Jag besökte Akademiska igår och fick en tankeställare. Sedan orkade jag inte åka till skolan, jag behövde vara ifred och tänka. Att jag misslyckades med det är en annan sak; när jag kom hem satte jag mig framför tv'n och kollade på Australia.
Linda sa till mig att jag ska tänka på hur jag vill ha mitt liv. Vad vill jag göra i mitt liv? Vill jag gå genom hela livet och vara sjuk?
Jag fick skäll (som jag fått varje gång) för att jag inte gått upp i vikt. Jag har legat på 46.någonting kg sedan december. Det gillas inte, det anses såsom varande för lite. Jag anser att det är relativt okej. Jag tycker att det har blivit en bra balans. Hygglig kropp, jag kan äta. Måste man kunna spontanäta? Det är ju ändå bara dumt. Man ska inte göra sådant. Man ska äta regelbundet och nyttigt. Det är det som är hälsosamt. Hon tjatar om att jag måste äta mer. Jag vill inte äta mer när jag inte behöver det. Jag har inget behov av det, ingen hunger efter mer. Jag är nöjd med det jag intar nu.
Jag har fortfarande ätstörda tankar, vilka Linda påstår kommer försvinna om jag går upp mer. Jag vet av tidigare erfarenhet att det inte stämmer för mig. Går jag upp mer kommer jag falla tillbaka i självsvält.
Anledning till att det tjatas så mycket på mig är att jag inte har mens. Och att jag inte haft det på snart ett år. Jag fick i uppgift att begrunda konsekvenserna av detta, om jag ville leva med det; benskörhet och sterilitet. Benskörhet är väl inte så trevligt kanhända, men sterilitet? Ja tack. Men att inte ens ha fyllt 18 och ha ett skelett som en 70-åring är väl inte så väldigt roligt... Å andra sidan - jag kommer fortfarande vara skapligt smal.
Så - vad vill jag med mitt liv? Jag vill ha pengar och leva lyxliv, vilket inte kommer att vara möjligt, alltså kan jag lika gärna dö nu?
Fast mitt senaste mål är att bli en bra hemmafru.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar