När Sanna och jag gjorde polkagrisar.

Det var en gång... I onsdags, faktiskt. Då reste jag på morgonen ifrån min allra käraste Ville. Jag tog bussen till Sala, blev nästan överkörd av en bil, satte mig på nästa buss, och hamnade slutligen i Morgongåva. Jag gick och jag gick tills jag kom hem. Pappa var hemma. Han åt lunch och åkte till jobbet. Jag sminkade mig, och gick för att möta Sanna, som på morgonen tagit bussen från sitt hem, varit i skolan en stund, och sedan åkt därifrån för att komma hem till mig.
Vi gick och vi gick till Per-Erics, där jag handlade lite, och sen gick vi och gick hem. Vi skulle tillverka polkagrisar. Och det gjorde vi (bilderna knyckte jag från Sannas blogg).

Det blev nog världens fulaste polkagrisar, för vi var för långsamma, men smaken var bra! Knäcken och risgrynsgröten (som vi också gjorde) blev i alla fall perfekta.