Alltså, ursäkta mig, men jag bara tyckte att det här var så himla löjligt! Satt och läste nya numret av CHIC, och så dyker det upp en artikel/reportage om Miley Cyrus som "skär sig". Och jag bara måste skratta. Jag ville skrika på min far och säga "KOLLA, HAHAHA, DE PÅSTÅR ATT DET HÄR ÄR SKÄRSÅR!". Det är små rispor, vad fan. Jämför med mina armar, och säg sen vem som skurit sig, please.
Säger nu inte det här för att "skryta" med mina ärr (hatar dem), utan bara för att alltså, vad fan. Jag har skurit mig i armarna, inte Miley Cyrus. Jag skrattade.
vad för verktyg skär du med?
SvaraRaderaEfter mitt självmordsförsök, faktiskt runt tiden du publicerade detta inlägg så skämdes jag så in i helvete för vad jag gjort på mina armar. Det var allt annat än vackert så jag bar alltid en tröja som täckte armarna även om jag var hemma, för jag ville inte att mina föräldrar skulle tänka på det som jag faktiskt försökt göra. Men nu ca 2 år senare är jag nästan stolt över dessa fula ärr, jag tog mig igenom något riktigt jävla svårt och i dagens läge mår jag jätte bra. Jag har en fantastik framtid framför mig, som jag inte skulle fått upplevt om jag ej misslyckats. Skadar man sig så mår man mer eller mindre dåligt över något och det spelar ingen roll hur djupt eller hur ytligt såret är, inte heller spelar det någon roll om målet är att lätta på smärtan eller att göra slut på den helt. Huvudsaken är att man tagit sig upp från botten, kanske är det inte hela vägen ännu men tillslut når man toppen och det är underbart. Så snälla "klaga" inte över andras smärta, även om såren inte är djupa så finns ändå anledningen till varför man ens beslutar sig för att göra sig illa.
SvaraRadera- Take care and be strong!