Ibland när jag tänker på dig så mår jag illa, det känns som svindel. Bara för att jag älskar dig så himla mycket.
Det är studiedag idag. Igen. Jag vaknar klockan sju av ett konstigt ljud. Jag förstår ingenting. Vad händer? Var kommer ljudet ifrån? Det dröjer ett bra tag innan jag till slut inser att det kommer från köket, och att det är mamma som står med elvispen och gör en smoothie. "Dumma mamma", tänker jag, och kan inte sova mer fast jag är trött. Jag tar en promenad istället.
Mamma och Andreas har åkt när jag kommer hem igen. Jag tar en dusch och sedan äter jag frukost.
Nu bakar jag bröd - som vanligt - och sedan ska jag ut och fota ängar, för idag är det jätte fint väder. Jag tänkte egentligen cykla till Örsingsbo, men jag tror inte jag gör det trots allt. Hur kul är det att ha picknick själv? Egentligen? Nej, just det. Inte alls kul.
Som den hemska människa jag är, och i sann Josefin-anda, börjar jag nu ångra mig beträffande det blonda håret. Istället flyger det här runt i mitt huvud: RÖTTRÖTTRÖTTRÖTTRÖTT! Jag menar, slå mig! Jag ska ju vara blond! Eller..? Men herregud, nu måste jag sluta! Jag har lagt ut 737 kr på att bli blond hittills. Kan ju inte bara förstöra det. Men å andra sidan.. För att få rätt blonda nyans måste jag antagligen lägga ut lika mycket till - om jag blir rödhårig behöver jag bara betala en toning på kanske 70 kr. NEJ, SLÅ MIG.
*slår dig* Du ska vara blond punkt slut.
SvaraRadera