Lyckan håller i sig. Jag håller på att bli rädd för mig själv, nästan! Det kan aldrig sluta väl, detta.
Sitter och glor på mig själv i pappas stora hallspegel, gillar det jag ser för ovanlighetens skull. Åh, hur kan jag ens tänka på att bleka sönder mitt hår? Det måste vara svart! Fast om jag färgar det nu så kommer jag garanterat att dampa ur och ångra mig, så jag väntar. Det var lite därför jag tog hål i örat just nu, också - för att avhålla mig från att döda håret. Inte bra att få en massa hårfärg i ett hål som ska läkas, liksom!
Jag vill att pappa ska komma hem, för när han gör det ska vi dricka Irish coffee. Jag är väldigt, väldigt sugen på det, men måste vänta en timme till. Minst. Men jag överlever nog. Ska snart äta vindruvor och läsa Sagan om de Två Tornen. Eller se på någon film, om det finns någon rolig. Och just nu lyssnar jag på min nya kärlek, dvs. Andreas Grega. Han är jätte mysig! Hade glömt honom, men såg att det stod något om hans album i UNT, så jag måste lyssna. Han var förband (kan man säga så?) åt Lars Winnerbäck, och jag gillade honom då, så att... Jätte mysig musik!
Jag skulle fika med Blomma idag, och gjorde så. Humla var också med. Jag blev lite nervös först, men det gick bra och var väldigt trevligt! Sprang på Pärla på väg till Hemköp efteråt, också kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar