Finland - dag 2

Trots för mycket vin kvällen innan vaknade jag pigg och alert. Bara farmor var vaken förrutom jag, och vi bestämde att det var dags för gröt, varefter hon tände i vedspisen. Sedan dök Andreas upp, och när gröten började puttra visade sig pappa, och lagom tills vi skulle slå oss ner för att äta, dök Robert upp - strax följd av Frida. En gemensam första frukost. Tog det lugnt sedan. Jag skrev i min dagbok - och läste igenom gårdagens anteckningar. Först då insåg jag hur mycket jag druckit, för jag mindes inte ett ord av det jag skrivit. Tydligen hade jag suttit ute på dass och gråtit för att Ville inte var hos mig, eller jag hos honom. Mindes det inte, men det förklarade varför jag hade utsmetad mascara runt ögonen när jag vaknade.

På eftermiddagen slog vädret om. Det började med blåsten - den ökade i styrka. Sedan hopade sig mörka moln bortåt Hangö. Vinden ylade runt knutarna, och snart hördes den första åskknallen. Pappa såg en blixt, Frida räknade sekunder. Åskan ekade mot klipporna, och det mullrade i huset. Regnet började slå mot rutorna. Det gick över så småningom, men vinden dröjde sig kvar, även när solen visade sig åt Rosala till.
När ovädret gått över tog jag en promenad igen. Till sandstranden, precis som dagen innan. På vägen dit greps jag av en häftig saknad och började gråta. Jag grät och kunde inte sluta. Sköljde ansiktet i det iskalla havsvattnet innan jag gick hem igen.
Hemma igen drack jag en Gin long drink i väntan på att bastun skulle bli varm. Och sedan var det bara att sitta där i värmen, hoppa ut i det kalla havet, in igen och så tvätta av sig. Sedan blev det grillning i Bengts båthus.


Jag ringde Ville senare på kvällen. Det var underbart att höra hans röst igen. Jag satt nere vid havet sedan, ensam på en sten, mitt i natten. I en halvtimme satt jag där och bara grät.