Trots otillräckligt med sömn så blev idag en väldigt bra dag. För i takt med att dagen blev äldre så steg solen på himlen. Inte ett moln fanns i sikte, och inte heller någon vind - alltså perfekta väderförhållanden för en ridtur! Och en ridtur var planerad sedan två veckor tillbaka.
Mamma och jag åt våran mysiga satsarfrukost vid nio, och vi åkte hemifrån elva, var i stallet halv tolv ungefär. Det var kallt ute, men det gjorde inget. Gunsan och Amina stod ute i hagen och bara väntade på att bli inplockade, verkade det som. De följde snällt med in och blev fixade för ridtur. Jag bestämde mig för att rida barbacka, så jag och Gunsan var snabbt färdiga. Trots att hon är så liten så var jag tvungen att hoppa från en spark för att komma upp på hennes rygg. Väl uppe fann jag mig snabbt tillrätta - det kändes bra att sitta på hästryggen igen, och hennes tjocka pälsa värmde gott i vinterkylan. Gunsan var pigg och skrittade på med en förbluffande energi. Vi hann inte långt innan mamma ropade att vi skulle svänga vänster över en åker, över en rejäl snövall. Hon fick visa vägen, och jag och Gunsan följde efter. Det var tur att Amina gick först - snön var djup, och det var jobbigt nog för Gunsan med sina korta ben. Mina fötter släpade i snön, så djupt var det, och fick små kullar av snö på ovansidan. Det var kallt, men det gjorde inget. Då och då försökte jag sparka bort det värsta, och det dög.
Solen sken och värmde gott. Gunsan traskade på i rask takt. Inne i skogen tog vi ledningen - att jag inte hittade spelade ingen roll, Gunsan gjorde det. Dessutom fanns det upptrampade stigar överallt. Mamma ropade bakom oss ifall det skulle ske en drastisk svängning. Eftersom Amina är ömfotad och har varit lite halt den senaste tiden så fick mamma ta det lugnt. Jag och Gunsan däremot, hade inga som helst restriktioner, så vi travade fram genom snön. Är det inte konstigt att man fortfarande har en så bra balans efter så många år utan regelbunden ridning? För där satt jag som gjuten på Gunsans rygg i hennes skumpiga snötrav. Oj, så härligt! Vilken häst! Att jag dessutom kunde begrava fingrarna i hennes tjocka päls gjorde inget sämre. Åh, det är så underbart att rida en härlig vinterdag som denna! Har ni inte gjort det kan ni inte föreställa er det, och då säger jag: to bad!
Efter ridturen var en tripp in till Sala planerad, så mamma och jag åkte snabbt hem för att äta lunch - kålpudding och potatis, äkta svensk husmanskost, och god sådan. Fast vår tur in till stan blev inte riktigt som planerat... Vi skulle nämligen gå till Rombogården och inta en Afternoon tea buffé, men då hade de ju bara det på torsdagar. Vår värld blev kaos, så vi bestämde oss för att åka hem och laga till en god pastarätt och dricka vin istället. Så, med från centrum hade vi nagellack, rökelse och en bok. Med från ICA Åkrahallen hade vi diverse livsmedel. Och sedan var vi hemma, och där är jag nu med, berusad och lycklig, med rökelsedoft i näsan. Faktum är att röken åker rakt in i mitt ansikte, men det gör inte så mycket. Det luktar gott. Jag har använt nagellacket jag köpte; Isadora nr. 615 Bardot pink, och jag bakar det där brödet jag velat göra i en vecka. Det luktar ljuvligt i köket! Till frukosten ska jag testa det. Förresten så var dagens gröt god, för den som ville veta, och jag vill inte längre klippa lugg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar