onsdag 17 mars 2010

St Patrick's day @ Buddy's

Jag vaknar i Västerås runt åtta; jag tror att Ville sover. Jag kan inte somna om, och jag ska ändå upp om en halvtimme, så jag sluter ögonen och vilar mig istället. Kramar honom. 08.30 går jag upp. Klär mig på ett par minuter, pussar Villes kind med ett "hej då" och går. Mitt första mål är Skrapan och ICA - jag köper en banan och plockar på mig gratisrecept innan jag fortsätter mot stationen. Det är en kvart kvar tills bussen går, så jag går in på Pressbyrån (Korvbyrån) och bläddrar i ett par mattidningar. Jag förälskar mig i Elle mat och vin, och jag köper den fast jag inte har råd. Tycker att jag kan behöva en liten må bra-grej. Så fort jag satt mig på bussen så bläddrar jag igenom den, och det visar sig vara en bra investering. Kanske jag beställer en prenumeration, jag vet inte.
Fast jag kollade bussarna väldigt noga, så har jag fattat fel. Det är inte 09.05-bussen man ska åka med om man vill åka anslutningsbuss, utan 10.05. Det innebär att jag är tvungen att gå 6 km från Grällsta till Sätrabrunn. Det gör inget, promenader är trevligt, men vägen är tråkig och efter ett tag har jag tappat känseln i tårna. Det är ganska kallt med converse trots allt. När jag kommit till brunnsområdet lägger mitt vänstra knä av, och det känns som om det ska gå sönder. Jag stapplar fram sista biten. Ont. Lätta skavsår på båda hälarna har jag dessutom.
Efter en timmes promenad är jag hemma. Det är min bror också, jag tror att han är förkyld, det låter så. Nu lagar jag brunch; gröt, kokt ägg, smörgås, ett stort glas te och lite juice.Gott. Sedan duschar jag och gör mig redo att åka igen, jag ska vidare till pappa. Får vänta en halvtimme i Sala, men jag har ju min tidning, så det är inte alls långtråkigt. Åker ersättningsbuss till Gåvan och går hem. Pappa jobbar. Jag lyssnar på Timo Räisänen och sminkar mig. Sedan kommer jag på att jag måste lyssna på irländskt, så jag drar igång Flogging Molly istället. Hör hur det slamrar i dörren; pappa kommer hem.
Tjugo minuter senare går vi till stationen och åker in till Uppsala. Det är tråkigt i bussen, jag målar naglarna för att få tiden att gå. Vi går direkt till Buddy's, och har en otrolig tur att få ett bord. Personalen pratar engelska. Mannen som tar hand om oss säger att de vanligtvis har 22 årsgräns, men eftersom vi bara är här för att äta så är det okej att jag är där och dricker lite ändå. Vi beställer en Guiness till pappa, och någon slags cider till mig. Den smakar finfint.

St Patrick

Samtidigt med drycken så beställer vi mat - vi tar fish'n'chips båda två, för jag har läst i UNT att det skulle vara bra. Och det är det. Citerar UNT: "... en rejäl portion mjäll fisk i knaprig frityr, som serveras i tidningspapper." Frityren är verkligen knaprig och underbar. Såsen man får till är jättegod, och på mitt tidningspapper syns ett foto av domkyrkan.

Cidern och ölen tar slut innan maten, så vi beställer mer. Nu tar pappa ett tjeckiskt öl, för han vill ha kolsyra. Själv tar jag en pint Irish cider (som egentligen är engelskt).

Nu sitter vi bara och tar det lugnt med vår öl och vår cider. Pappa hejdar mr Buddy och påpekar att jag har väldigt tjusiga gröna örhängen (alla som har på sig något grönt vinner ett pris), och jag får en kapsylöppnare. Den fäster jag i min nyckelknippa med en gång. Sedan beställer vi varsin Irish coffee, för jag har läst i UNT att det är stans bästa. Och den smakar helt ljuvligt. UNT har rätt, jag kan inte för ett ögonblick tro att det finns någon godare irish. Grädden är perfekt vispad, och allting bara stämmer oerhört väl överrens. Mums!


Sedan måste vi gå, för bordet är bokat till 18.30, men vi är ju klara, så det gör inget. Vi pratar lite med pappas kusin Mari, som sitter med ett par vänner vid ett bord innan vi tar bussen hem igen.

1 kommentar:

  1. Nej jag är inte alls avundsjuk! På varken dig eller min bror som är bakis efter st patrick's day,nej nej.

    SvaraRadera