Oh, Josephine

Min far och Sussie är på partyparty i bygdegården, och jag sitter för mig själv här och lyssnar på sommarmusik och dricker vin. Jo, men visst, jag är full. Ett helt glas vin krävs det, ha!
Min sommarmusik är Kristet utseende, Lasers Inc, Takida och Markoolio. Jag blir fett emo när jag lyssnar på det, eftersom jag aldrig någonsin ever again kommer få en sommar lika rolig som den förra. Mamma och jag hemma hos Danne och Renée i det skabbiga militärtältet, eller runt plastbordet på plaststolar. Snart börjar jag gråta. Det kommer aldrig bli så igen! Fulla, och med galen musik i bakgrunden dansade vi runt och hade tuffa, djupa samtal. Lyssnade vi på Tarja så sjöng vi, allihop, och jag var dyrkad och älskat och borde satsa på musiken. Nu gråter jag snart, jag känner hur tårarna stiger och gråten samlas i halsen, jag lyssnar på Takida och jag älskar både Danne och Renée så sjukt jävla cpmycket. Nu gråter jag, ser inte vad jag skriver, måste göra om hela tiden. Fy fan vad jag saknar dem, vad jag älskar dem! Och det var så många gånger jag stannade hemma när mamma gick dit. Tänk om jag hade vetat, jag hade bott där! Joinat dem i deras tillvaro av konstant fylla och tv-tittande. Jag undrar vad som egentligen skulle hända om jag gick dit? Är det bara min mamma som Renée hatar, eller mig också? Skulle allting bli konstigt eftersom hon hatar mamma? Kan det någonsin bli en sådan där underbar sommar igen? Jag vill dö nu. Ingenting blir som förrut och allting är för jävligt. Nu ska jag skicka ett sms till Renée. Jag vet inte ens om hon har kvar sitt gamla nummer, men jag skickar ändå. Skickat nu. Snart tappar jag mina ögon, jag gråter floder just nu. Vem fan mer än jag sitter och störtbölar till Markoolios "Ingen sommar utan raggae"? Ingen svarar. Herregud, jag behövde inte åka hem till Tomb för att bli emo den här helgen.
Jag brukar bli lite gråtmild när jag träffat Sussie. Jag antar att det är för att det är som det är, att pappa och mamma flyttat isär och så vidare, på grund av henne, och samtidigt att jag älskar henne så mycket. Jag blir fylld med kärlek - som jag borde visa, men inte kan - och när kärleken inte kommer ut någonstans blir jag vemodig och så småningom börjar jag alltid gråta. Jag tycker ju så jävla mycket om Sussie, och jag vill inte att det ska slut mellan henne och pappa. Det har visst varit lite fram och tillbaka, men jag dör om dem skulle göra slut, för vad har Sussie för intresse av att träffa mig isåfall (fast vad har hon för intresse av att träffa mig nu?)? Och jag tycker ju om henne, jag vill inte på något vis förlora kontakten, sådär som det hänt med Danne och Renée. Jag vet inte hur överhängande risken är, men den finns väl, antar jag.
Jag får inget svar. Har hon bytt nummer? Hatar hon mig? Jag hör hennes röst inom mig, hur hon sjunger med i "Ingen sommar utan raggae". Jag lyssnar bara på Takida - Curly Sue - och Markoolio nu. Jag blir helt sjukt ledsen, men jag vill gråta nu. Takida är så Tomb också, jag lärde mig lyssna på den då. Vemod även därav.
Herregud, om jag vågade gå till Danne och Renée! Jag vill ha tillbaks de galna festerna! Minns du, Björne, förra året när du var med och vi såg på Eleven burial masses? Det var så jävla underbart, så utflippat, så stört, och egentligen inte enbart roligt, eftersom jag började gråta när Danne skällde ut mig eftersom jag slösar bort mitt liv, och inte tar vara på mina talanger. Men Satan, vad rätt han hade. Har! Jag slösar bort mitt liv, det är patetiskt. JAG HATAR MITT LIV! JAG HATAR ÄTSTÖRNINGAR, JAG HATAR ATT INTE KUNNA GÖRA ATT JÄVLA SKIT UTAN ATT BLI PÅMIND OM DET! JAG HATAR MITT JÄVLA FUCKING CP-LIV, JAG VILL DÖ! JAG SKA BLI MISSBRUKARE OCH VARA KONSTANT FULL SÅ JAG INTE FATTAR ETT SKIT! Jag borde dö nu. Jag kan inte läsa, inte se på film, inte tänka, inte gå på stan, inte köpa kläder, inte skriva, inte lyssna på musik, inte umgås med folk, och framförallt inte äta. Allting, verkligen allt, påminner om hur fet och äcklig jag är nu, och hur vacker, underbar och smal jag var i höstas.
GUD, VAD I HELVETE HAR JAG GJORT FÖR ATT FÖRTJÄNA DET HÄR!? Är det Guds straff för min forna "Satansdyrkan"?
Jag saknar Tzell också, jag hoppas alltid att jag ska möta honom på bussen någon gång, och varje gång jag åker från Stockholm hoppas jag att han ska gå på tåget. Jag älskar honom också! VAD FAN SKA JAG GÖRA OM JAG ALDRIG FÅR TRÄFFA DEM IGEN? JAG KAN LIKA GÄRNA DÖ NU, ISÅFALL!
Det finns så jävla mycket kärlek innuti mig, men jag har ingen att ge den till, och jag vågar inte visa dem jag älskar nu att jag gör det. FÖR JAG ÄR STÖRD!
Men jag säger det nu här: SANNA, JASSE OCH HELLE, JAG ÄLSKAR ER! Fast jag kanske inte känner er så mycket eller, så, blablabla, så bara att ni över huvud taget pratar med mig gör att jag skulle kunna dyrka marken där ni går. Jag är en tönt nu, kanske, men jag är full och ledsen, så jag får det.
Sussie hade en skiva med sig, som hon dumpade här, den lyssnade jag på tidigare, och den blev jag också ledsen av. Det är med hon som sjunger "Release me" - Saab-reklam - och det var en rätt bra skiva, faktiskt.