Efter ett helt års velande har jag nu äntligen gjort det - piercat cheeks! Satans jävlar vad det inte var skönt. Men naveln var värre. Det här tog bara så himla lång tid, och det var asdrygt att sitta och gapa med två feta nålar genom kinderna, och inte kunna säga ett ord/svälja/röra på tungan. Men så värt det! Jag är sjukt nöjd, längtar tills det läkt, och jag kan korta av stavarna ordentligt. Känner mig för tillfället som en snigel. Fast en snygg sådan.Självklart gjorde jag det även denna gång på Magic Lines i Västerås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar