HAIR BLEACH KIT

Mamma hämtade upp mig på tågstationen när jag kom med tåget kl: 17.30. Hon blev förvånad när jag hoppade in i bilen med min nya frisyr. Hon gillar den. Hon har alltid ansett att jag "är så söt i lugg". Den kvinnan måste ha missat min profil med lugg... Nåväl - vi åkte till Åkrahallen så jag kunde hämta ut mitt paket med blekmedel och vit toning från Odium. Det var krångligt. Han som stod i kassan hittade inte paketet, och det tog en himla tid innan jag fick det. Ett litet ett. Löjligt att inte skicka det direkt till min brevlåda.
Ingen som känner mig kan på allvar ha trott att jag skulle lyckas avhålla mig från att bleka, när jag väl fått mitt superblekmedel. För det kunde jag ju inte. Efter maten och ett telefonsamtal med Ville, skuttade jag direkt in i badrummet och blandade hårfärg i en jätte stor gammal crème fraiche burk. I med det i håret sedan. Och aldrig, Sanna, att det hade räckt till två gånger. För det räckte alldeles precis till en. 90 minuter var den längsta tiden som stod på förpackningen. Jag väntade i nästan 115 innan jag sköljde ur smeten. Mitt hår gick av. Mycket. Väldigt mycket. Efter att jag blåst på det med hårtork i ungefär tio minuter för att få det torrt så borstade jag. Och det ramlade småbitar. Hela framsidan på mina mjukisbyxor blev täckt av små bitar av mitt hår. Det var lite hemskt att se. Men det mesta är ju kvar. Mitt hår är fortfarande jätte tjockt. Och numera blont. Dock fläckvis orange. Kanske lite slingor och sen den vita toningen och sen klart? Fast det får dröja ett tag innan jag gör något nu.

Såhär ser jag ut med nyblekt hår, lugg, inget smink, korta naglar, och så vidare. Det är charmigt att se ful ut.