Jag har idag bevistat ytterligare en middagsbjudning, denna gång var värdinnan pappas kusin Marie. Det bjöds på tacotårta (tänk er en blandning mellan tacopaj och smörgåstårta, varm) och tre sorters kakor, samt hjortrontårta till efterrätt. Ja, tacotårtan var fin, resten kan jag dock ej uttala mig om.
Det var en tämligen långtråkig tillställning, och den jag "umgicks" mest med var hunden i huset - Bella - som hela tiden stod nedanför min stol och krävde att jag oavbrutet skulle klappa henne. Om jag slutade buffade hon på mina ben, så jag hade inte mycket till val.
Jag har alltid tyckt att det är något speciellt med att vara hos Maj-Britt och Marie, idag var inget undantag. Det känns lite högtidligt, på något sätt. Kanske för att jag bara varit där vid mer festliga tillfällen. Nu idag - med allt julpynt kvar i huset - kände jag mig som om jag tagit åtskilliga steg bakåt i tiden, som om jag hamnat någonstans runt 1940-talet. Det var själva pyntet - broderade bonader på väggarna, en ful tomte på bordet gjord av en kotte och piprensare. Julgranspyntet - flaggor i band, små korgar av näver, kristyränglar...
Tänk er Bullerbyn, och barnen åker bort på finkalas hos släktingar. Man ska sitta fint vid bordet, rak i ryggen och finklädd. Inte gå därifrån förrän alla är klara. Inte för att det är så, men lite samma känsla.
När kaffet serverades var det i små koppar med fat, och jag lovar, jag spretade duktigt med lillfingret!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar