mitt golv och gråta tills ögonen blöder just nu.
Snälla döda mig nu.
Mord i skolan - drama i tre akter
Världens dummaste dag. Jag är så arg! Och jag hatar mina tabletter av hela mitt hjärta och från det allra djupaste djupet av min själ! För jag kan inte gråta! Jag är låst i ett enda läge (om jag inte är arg eller trött) och idag vill jag bara gråta för att alla människor är så fruktansvärt äckliga och patetiska och störda! Jag blir så oerhört frustrerad! Det är inte roligt. Hela världen är inte så underbar just nu.
Och det här är skrattretande:
- 26/5 Akademiska
- 27/5 Tandläkaren
- 28/5 Röntgen
Och det här är skrattretande:
- 26/5 Akademiska
- 27/5 Tandläkaren
- 28/5 Röntgen
fredag 15 maj 2009
Yamaha Dragstar 1100
Motorcykeltur med far om aftonen. En tur i ballerinaskor och för lång spik i läppen, men även det funkar om turen inte är alltför lång. Trevligt var det, som vanligt. Ingen lång tur, som sagt, bara hem till farmor för att hämta upp öl och rabarber. Jag passade på att låna en bok när vi ändå var där.
Att åka motorcykel är bland det bästa jag vet. Det är så avslappnande. Ett tag stör man sig på hur dum man ser ut i spegelbilden i pappas hjälm, men det glömmer man efter en stund. Sedan är man bara koncentrerad på åkandet, på turen. På motorn och farten. Det är så härligt. Jag har en öppen hjälm och måste använda glasögon. Jag har mina solglasögon. De är inte så bra, det blåser in, men är ändå härligt, fast ögonen tåras och ögonbrynen suddas ut av dessa. Underbart!
Att åka motorcykel är bland det bästa jag vet. Det är så avslappnande. Ett tag stör man sig på hur dum man ser ut i spegelbilden i pappas hjälm, men det glömmer man efter en stund. Sedan är man bara koncentrerad på åkandet, på turen. På motorn och farten. Det är så härligt. Jag har en öppen hjälm och måste använda glasögon. Jag har mina solglasögon. De är inte så bra, det blåser in, men är ändå härligt, fast ögonen tåras och ögonbrynen suddas ut av dessa. Underbart!
söndag 10 maj 2009
Regn
Skuttar ut. Det regnar, är svalt. Jag andas in regndoften, vårdoften. Traskar ut på vägen. Hoppar iväg några meter, stannar och njuter.
Står på asfalten i regnet med min blommiga pyjamas.
Står på asfalten i regnet med min blommiga pyjamas.
torsdag 7 maj 2009
Home spirit
Efter minst sex år av smärta i knäna sökte jag igår hjälp. Dvs, jag åkte till vårdscentralen. "And there was much rejoice." Inte.
Träffade Ellinor, samma (under)läkare som min far träffat angående sina problem med öronen. Faktum är att han sa att han hoppades att jag inte skulle träffa henne, eftersom hon är så dålig. HALLELUJAH! Jo, hon var dålig och jobbig. Inga fel hittade hon, men hon skulle ändå skicka iväg en remiss så jag får röntga! För säkerhets skull, blabla. Hon tyckte också att jag skulle besöka en sjukgymnast och bygga upp muskler runt knäna, men det har jag inte alls lust med. Jag orkar inte anstränga mig, och dessutom är det säkert fruktansvärt tråkigt.
Ellinor skickade mig till lab också, för blodprov. När vi satt där och väntade, jag och mamma, kom Elisabeth Gårdenborg förbi, och det bev en liten pratstund.
Mamma och jag hade bestämt oss för att ha en mysig dag. Vi skulle åka till Alsta trädgårdar och fika på eftermiddagen, och direkt efter vårdscentralen skulle vi till Sala och leta tapeter. Och vi letade tapeter. Vi letade tapeter tills jag blev galen, tills det snurrade i huvudet av prickar och rutor och ränder. Men jag tror vi kom fram till något slags beslut.
Efter lunch bar det av till Alsta. Där var det jätte tråkigt, så vi struntade i fikat och åkte vidare till Örsundsbro. Fiket var stängt. Vi glodde i inredningsbutiker, och istället för fika så köpte vi nya tallrikar.
Idag har jag helt galet, sjukt, stört ont i halsen! Den känns som ett öppet sår! Och jag måste svälja hela tiden just nu (det känns som om tabletten sitter kvar i halsen), vilket gör det hela ännu värre.
Träffade Ellinor, samma (under)läkare som min far träffat angående sina problem med öronen. Faktum är att han sa att han hoppades att jag inte skulle träffa henne, eftersom hon är så dålig. HALLELUJAH! Jo, hon var dålig och jobbig. Inga fel hittade hon, men hon skulle ändå skicka iväg en remiss så jag får röntga! För säkerhets skull, blabla. Hon tyckte också att jag skulle besöka en sjukgymnast och bygga upp muskler runt knäna, men det har jag inte alls lust med. Jag orkar inte anstränga mig, och dessutom är det säkert fruktansvärt tråkigt.
Ellinor skickade mig till lab också, för blodprov. När vi satt där och väntade, jag och mamma, kom Elisabeth Gårdenborg förbi, och det bev en liten pratstund.
Mamma och jag hade bestämt oss för att ha en mysig dag. Vi skulle åka till Alsta trädgårdar och fika på eftermiddagen, och direkt efter vårdscentralen skulle vi till Sala och leta tapeter. Och vi letade tapeter. Vi letade tapeter tills jag blev galen, tills det snurrade i huvudet av prickar och rutor och ränder. Men jag tror vi kom fram till något slags beslut.
Efter lunch bar det av till Alsta. Där var det jätte tråkigt, så vi struntade i fikat och åkte vidare till Örsundsbro. Fiket var stängt. Vi glodde i inredningsbutiker, och istället för fika så köpte vi nya tallrikar.
Idag har jag helt galet, sjukt, stört ont i halsen! Den känns som ett öppet sår! Och jag måste svälja hela tiden just nu (det känns som om tabletten sitter kvar i halsen), vilket gör det hela ännu värre.
måndag 4 maj 2009
Anima Noir
Jag förstår inte varför jag aldrig riktigt gillat kombinationen svart och vitt. Det är jätte snyggt! Åtminstone mitt nyfärgade svarta hår mot min vita Pettsson-pyjamas... en vit rosett är kronan på verket!
Jag känner mig faktiskt jätte snygg just nu, tro det eller ej. Osminkad och allt. Rätt tufft.
Mitt hår blev alltså back to black idag. Resultatet är fantastiskt! Underbart! Nästa gång jag ens andas om att det finns andra hårfärger är det fritt fram att bestraffa mig på valfritt vis!
Jag känner mig faktiskt jätte snygg just nu, tro det eller ej. Osminkad och allt. Rätt tufft.
Mitt hår blev alltså back to black idag. Resultatet är fantastiskt! Underbart! Nästa gång jag ens andas om att det finns andra hårfärger är det fritt fram att bestraffa mig på valfritt vis!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)