En vanlig tisdagsnatt/morgon

Jag vaknade klockan 01.56 och kunde inte somna om. Först, när jag gick till sängs, kunde jag inte somna överhuvudtaget. Jag frös. Jag frös som om jag aldrig någonsin skulle bli varm igen, och jag tänkte på Ville. Att sova bredvid honom är inte det minsta kallt, och jag är väl van vid det nu. När mamma och jag promenerade igår kväll, kom jag underfund med att jag inte sovit här i Sätra sedan måndagen innan jag for över till Finland. Inte konstigt att det går dåligt nu. Kanske.
Annars då?
Jo, jag har haft en himla mysig helg hemma hos Ville. Vi såg "Shutter Island" på bio i fredags, och solade i en park och drack cider i lördags. Ost, vin, kex och vindruvor på kvällen. Spel och hårtvätt på söndagen. Han spelade hela dagen, jag satt med silverschampoo i mitt nyblonderade hår i över två timmar. Jag hade inte alls tråkigt - jag läste, lagade byxor och jacka och såg på "Hannibal".
Måndag var en dålig dag. Jag har alltid svårt att åka till skolan från Västerås. Det är så frestande att ligga kvar i sängen hos Ville. Ändå tvingar jag alltid upp mig själv. Mitt busskort gäller egentligen inte Västerås-Uppsala, och det var samma chaufför som förra måndagen, så nu vågar jag inte åka från Västerås längre. Det gör inget - det är bara en måndag kvar innan lovet, och det är en studiedag. Nå, i alla fall. Jag kom till skolan. Och vi hade ingen lärare. Vi satt genom hela morgonperioden, och vi fick inte ens någon information. Bara om att elevcaféet hade stängt. Och sedan skulle det bli månadsfest, vilket betydde att matten uteblev. Sedan har vi håltimme innan lunch. Således skulle vi inte ha någon lektion förrän 13.10, och jag kände att nej, jag åker hem. Jag och Sanna drog med 09.25-bussen. Gick till Stadsbiblioteket, men lånade inget. Vidare till Lush, där jag tiggde åt mig mer silverschampoo, och dessutom fick en bit tvål som luktar tandkräm. Den ska vara bra om man är morgontrött, och lär passa utmärkt till mig idag. Klockan 04.50, när jag ska gå upp och ta min morgondusch, kommer jag nämligen vara helt slut och bara vilja sova. Men jag har så himla dålig närvaro i skolan att jag helt enkelt måste åka. Och det är trots allt tisdag, och en kort dag. Jag kan alltid sova på tåget.
Det blev den låga vägen hem idag - via Västerfärnebo. Det är fint där utåt. Massor av röda hus med vita knutar. Jag blir ledsen när jag ser de. Nu i dessa tider saknar jag huset i Gillberga så otroligt mycket. Jag hade ännu inte flyttat därifrån för att år sedan. Syrenerna hade väl precis slagit ut utanför mitt fönster, och alla äppelträden måste ha blommat. Trädgården som en djungel, eftersom den var lite vildvuxen. Jag saknar det.