Halloween i mitt hem.

Du hade rätt, Ville. Pappa är här ikväll.

Mamma och jag handlade i Sala. Vi gick in på Rombogården en sväng. De hade en fin pumpa och spegel. Själva fick vi ingen pumpa, för det fanns inga kvar på Åkrahallen. Tråkigt! Men jag var inte alltför ledsen, eftersom jag hittade 80 kr...

Mobilbilder, som ni ser!

Oh, Little girl

Nu är det lov! För jag gör som Sanna, och vägrar åka till Uppsala för en lektion. Dessutom är jag fortfarande lite förkyld, så det så. Istället ska jag åka in till Sala om en halvtimme, och köpa godis till hela familjen till imorgon. Och avocado.

Mitt rum luktar rökelse, mandarin, nagellack och hårspray. Det är mysigt.

Jätte snygga bilder på mig nu då! Eller inte. Jag har spindelnät på min spegel. Det är fint, i alla fall.

Och ja, jag har rakat av mina ögonbryn igen. Jag hatar dem, faktiskt. Imorgon bitti kommer jag hata att se ut som en alien utan de. Jag är så härligt ombytlig!

När jag träffade Ville.

För exakt ett år sedan, åkte jag med Björne till Västerås för att provsjunga för Purple Nail. Det var kanske en vecka tidigare som jag fick förfrågan om jag kunde tänka mig att sjunga på en spelning istället för Simon - förra sångaren - som just blivit kickad. Jag accepterade.
Vi åkte med tolv-bussen. Mötte Johannes och Magne, som varit hos Christoffer, vid busshållplatsen innan vi drog. Björne rökte pipa. Vi satt i mitten av bussen.
Vi väntade på Ville - gitarristen - på stationen. Vi fick vänta länge. Björne ringde honom till slut, och han var försenad. Vi åkte till replokalen själva - och fick sitta utanför och vänta i en och en halv timme. Till slut kom vi in, tack vare någon okänd människa som också repade där. Och vi fick vänta igen, men var åtminstone varma. Vi bestämde oss för att om Ville inte dök upp inom en halvtimme så skulle vi dra. Men han kom. Sen minns jag inget förrän vi satt i studion. Bara han och jag, och jag sjöng. Det gick så himla dåligt. Skämdes, skämdes, skämdes. Ville vände sig hela tiden från datorn till mig, från mig till datorn. Han log när han såg på mig.
Hans ex dök upp, fast hon egentligen inte fick. Det roade Björne, eftersom han avskydde henne så. Han ville se hennes reaktion på mig, kanske ta en dust med henne, eftersom sådant alltid roat honom. Vet inte om de hade något meningsutbyte, men hon frågade honom om jag hade ätstörningar.
Vi flydde, Björne och jag, när jag tyckte att det fick vara nog med förödmjukelsen. Vi tog 18.05-bussen hem, hoppade på anslutningsbussen i Tomta. Jag förhörde mig diskret om Ville. Och de andra i bandet, för att Björne inte skulle genomskåda mig och fatta att jag tyckt att Ville var väldigt, väldigt snygg.

Och det var det. Jag kan ju tillägga att jag blev jätte sjuk sen. Redan några timmar efter att vi kom hem, kände jag av värsta förkylningen. Nästa morgon kände jag mig som en zombie, men följde ändå Björne till bussen. Mådde galet illa på hemvägen, drack tusen liter vatten så fort jag kom innanför dörren, och dråsade i säng. Jag sov hela dagen. Vaknade ungefär en gång i timmen och drack mer vatten - jag hade hög feber, som höll i sig i två dagar.
Under mina sjukdomsdagar, bestämdes det att jo, jag skulle vara med på den där spelningen. Jag föll för Villes smicker. Han skickade massor med sms om hur fin min röst var. En kväll pratade vi i en timme och 40 minuter.
Jag fick dessutom ett andra telefonsamtal - från hans ex. Hon ringde och skällde ut mig, samt korsförhörde mig om ifall jag var intresserad av Ville, eller tvärtom (fast det var efter mitt andra besök i Västerås). Jag blånekade, fast det var förstås den största lögnen i mitt liv.

En sista grej; förrutom att blogga, så skriver jag också dagbok (ehehehe). Det har jag gjort i hela mitt arma liv. Jag har förvisso eldat upp alla mellan ca. 12-14 års ålder, men i alla fall.
Jag skrev i den efter att jag varit i Västerås. Inte mycket. Bara att min sång var hemsk och att jag skämdes, och att "Ville - gitarristen - var snygg/söt/någonting. Såg bra ut."

JAG ÄR EN VAMPYR, JAG SUGER OCH SPYR.

Mm, jag känner mig så pigg och fräsch. Inte. Fick Villes förkylning, har ont i halsen och är en snorig femåring. Himla charmigt! Fast jag ska till Västerås ändå, och gå på stan, låter det som. "Jag är en vampyr"-tröjan får följa med.

Favvoblogg

Den hära bloggen läser jag miljoner gånger om dagen; http://www.fabforfight.com/. Är så kär i den. Ehehe, eller något. Såg att det var en tävling igår, så jag tänkte, "why not?"

Jag är en sliskig tönt, men den här texten är ju perfekt och helt sann. Kent - Utan dina andetag, är det.

Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu

Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag

Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag

Vad vore jag
utan dina andetag

Just wait for a short delay

Helgen har jag spenderat hos Ville. Mycket mysigt. Skulle egentligen åkt hem på lördagseftermiddagen för att hänga med mamma till stallet igår, men det gick inte. Ändrade då planerna till att åka hem på söndagsförmiddagen, men det gick inte heller. Jag kanske är fånig, men det gjorde fysiskt ont att tänka på att åka ifrån honom. Aldrig i livet att jag tänkte göra det när jag egentligen inte behövde. Först på kvällen igår, åkte jag hem. Det gjorde också ont. Hade hellre stannat, men hade ju mina plikter, dvs. skolan. Äckligt.

STAMP UNDERGROUND!

Jag fick följa med pappa och hans arbetskamrater till Stockholm idag.

Vi åkte från Uppsala klockan åtta, var framme kanske 40 minuter senare. Och gick. Och gick, och gick. I kyyyylan, i en halvtimme, ungefär. Och så satte vi oss på Wayne's coffee. Jag drack en hink med te och åt ett äpple. Alla andra drack kaffe, utom Micke, som drack varm choklad. Sen gick vi ut i kylan igen och gick vidare mot Ersta diakoni. Vi kollade på det lilla museum de hade där. Guiden babblade på hemskt mycket, och jag somnade nästan.

Lunchen åt vi på Ersta, och jag smakade stekt fläsk och löksås för första gången i mitt liv. Goooott!
Vidare till Storkyrkan. Pampigt. Blev mera kaffe för de som ville ha sen, innan vi gick till Östasiatiska museet och kollade på några figurer ur terrakottaarmén.


Innan vi åkte hem sprang jag till Shock och köpte kängor. 14-håls underground. Mums!

Mörkrädd

Står i mörkret och lyssnar på Negative. Mimar till Neon Rain för att äntligen lära mig texten. Fryser. Fryser, fryser, fryser. Hatar mina converse. Mina tår är isbitar fast jag har dubbla strumpor. Min halsduk blir äcklig av att jag andas i den. Står där i kanske en kvart innan bussen äntligen kommer. Lyssnar på Purple Nail och Hanzel und Gretyl.

I Sala får jag vänta 25 minuter på nästa buss. Läser Ljudet av din röst, innan jag måste gå ut igen. Fortsätter läsa på bussen. Lyssnar vidare på Hanzel und Gretyl när jag går hem till pappa. Går så fort jag kan, i takt till musiken. Månen är nästan full. En människa går framför mig på vägen och gör mig nervös. Jag antar att jag skulle kunna slå ner någon med min väska, eller sticka ut ögonen med saxen på min nyckelknippa. Innan jag kliver ut ur gatlyktornas sken och in på den icke-upplysta grusvägen ser jag mig om över axeln en miljon gånger. Den där människan (som jag gick om) är inte bakom mig längre, så jag vågar gå vidare. Och så är jag inne i mörkret. Det är väldigt mörkt. Mörkt. Mörker. Om jag inte lyssnat på min arga låtsas-nazi-musik hade jag blivit livrädd. Nu går jag ännu fortare (och ser läskiga skepnader överallt, som jag vet är träd, egentligen). Får nästan panik när jag ska låsa upp dörren, och skyndar mig in så fort jag kan och låser bakom mig. Är rädd för att något ska komma och rycka i dörrhandtaget, men inget händer. Tänder upp i hela huset och värmer mat och tänder i kakelugnen. Sätter igång tv'n för att det inte ska vara tyst. Äter pappas hemgjorda ärtsoppa och kollar på Famili guy.

.

Det snöar.

Maybelline

Jag köpte svart nagellack med silverflakes från MNY idag. Man märker inte så mycket av det silvriga, ärligt talat ser det lite konstigt ut, men inte fult. Fast inte som jag tänkt mig...
Min tatuering krackelerar, det ser läskigt ut.

På de två lektioner jag haft idag såg vi på film. Ovärt! Sedan var bussen full med jävla dagisbarn som åkte ända till Heby, och en stod och lutade sig mot mig när de skulle av!? "Men, SLUTA!", sa jag till sattyget. Argh, jag blir så himla arg! Och det var en jäääätte slö och lätt förståndshandikappad (verkade det som) kärring framför mig i kön inne på Coop, så jag trodde aldrig att jag skulle komma därifrån. Inte okej. Och tro det eller ej, men det var ett par Satans dagisbarn på bussen till Sätrabrunn också! Arg och hungrig satt jag där och lyssnade på Ruoska hela vägen hem.

Hemma åt jag lite mustikkakeito och ett par skorpor med ost och marmelad till lunch/fika. Gott.

Two as one, synthesized

Mysig helg med Ville alla dagar. Bara slöa hemma, inne, större delen av tiden. Igår var vi på stan ett tag och köpte en sjal och vindruvor och promenerade ner till hamnen och satt där i hösten en stund. Hade stor tumvante på vänsterhand, och Villes hand i min högra. Så himla fint.

Nygaddad

Tisdagen den 12 oktober... Vilken dag!
Den började 03.48, då jag vaknade och omöjligt kunde somna om. Jag var så himla nervös (och hungrig, konstigt nog...), mitt hjärta bultade snabbare än tåget, och jag låg vaken i 1½ timme. Sedan slocknade jag faktiskt igen. Sju gick jag upp och duschade, åt frukost, sminkade mig och lyssnade på musik. Ungefär åtta blev jag GALET nervös, men förväntansfull. Skickade ett sms till min mor om att jag antagligen skulle dö av nervositet. Hon svarade att "om du döden dör slipper du ju tatuera dig..." Positivt, positivt!

10.10 åkte jag från Sätrabrunn till Västerås. Jag gick hem till Ville först, eftersom bussen är inne i stan kvart i elva, och min tid inte var förrän 12.00. Han låg i sängen och jag satt bredvid och mådde illa.

Redan fem över halv tolv gick jag igen (det tar kanske 8 minuter att gå ner på stan). Strövade planlöst runt inne på "Igor" innan jag gick till Magic Lines tattoo (http://www.magiclines-tattoo.com/). Jag fick vänta ett tag, innan jag valde storlekar till mina fladdermöss. Och så var det dags.


Jag blev inkallad till Richard (http://www.richardleotattoos.com/) och slog mig ner på en stol. Vi diskuterade placeringen, och ja. Bild! Sen, medan det torkade, gick Richard ut för att röka, och jag tog den här bilden på mig i spegeln som fanns där.

Kolla vad rädd jag ser ut! Och tjock, men tänk inte på det, det är vinkeln och den randiga tröjan... Hehe.
Richard kom tillbaka... Det tog sin början. Det gjorde ont, men inte så hemskt som jag trodde. Bara den minsta, den gjorde helt galet ont, jag trodde ett tag att jag skulle vara tvungen att be om en lite paus, men sen bestämde jag att det säkert skulle kännas värre då. Så jag stod ut. Hela tiden.
Först gjorde han alla konturer, och sen fylldes först den stora i helt med svart. Och så den minsta (AJ!), och till sist den mellersta. Vid slutfinishen kände jag ingenting längre. Det var lite läskigt, men skönt.

Och bara sådär så var min tatuering alldeles färdig. Mina fina små fladdermöss! Jag älskar dem! 2200 kr kostade de mig, och de var värda vartenda öre!
Jag flashade min sprillans nya tatuering för Ville, vi möttes vid "Igor" (för jag ringde så fort jag var klar, till mamma också). Vi gick till Coop, och jag köpte festis, för en kvinna som informerade mig om skötsel och så, sa åt mig att dricka något sött. Det behövdes. Köpte en stooor flaska festis innan jag satte mig på bussen hem också. Ville skulle till Hangaren...

Jag är ganska handikappad, men det går bra. Jag klarar mig med min högerhand, men det är jobbigt att duscha... Det är lite jobbigt det där med skötseln också, för alla säger olika. Och jag var väl för uppe i varv för att riktigt fatta vad de sa till mig på Magic Lines, för jag kommer inte ihåg någonting. Eller jo, jag vet ju vad jag ska använda för salva, förstås... Och vilken tvål, och blabla. Okej, jag vet hur jag ska göra, men jag blir himla nojjig. Tips?

Hej Sala!

Strumpbyxorna jag köpte i måndags var sämst. Jag kan inte ha H&M's small! De är alldeles för stora och korvar och äcklar sig. Därför åkte jag in en sväng till Sala idag, och passade på att handla lite medan det fortfarande var 10% rabatt för medlemmar på H&M... Jag köpte mina favoritstrumpbyxor genom alla tider (fråga inte varför jag inte tog sådana från början) - släta, svarta från barnavdelningen. Två för 99 kr. Ordinariepris, alltså. Allt jag köpte idag gick på 168. Naaaajs!

Jag hatar svarta strumpor, förresten. Strumpbyxor går jätte bra, men har jag leggings måste jag ha vita strumpor (eller vilken ljus färg som helst, egentligen, men helst vita) för att inte spy på mina fötter. Jag lider verkligen av svarta strumpor!

"...det ska va flickor, och dom ska va 19 år."

I lördags mötte jag upp mamma och Ville i Sala. Vi köpte mousserande vin och mat och åkte hem. Hemma låg det paket på köksbordet till mig! Fina paket var det, mamma hade använt tidningssidor ur olika modetidningar som paketpapper. Kul idé!

I paketen fanns det här:

Chokladen och vinet fick jag av älskling Ville. För övrigt var det den godaste chokladen i mitt liv.
På kvällen åt vi god mat. Började med kantarelltoast och mousserande vin som förrätt. På det följde biff (av nöt), ugnsrostade rotfrukter, bearnaisesås och sallad. Och vin till.
Ost och kex senare, men det var bara mamma och jag som orkade.
Jag drack för mycket, men i det stora hela var det en himla trevlig födelsedag.

Idag har jag köpt lite saker som jag inte fick. Ville tänkte köpa lösögonfransar, men tydligen finns inte de jag använder i Västerås. Konstigt. Men jag fick så det räckte ändå. Och jag är ju rik, så jag kan köpa själv!
Mamma hade inte hittat snygga stenar att limma på naglar heller, så det blev sådana också.

Och så har jag bäddat sängen med nya påslakanet!

Partyland

Hos pappa

Vi (mest jag) håller på att förbereda kvällens party för pappa-delen av släkten. Jag passar morotskakan vi ska ha till kaffet, städar bordet och gör periodhäfte samtidigt. Pappa försvann med sin mobil för en sisådär tio minuter sedan, och har inte visat sig sedan dess. Jag slår vad om att han låtsas vara upptagen av ett samtal så att han slipper göra något. Åh, vad taskigt, det är ju jag som fyller år! I alla fall imorgon. Fast jag har redan fått present av pappa; han gav mig rosor som han gör varje år (vilket jag uppskattar mycket, jag är trots allt kvinna!), och 300 kr. Det är inte snålt, för han ska ju faktiskt betala min körkortskurs sedan (nu dök han upp igen, förresten).