Lördag:
Shopping, bakning, matlagning, kräftskiva.
Kräftskiva:
Vin, bubbel, vin, vin, nubbe, vin, öl, te.
Söndag:
Ont i huvudet, "du ser helt död ut!", sova, chilla, läsa, sova.
Okej, i detalj.
Eftersom jag lider utav skavsår från varenda par skor jag har - undantaget ridskor och vinterskor - så förbarmade sig min käre far över mig och vi drog in till Uppsala för att inhandla nya skodon. På DinSko fanns ett par söta tygskor i svart men rosor på, i lite matta färger (antikrosa, bla.). Sedan kunde jag bara inte låta bli att dessutom låna lite pengar av papsi och köpa mig de där högklackade på H&M som jag glott på, och suktat efter så länge. Jag lämnade centrum som en lycklig kvinna. De högklackade åkte på redan i bilen.
Vi åkte ut mot Maxi och gick in på Systemet för att köpa vin - rosé - och öl. Snabbt avklarat. På vägen ut knyckte jag en gratistidning med lite recept i. Jag kommer drunkna i sådana snart, härligt värre! Vidare in på Maxi. Kilar runt, lite lätt stressade. När Västerbottenosten var slut blev det ett ögonblick av panik, men det löste sig med lite Krutrök (annan ost, alltså).
Hem till fil och förberedelser - som för övrigt började redan i fredags. Jag kastade mig direkt över brödbak (förstås) och min surdeg. Knäckebröd? Jag fixar! Pappa började trilla köttbullar, ljuvliga små skapelser med persilja som smaksättare. Knäckebrödet tog sin lilla tid (men det var mödan värt, ska jag be att få tala om! Med kryddost på blev det som himmelriket!), och när jag var färdig med det var det bara att fortsätta med en Västerbotten-/Krutrökspaj (en riktig med bara Västerbotten gjorde vi i fredags). När pajen var i ugnen kunde i alla fall jag andas ut i fem minuter. Min far däremot, for runt som ett skållat troll och bar bord och tog en sväng upp till församlingshemmet för att knycka bestick. Och jag fick diska tallrikar när mina fem minuter gått.
En skiva skulle brännas, det fungerade inte. Stressad som jag var så blev jag väldigt arg och frustrerad och ville bryta av datorn (laptop) på mitten. Jag besinnade mig, dock, och gick ut i köket där min far just hällde upp ett glas vin. Till tröst över datorns nidingsdåd tog jag också ett. Sen var det dags att göra sallad. Och jag kommer inte riktigt ihåg vad pappa gjorde, men han sprang runt och sa att han måste duscha innan gästerna började komma. Det gjorde han inte, bara massa annat, och sen kom Sussie och Hannes. Och Sussie var så vacker i röd klänning, med lite guldskimrande ögonskugga och röda läppar.
Nåja, min far hann duscha innan resten dök upp. Farmor med blomma, kantarellpaj, kräftor och morötter (till mig). Håkan och Pelle med finsk korv, öl och kött. Johan och Eva med barn, blomma och paj. När således alla dykt upp (och fått slänga in sina pajer i ugnen för uppvärmning) bjöds det på välkomstdrinkar. Illrött mousserande vin med smak av jordgubb - troligtvis hemskt sliskig i för stor mängd, men perfekt i liten dos. Efter en stund av mingel var det så dags för mat. Farmors paj var gudomlig, våran inte fy skam den heller. Och mer vin till mig, förstås! Öl och läsk delades ut till resten. Sen var det äntligen dags för kräftor! Och, Gud, så gott det var! Särskilt Sussies, men så var hon också den enda som köpt lite dyrare och finare, för, som hon sa, äter man kräftor en gång om året så ska de vara goda. Vi drack naturligtvis snaps och sjöng, det hör ju till.
Ja, under kvällens gång så saknade vi intet utav god mat och dricka och trevligt sällskap. När mörkret kom kravlade jag upp på bordet (i mina nya högklackade och ganska full) för att tända kräftlyktan. Jag lyckades - utan att vare sig elda upp den eller bränna mig.
Senare gick vi upp till kyrkan och klättrade runt på byggnadsställningarna (renovering pågår) och taket. Och det, det var grejer det! Riktigt roligt hade jag, dock inte i högklackat, utan de blommiga.
Arm i arm och mitt på vägen gick vi hemåt. Hannes bar Robert på ryggen, pappa, jag och Sussie satt ihop i de där armarna, och Pelle traskade på alldeles själv. Jag vet att just då fanns det väldigt, väldigt mycket kärlek i mig, och jag ville ge den till de där två som jag var sammanlänkad med.
Hemma drack vi kaffe och te, bjöd på morots-ochbanankaka, vindruvor och nötter. Och det är här någonstans som mitt minne tar slut ganska rejält. Det är ett glapp sen, fram till 23.45 - då satt vi i soffan framför tv'n, gästerna hade åkt, utom Sussie och Hannes (men ska de räknas som gäster på samma vis?) och vi skulle se på "Den onde, den gode och den fule". Det blev inte så mycket med det, alla sov i det närmaste, så filmen blev dissad och vi rasade i säng.
Idag har jag levt med en dov huvudvärk någonstans på båda sidor av huvudet. Den är fortfarande där, men är inte längre så ihärdig. Senare ska jag lägga mig i badkaret och läsa "Avgrunden", del tre i "Sagan om Isfolket" (som jag läst i hela dagen). Jag ska krydda mitt bad med lite enris - det gör de i sagda bok. Sedan ska jag krypa ner i soffan under min favoritfilt och kolla på Per Morberg. Om jag inte ska göra tvärtom. Alltså tv först och bad sen. Jag vet inte när Perkan tänker börja laga mat.
Frukosten imorse var mysig. Jag tänkte strunta i den först, för jag mådde så väldigt illa. Det gick över innan det var frukostdags, dock, och jag kunde vara med i mysigheten. Bordet var fortfarande prytt av rönnbör och guldkandelabern. Det var framdukat med Ostindia, köttbullarna stod framme, två sorters bröd, prickig korv, ost, marmelad, allt fanns. Gröten puttrade på spisen, Sussie plockade fram fil ur kylen. Åh, vilken frukost! Hannes hämtade tidningen, jag satt som en zombie med min enorma grötskål. Jag läste om andra världskriget i tidningen, och drack varm mjölk med honung.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar