Sista riktiga lovdagen

Jag härmar Jasse lite och gör ett "sista lovdagen"-inlägg. Inte för att jag har något intressant att säga i ämnet. Tror jag?

Vår skola, som jag avskyr och äcklas mer och mer över för var dag som går har fått en strålande idé och bestämt att vår klass + 12:an ska ut och paddla onsdag-fredag. Vad har de för hjärnfel!? Tälta och paddla nu!? Det är kallt, för helvete! Jag tänker absolut inte följa med. Ingenting skulle kunna få mig att ändra mig, ingenting, säger jag! Inte ens om min man skulle följa med av någon störd och okänd anledning! Inte ens för pengar! Om det inte var en jävla massa, förstås. Att stå ut med alla äckliga cp-människor i tre dagar!? NEJ! Fy fan, vad äckligt, säger jag bara. Det här är bland det dummaste de någonsin hittat på. Och jag skulle gå sönder av ångest om människorna såg mig äta tre mål mat, alltså skulle jag bli tvungen att hoppa över mat, och då skulle min kropp lägga av ännu snabbare. För jag skulle ju klara av att paddla ungefär tre meter, sen skulle jag inte ha någon kraft kvar. Jag menar, jag kan göra typ fem armhävningar innan jag dör, jag får kramp i slutskedet av mina brödbak, jag kan inte öppna dörrarna i skolan (Sanna vet!), osv. Så nej, ingen Josefin följer med. Hon stannar hemma och tar lite extra lov, festar på torsdag när mamma fyller år (haha) och förbereder sig inför helgens kräftskiva (som Sussie tycker att jag ska inbjuda min man till, hon är inte klok! <3). style="" size="1" face="Verdana">


Och de där skavsåren vållar mig bekymmer. Jag har bara två par skor hos pappa, och båda är lika hemska att gå i. Alltså kan jag inte gå ut och gå, alltså får jag ångest.
Jag har ätit så mycket mat i helgen, ångesten har malt i huvudet varje dag. Man ska inte äta två riktiga mål om dagen. Man ska ha en väldigt lätt lunch, åh, vad jag hatar det här! Och i torsdags var jag själv hemma, men jag åt lunch ändå, i ett ögonblick av galenskap. Och sen grillade vi på kvällen - fläskkarré - och åt potatis till. Inte okej! Fredag kunde jag ha skippat lunchen. Men jag sa "nej, jag har inte ätit" när jag kom hem till pappa, och bjöds på viltbiff med någon slags potatisstomp med västerbottenost. På kvällen kött - Entrecote -och potatis igen. INTE OKEJ!! Men lördagen var faktiskt helt okej. Fast igår var det de där jävla viltbiffarna och potatis igen. Och sen bjöd Sussie på lasagne innan kyrkan. Inte okej! Jag vill inte ha mat, jag dör! Jag hatar mitt liv just nu! Men nu är jag snart själv hemma igen. Ingen lunch, gå tusen mil i skor jag inte får skavsår av. Sen kommer det kännas bättre igen. Och när skolan börjar är det ju fritt fram att skippa lunchen. Lätt som en plätt.
Behöver jag säga att jag ser ut som en flodhäst? Ugly bitch.

Idag, sista lovdagen ska jag:
Vara invalid och bunden till detta lilla hus, amen. Jag har väldigt svårt att förstå hur det ska kunna vara möjligt för mig att ta mig till skolan när det gör så fruktansvärt ont när jag går... Och hur ska det gå sen då, när jag behöver döda tid tills två-bussen går? Kan det möjligen vara så att någon känner för att ta en fika? Annars kan jag förstås göra det själv, det är också mysigt, och det var ett tag sen.