Why would you want me

Inget är en dans på rosor, och allt är en smula privat.
Jag åker bergochdalbana.
Grät i en timme, dansade och sjöng en stund senare.
Tack Gud, för mobil med abonnemang, mamma och sms.
Men du Gud, något tack för hur du skapat mig får du inte, för jag är sjuk i huvudet.
"Fel på hjärnan", som Markus Krunegård hade sagt.
Mamma säger att det är normalt.
Bergochdalbana, alltså.
Jag säger att det är helvete.
Jag har ont i halsen.
Mitt ansikte känns fortfarande stelt, mina ögon ser fortfarande för gröna ut.
Mina läppar ser botox ut.
Jag överlever inte utan sömntabletter inatt.
Varför är jag en sådan fullblods idiot?
Mitt högra öga är rödsprängt.
Jag har druckit två gin & tonic, en mugg varm och kall och lite ren gin.
Jag är inte full, bara ledsen.
Inget.
Hjälper.
Bara en sak.