Alltså, nej, nu ger jag upp.
Allt hopp, optimism och positivt tänkande har flugit all världens väg.
Och det är min mammas fel.
Jag tycker inte om henne just nu, jag vill inte vara här, jag vill åka tillbaka till pappa, och Sussie ska vara där, och hon ska minsann vara jätte optimistisk, och vi ska grilla och supa och promenera, och allt ska vara roligt.
Men nu är ingenting roligt, och jag förbereder mig på att bli en gammal ogift ungmö. Mycket bitter och miserabel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar