Efter minst sex år av smärta i knäna sökte jag igår hjälp. Dvs, jag åkte till vårdscentralen. "And there was much rejoice." Inte.
Träffade Ellinor, samma (under)läkare som min far träffat angående sina problem med öronen. Faktum är att han sa att han hoppades att jag inte skulle träffa henne, eftersom hon är så dålig. HALLELUJAH! Jo, hon var dålig och jobbig. Inga fel hittade hon, men hon skulle ändå skicka iväg en remiss så jag får röntga! För säkerhets skull, blabla. Hon tyckte också att jag skulle besöka en sjukgymnast och bygga upp muskler runt knäna, men det har jag inte alls lust med. Jag orkar inte anstränga mig, och dessutom är det säkert fruktansvärt tråkigt.
Ellinor skickade mig till lab också, för blodprov. När vi satt där och väntade, jag och mamma, kom Elisabeth Gårdenborg förbi, och det bev en liten pratstund.
Mamma och jag hade bestämt oss för att ha en mysig dag. Vi skulle åka till Alsta trädgårdar och fika på eftermiddagen, och direkt efter vårdscentralen skulle vi till Sala och leta tapeter. Och vi letade tapeter. Vi letade tapeter tills jag blev galen, tills det snurrade i huvudet av prickar och rutor och ränder. Men jag tror vi kom fram till något slags beslut.
Efter lunch bar det av till Alsta. Där var det jätte tråkigt, så vi struntade i fikat och åkte vidare till Örsundsbro. Fiket var stängt. Vi glodde i inredningsbutiker, och istället för fika så köpte vi nya tallrikar.
Idag har jag helt galet, sjukt, stört ont i halsen! Den känns som ett öppet sår! Och jag måste svälja hela tiden just nu (det känns som om tabletten sitter kvar i halsen), vilket gör det hela ännu värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar