Jag är totalt ointresserad av politik, och satt därför inte uppe och kollade på någon valvaka inatt. Istället sov jag förvånansvärt gott i min hemskt tomma (men mjuka) säng, och drömde om vampyrer. Inte vilka vampyrer som helst heller, utan Carlisle och Edward Cullen från "Twilight". Bella var också med, förstås. Det var nämligen så att jag kollade på just "Twilight" igår kväll. Jag såg den eftersom jag läst boken, och jag läste boken för att jag ville veta varför alla är så förtjusta i både den och filmen. Nu är jag frälst. Filmen var faktiskt alldeles underbar, och jag grät en skvätt. Fast jag var lite nere också, så det var väl mycket därför också.
Jag skäms inte för att säga att jag numera också tillhör skaran av "Twilight"-fans. Däremot är det väldigt pinsamt att jag propagerade så mycket mot serien innan jag visste bättre. Jag kommer aldrig att glömma första gången jag träffade Daniela, och sa att jag tyckte att "Twilight" var sämst i världen, och så visade det sig att hon gillade det hela. Bästa första intrycket i världen, kan jag tänka. Jag är förvånad över att du inte hatar mig nu. Fast det är ju bra, förstås.
Förresten hittade min hjärna på en alldeles egen vampyr i min dröm. Han hade svart, spikrakt och långt hår och illröda ögonen. Han stirrade på mig. När jag vaknade tyckte jag att jag fortfarande kunde se honom. Obehagligt. Fast jag gick genom mörkret till badrummet utan att vara det minsta rädd, och det är ovanligt, kan jag säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar