Glimmande nymf

04.24
Vaknar. Kan inte somna om. Jag läser lite i min bok om Bellman. Inte blir jag tröttare för det. Jag funderar lite. Bleka håret? Nej, tänk om jag somnar, hur lyckat vore det? Okej, inte det alltså. Men... ut och cykla kanske? Nej, jag kanske är lite bakis, om jag känner efter riktigt ordentligt. Eller, fan, nej! Jag är inte ett dugg bakis! Jag ska ut och cykla! Jätte långt!
Alltså - kläderna på och ut tillsammans med en liten plasthink och dito påse. Upp på mormors gamla cykel. Jaha, det var visst dåligt med luft. Hämta cykelpumpen i bilen. Den funkar inte, jaja, det får gå ändå. Så jag cyklar iväg - och har kanske kommit en sisådär tusen meter när mina ben känns som spaghetti och gör jätte ont. Trots det så trampar jag tappert på.
När vägen tar slut i en vändplan framför ett hus mitt i skogen ungefär en kvart senare så vänder jag hemåt. Benmusklerna (eller åtminstone det som borde vara benmuskler) skriker, men jag ger mig inte. Och jag kommer ju hem till slut. Svettig och varm och helt färdig.
Jag plockar blåbär en stund, så jag får vara ute och kyla av mig ett tag. Och sedan går jag in och bleker håret. Resultatet? Eldkalufs. Eller morot, beroende på hur man ser det.

Min cykeltur har resulterat i en dag med knän som smärtar olidligt. Jag har nästan aldrig haft så ont tidigare! Inte roligt.